annemarili

"Gårdagen kan du inte förändra Morgondagen vet du inget om Men Dagen idag är din" Ett motto som jag försöker leva efter. Är mamma, mormor och sjuksköterska som nyligen drabbats av bröstcancer. Försöker skriva ner mina tankar, mina erfarenheter under resans gång.

Insiktens hårda smäll

Publicerad 2009-08-15 13:41:36 i Allmänt,

Var till Radioterapimottagningen på SöS igår. Det är stort, massor med olika rum, stort väntrum, plan -01. Känns som om man är i "dödens väntrum" emellanåt. Det är väldigt fräscht och trevligt. Mycket härlig personal, men ändock.

Nu har jag förstått att jag är allvarligt sjuk, jag har en dödlig sjukdom. Det var inte så att jag fick min cytostatikabehandling, opererade bort tumör och lymfkörtlar , strålbehandling, rehab och sen tillbaka till livet. Omruskad, nytt liv för inget blir sig riktigt likt.

Men så "enkelt" är det inte. Jag är allvarligt sjuk, får äta mediciner varje i 5 års tid, förhoppningsvis dyker det inte upp metastaser men det finns ingen garanti. Vet att detta låter tungt, negativt men så är verkligheten.

Sen måste jag göra ett val, vad vill jag göra av mitt liv. Hur vill jag leva. Skräcken, oron för att sjukdomen ska blossa upp igen kommer ständigt att finnas där. Men hur jag hanterar det måste jag ta ställning till.

Just nu mår jag fruktansvärt dåligt, har i princip gråtit dagligen under de senaste 14 dagarna. Det är sorg, tårar som måste komma ut. .Sorgen som jag måste bearbeta, mitt liv är aldrig detsamma.

Fick prata med läkaren på mottagningen (radioterapi/strålningen) igår, hon tog sig tid. Jag fick gråta, jag fick prata, jag fick verkligen låta känslorna komma ut. Det är tydligen inte ovanligt att man efter cytostatikabehandlingen och operationen "bryter ihop". Det är då insikten om sjukdomen kommer.

Det hjälper inte hur mycket man säger att man vet att man är sjuk, gör saker rationellt osv. Själva insikten inne i en kommer senare. All kraft går åt till den djävulska drogen cytostatika, kroppen behöver allt till att kunna klara av den vidriga behandlingen. Den har överskuggat min operation som jag fick göra efter cytostatikan. Var fortfarande kvar i det jobbiga med cytostatika när jag opererades. Har svårt att förstå att jag faktiskt genomgått en stor operation, borttagande av bröst, tumör 5,5 cm stor, lymfkörtlar borta och nytt bröst. Har inga obehagliga minnen av det.

Så jag vill säga till er som funnits där, mina goa arbetskamrater, Ulrika, Sofia, Annika, Katharina , Karin Li och ni andra :
Jag uppskattar verkligen att ni finns här, eran omtanke om mig och det ni gjort är helt otroligt. Men de sista veckorna har varit fruktansvärt jobbiga. Har gråtit av och till och det blir nog någon vecka till.

Men sen när det börjar lägga sig så vill jag jättegärna träffa er igen.

Var till Karin Li och träffade lilla Arvid 4 mån igår innan jag var till SöS, har inte träffat Karin på 4 mån. Helt underbart. Men var helt slut när jag kom hem.

Möttes då av en vän, Melissa som hade plockat blåbär till mig. Vi åt middag tilsammans hela familjen, Anton kom hem från lumpen och Melissa var med.

"lilla goa" Kicki finns med i kulisserna hela tiden.

Längtar så mycket efter min dotter, mina barnbarn och svärsonen, så jag åker dit nästa vecka.

Fick besked att jag får åka på rehabilitering i 12  dgr. På Mösseberga rehab/spa i Falköping. Det kostar mig 80 kr/dygn och dom som är under 40 betalar bara 40 kr/dygn. Skulle jag ha mera pengar än dom ?! Men jag är tacksam för att jag får komma iväg, så nu måste jag lägga undan pengar så jag kan åka. Resan får jag betald. Det blir efter strålbehandlingen.

Var rädda om er!
Kram
Anne Mari

Kommentarer

Postat av: AmjeW

Publicerad 2009-08-15 21:06:11

Vännen, ta hand om dig!

Ur sorg kommer det alltid något... men en sak i taget... Just nu släppa allt, spänningar, funderingar om Allt.

Du är värd allt min vän!

Ta hand om dig!

Varma omfamnande kramar!

AmjeW

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela