Ledvärk/stelhet pga medicin som ska skydda
Det är märkligt hur det tar emot att gå in på min blogg. Men allt jag varit med om är för jobbigt ibland. Kommer att skriva några inlägg till.
Började i samband med strålningen att äta antihormontabl Femar, den tar bort östrogenet i kroppen och ges som skydd för återfall. Då tumören jag hade var hormonkänslig. Men en biverkan är att man kan få ledstelhet och värk. Och det har jag verkligen fått. Emellanåt går jag som en pingvin innan lederna har kommit igång. Att öppna en burk på morgonen och förmiddagen är inte att tänka på. Men jag går ut och går varje dag, första 10 min är en plåga, varje steg jag tar gör ont men sen blir det bättre.
Var till läkaren i fredags och skulle byta ut tabletten till en annan då jag gjortt uppehåll med Femar och blivit bättre. Något skydd måste jag ha, vill inte ha tillbaka cancern. För jag är inte säker på att jag skulle orka gå igenom en sån här behandling igen.
Min onkolog skrev ut Nolvadex, den blockerar östrogenet, och den tabletten har funnits i många, många år. Den ges även till de som inte kommit in i klimakteriet eftersom de nya tabletterna inte kan ges om man inte kommit klimakteriet.
Jag har ju lämnat min roll som sjuksköterska när det gäller mig och min sjukdom. Så jag hämtar ut min medicin på Apoteket och när jag kommer hem läser jag innehållsförteckningen så ser jag en varning, jag brukar inte bry mig så mycket om biverkningar som man kan få de dessa inte drabbar alla. Och man måste se till nyttan av medicinen.
Nåväl fick en mindre "chock", det står att om man får vaginal blödning (blödning från underlivet) då ska man söka upp gynekolog för man kan få cancer i underlivet. Oj, vad arg och ledsen jag blev när jag inte fått den informationen. Så det blev ingen tablett då inte.
Under helgen så googlade jag på båda tabletterna, risken att få cancer i underlivet av Nolvadex är 5 ggr större än av Femar stod det i en studie bl a.
Skulle jag äta en tablett som kan ge mig cancerdå den är till för att inte få tillbaka bröstcancern????!!! Aldrig.
Kände sååå i magen att denna tablett ska inte jag äta. Det finns biverkningar med alla mediciner, att äta antihormon är ingen 100% garanti för att slippa återfall men nog väljer man den som inte har risk att ge en annan sorts cancer. I alla fall jag.
Så jag pratade med min läkare i tisdags och förklarade för honom att jag vill Femar om jag så ska krypa fram under behandlingstiden som är 5 år. Så nu är det Femar som gäller.
Valet mellan pest och kolera var inte så svårt den här gången.
Önskar så att jag var en av de som går igenom bröstcancern någorlunda, som snabbt återgår till arbetet och kan lägga det bakom sig. För mig har det vänt upp och ner på hela min tillvaro. Mitt inre är kaos, har fått depression så jag är mycket tacksam över att onkologkliniken har en psykiatriker och kurator som finns där och stöttar en.
Jag frågade om när jag skulle komma tillbaka på återbesök och fick till svar att de inte brukar ha så täta återbesök då det inte brukar ge något. Utan jag får höra av mig om jag får några frågor eller andra besvär. Hmmm, jag som sticker huvudet i sanden. Jag sa det till läkaren att jag är inte säker på att jag kommer att associera problem i kroppen med risk för återfall, jag kommer nog som förut att tänka, det går över. Så då får jag komma tillbaka om ett halvår.
Så nu blir det att kämpa, har bett om en remiss till vattengymnastik med sjukgymnast, kanske lite mjukare rörelser än vanlig vattengympa. För vattengympa är något som jag verkligen tycker om men det gör så otroligt ont i lederna efteråt.
Är det någon som har något bra tips om hur jag ska mjuka upp lederna så hör av er.
Massor med kramar till er alla och tack för att ni läst min blogg.
Anne Mari
Började i samband med strålningen att äta antihormontabl Femar, den tar bort östrogenet i kroppen och ges som skydd för återfall. Då tumören jag hade var hormonkänslig. Men en biverkan är att man kan få ledstelhet och värk. Och det har jag verkligen fått. Emellanåt går jag som en pingvin innan lederna har kommit igång. Att öppna en burk på morgonen och förmiddagen är inte att tänka på. Men jag går ut och går varje dag, första 10 min är en plåga, varje steg jag tar gör ont men sen blir det bättre.
Var till läkaren i fredags och skulle byta ut tabletten till en annan då jag gjortt uppehåll med Femar och blivit bättre. Något skydd måste jag ha, vill inte ha tillbaka cancern. För jag är inte säker på att jag skulle orka gå igenom en sån här behandling igen.
Min onkolog skrev ut Nolvadex, den blockerar östrogenet, och den tabletten har funnits i många, många år. Den ges även till de som inte kommit in i klimakteriet eftersom de nya tabletterna inte kan ges om man inte kommit klimakteriet.
Jag har ju lämnat min roll som sjuksköterska när det gäller mig och min sjukdom. Så jag hämtar ut min medicin på Apoteket och när jag kommer hem läser jag innehållsförteckningen så ser jag en varning, jag brukar inte bry mig så mycket om biverkningar som man kan få de dessa inte drabbar alla. Och man måste se till nyttan av medicinen.
Nåväl fick en mindre "chock", det står att om man får vaginal blödning (blödning från underlivet) då ska man söka upp gynekolog för man kan få cancer i underlivet. Oj, vad arg och ledsen jag blev när jag inte fått den informationen. Så det blev ingen tablett då inte.
Under helgen så googlade jag på båda tabletterna, risken att få cancer i underlivet av Nolvadex är 5 ggr större än av Femar stod det i en studie bl a.
Skulle jag äta en tablett som kan ge mig cancerdå den är till för att inte få tillbaka bröstcancern????!!! Aldrig.
Kände sååå i magen att denna tablett ska inte jag äta. Det finns biverkningar med alla mediciner, att äta antihormon är ingen 100% garanti för att slippa återfall men nog väljer man den som inte har risk att ge en annan sorts cancer. I alla fall jag.
Så jag pratade med min läkare i tisdags och förklarade för honom att jag vill Femar om jag så ska krypa fram under behandlingstiden som är 5 år. Så nu är det Femar som gäller.
Valet mellan pest och kolera var inte så svårt den här gången.
Önskar så att jag var en av de som går igenom bröstcancern någorlunda, som snabbt återgår till arbetet och kan lägga det bakom sig. För mig har det vänt upp och ner på hela min tillvaro. Mitt inre är kaos, har fått depression så jag är mycket tacksam över att onkologkliniken har en psykiatriker och kurator som finns där och stöttar en.
Jag frågade om när jag skulle komma tillbaka på återbesök och fick till svar att de inte brukar ha så täta återbesök då det inte brukar ge något. Utan jag får höra av mig om jag får några frågor eller andra besvär. Hmmm, jag som sticker huvudet i sanden. Jag sa det till läkaren att jag är inte säker på att jag kommer att associera problem i kroppen med risk för återfall, jag kommer nog som förut att tänka, det går över. Så då får jag komma tillbaka om ett halvår.
Så nu blir det att kämpa, har bett om en remiss till vattengymnastik med sjukgymnast, kanske lite mjukare rörelser än vanlig vattengympa. För vattengympa är något som jag verkligen tycker om men det gör så otroligt ont i lederna efteråt.
Är det någon som har något bra tips om hur jag ska mjuka upp lederna så hör av er.
Massor med kramar till er alla och tack för att ni läst min blogg.
Anne Mari
