Haft besök
Jag är så glad att jag har mina barn! och barnbarn!
Min dotter som bor 28 mil från mig har varit här sen i onsdags och åkte hem idag och hon hade naturligtvis med sig mina barnbarn, Molly 2 år och Wille 8 mån. Det har varit full rulle här, inte en lugn stund vilket har gjort mig gott. Har kunnat fokusera på något helt annat än min sjukdom.
Har skrattat gott åt Mollys härliga kommentarer, barn är ju så härligt spontana. Lilla Wille är bara för härlig också, han pratar och pratar och vill hela tiden gå. Man ska hålla honom i händerna och han ska traska runt. Så härligt okomplicerat livet är när man är barn. Man lever här och nu. Det är så tomt här nu utan deras underbara skratt.
Det har gett mig massor med härlig energi.
Kommer inte att kunna gå in så ofta här nu då min dator har gått sönder. Det går inte att starta den. Så nu får jag använda sönernas datorer när de inte är hemma.
På tisdag är det dags för läkarbesök igen, är lite orolig att tumören inte ska ha minskat tillräckligt i storlek. Ibland tycker jag att den känns betydligt mindre och ibland känns det som om den inte minskat något alls. Det är säkert vanligt att känna så här.
På onsdag är det då dags för den fjärde cytostatikabehandlingen, nu är det på sluttampen känns det som med behandlingen. Längtar tills det är över med cytostatikan, längtar efter mitt egna hår, att inte känna mig trött. Vill komma tillbaka till det vanliga livet. Fast det kommer väl aldrig att bli som vanligt igen när man gått igenom en cancersjukdom.
Hoppas ni alla får en underbar söndag med lika härligt solsken som det har varit idag!
Kram
Min dotter som bor 28 mil från mig har varit här sen i onsdags och åkte hem idag och hon hade naturligtvis med sig mina barnbarn, Molly 2 år och Wille 8 mån. Det har varit full rulle här, inte en lugn stund vilket har gjort mig gott. Har kunnat fokusera på något helt annat än min sjukdom.
Har skrattat gott åt Mollys härliga kommentarer, barn är ju så härligt spontana. Lilla Wille är bara för härlig också, han pratar och pratar och vill hela tiden gå. Man ska hålla honom i händerna och han ska traska runt. Så härligt okomplicerat livet är när man är barn. Man lever här och nu. Det är så tomt här nu utan deras underbara skratt.
Det har gett mig massor med härlig energi.
Kommer inte att kunna gå in så ofta här nu då min dator har gått sönder. Det går inte att starta den. Så nu får jag använda sönernas datorer när de inte är hemma.
På tisdag är det dags för läkarbesök igen, är lite orolig att tumören inte ska ha minskat tillräckligt i storlek. Ibland tycker jag att den känns betydligt mindre och ibland känns det som om den inte minskat något alls. Det är säkert vanligt att känna så här.
På onsdag är det då dags för den fjärde cytostatikabehandlingen, nu är det på sluttampen känns det som med behandlingen. Längtar tills det är över med cytostatikan, längtar efter mitt egna hår, att inte känna mig trött. Vill komma tillbaka till det vanliga livet. Fast det kommer väl aldrig att bli som vanligt igen när man gått igenom en cancersjukdom.
Hoppas ni alla får en underbar söndag med lika härligt solsken som det har varit idag!
Kram
