Haft en underbar vecka
Är så glad att jag åkte till min dotter Jennie och mina barnbarn Molly och Wille och min svärson Peter i måndags. De bor i underbara Hälsingland, Bollnäs. Så vackert och härliga människor.
Har ju bott i Bollnäs på 70-talet fram till mitten av 80-talet. Det är en av de få saker jag ångrar i mitt liv och det är att jag flyttade därifrån. Men har en stark längtan tillbaka så får se vad mitt nya liv har med sig.
Det har varit en tuff vecka, en mormor som är stel som en pinne innan hon kommer igång på morgnarna pga ledvärken som en följd av cytostatikan. Men det bryr sig inte barnbarnen om, jag duger ändå. Det har varit tidiga morgnar, lilla Wille vill ju inte sova längre än nödvändigt, han har ju hur mycket som helst att hinna med att utforska och då gäller det att ta vara på dagen. Det är något att lära sig av!
Lilla goa Molly, den lilla tänkaren och djurälskaren. Hon är med och fixar och donar både i köket och med pappa när han snickrar och bygger. Den tjejen vet vad hon vill. Trodde att man inte kunde vara envisare än min goa dotter men oj vad jag och vi andra bedrog oss. Molly är ett snäpp envisare och det verkar som Wille hänger på.
Det har gjort mig otroligt gott att vara där och ångesten har inte gjort sig påmind så mycket. Pratade med min läkare, onkologen i tfn och vi bestämde att jag ska på återbesök på tisdag för att diskutera om min cancer. Det är så många frågor jag har. Frågor som jag tidigare inte vågat fråga eftersom jag inte velat veta för mycket.
Är lyckligt lottad med att ha min familj, önskar att alla hade tillgång till det när de blir sjuka.
Det som gjort mig oerhört rörd den här veckan är att en helt okänd person för mig har kontaktat mig för att sprida lite guldglans i min tillvaro. Bara tanken gör mig djupt rörd!
En dag i framtiden ska jag samla mina barn och ägna en helg tillsammans med dom och göra roliga saker, äta gott, bo gott och bara visa hur mycket jag älskar dom!
Än en gång tack till er alla för eran omtanke om mig! Det värmer så gott.
En stor varm kram till er alla!
Anne Mari
Har ju bott i Bollnäs på 70-talet fram till mitten av 80-talet. Det är en av de få saker jag ångrar i mitt liv och det är att jag flyttade därifrån. Men har en stark längtan tillbaka så får se vad mitt nya liv har med sig.
Det har varit en tuff vecka, en mormor som är stel som en pinne innan hon kommer igång på morgnarna pga ledvärken som en följd av cytostatikan. Men det bryr sig inte barnbarnen om, jag duger ändå. Det har varit tidiga morgnar, lilla Wille vill ju inte sova längre än nödvändigt, han har ju hur mycket som helst att hinna med att utforska och då gäller det att ta vara på dagen. Det är något att lära sig av!
Lilla goa Molly, den lilla tänkaren och djurälskaren. Hon är med och fixar och donar både i köket och med pappa när han snickrar och bygger. Den tjejen vet vad hon vill. Trodde att man inte kunde vara envisare än min goa dotter men oj vad jag och vi andra bedrog oss. Molly är ett snäpp envisare och det verkar som Wille hänger på.
Det har gjort mig otroligt gott att vara där och ångesten har inte gjort sig påmind så mycket. Pratade med min läkare, onkologen i tfn och vi bestämde att jag ska på återbesök på tisdag för att diskutera om min cancer. Det är så många frågor jag har. Frågor som jag tidigare inte vågat fråga eftersom jag inte velat veta för mycket.
Är lyckligt lottad med att ha min familj, önskar att alla hade tillgång till det när de blir sjuka.
Det som gjort mig oerhört rörd den här veckan är att en helt okänd person för mig har kontaktat mig för att sprida lite guldglans i min tillvaro. Bara tanken gör mig djupt rörd!
En dag i framtiden ska jag samla mina barn och ägna en helg tillsammans med dom och göra roliga saker, äta gott, bo gott och bara visa hur mycket jag älskar dom!
Än en gång tack till er alla för eran omtanke om mig! Det värmer så gott.
En stor varm kram till er alla!
Anne Mari
