Publicerad 2009-02-27 16:02:01 i Allmänt,
Har inte skrivit på ett par dagar och så lär det nog bli i framtiden också, att jag inte skriver dagligen.
Fick första cytostatikabehandlingen i tisdags, har sedan dess mått illa, smakat kemikalier i munnen. Fast det kanske inte är så konstigt fick ju cellgifter. Trött.
Dom här få dagarna har gett mig nya perspektiv på hur patienter mår efter cytostatikabehandling. Trodde inte att det skulle vara så jobbigt, även om jag föreställt mig att det är tufft.
Önskar att jag kunde få sova igenom hela behandlingen och sen få vakna upp och allt är klart. Så tungt känns det just nu. Men enl de som varit med och personalen på onkologen så ska det bli bättre inom ett par dagar. Sen har jag någon vecka på mig innan jag ska gå igenom detta igen. Än så länge har jag håret kvar och det är jag tacksam för.
Har legat på soffan och tittat ut genom fönstret idag när skatorna håller på och bygger sitt bo i en björk precis utanför mitt fönster. Blev väldigt förvånad när jag såg dom imorse jobba febrilt med sitt bygge, tidigt på våren. Men inget är ju som vanligt.
Önskar att jag kunde vrida klockan tillbaka, haft en jobbarhelg att se framemot. Men, men så är det ju inte. Förhoppningsvis kommer jag att kunna jobba lite under behandlingen.
Önskar er alla en riktigt härlig helg!
kram
Publicerad 2009-02-25 09:14:25 i Allmänt,
Äntligen har jag fått påbörja min behandling med cytostatika, den kallas för TAC. Det är tre oiika cytostatika som jag får i droppform. När jag får ett av droppen som pågår i 1 timme så får jag ha fingrar och tår i isbädd för att förhindra att de ska lossna som en biverkan av medlet. Det är uthärdligt när jag tänker på att jag kanske då får behålla naglarna under behandlingens gång.
Att arbeta som sjuksköterska, ha de medicinska kunskaperna, veta rutiner mm är både en fördel och nackdel när man blir sjuk. Jag förstår lättare rent medicinskt vad som händer. Men fortfarande är jag blockerad, det är inte mig det gäller även när jag låg i sängen igår och fick droppet. Kan bara ta in en dag i taget just nu. Vet inte om det är bra att stänga inne känslorna så, ja, vem vet vad som är rätt och fel sätt att reagera i en sån här situation.
Hade besök av en kollega under behandlingen igår, hon sa en hel del kloka ord. Hon bad mig tänka på att cancern inte är något främmande som kommit in i min kropp. Det är celler som fått "fnatt/spel" som jag behandlas för. Får tänka på det när biverkningarna sätter in, att det är min egen kropp som regererar med fel celldelning just nu.
Passade även på att hälsa på mina goa arbetskamrater på avdelningen, de är bara för underbara. "Lilla" Karin med sin goa mage där ett nytt liv befinner sig, som snart ska påbörja sitt liv.
Då jag arbetar på en akut korttidsavdelning så är jag van att hålla igång, att vara sjukskriven är inte lätt.
Under 2 terminer var vi några kollegor som gick i en reflektionsgrupp i sjukhuskyrkan, den leddes av en underbar diakonissa med stort hjärta. Ett ypperligt tillfälle att i en sluten grupp kunna samtala och få ur oss känslor och se saker i nya infallsvinklar.
Så på hemvägen efter behandlingen gick jag förbi sjukhuskyrkan och träffade diakonissan, känner ett stort behov just nu att få samtala om existentiella frågor. Så idag ska jag ringa och boka en tid för samtal och det känns bra.
Idag är en tyngre dag att vakna till, vaknade redan kl 5 och kunde inte somna om, lätt illamående. Ska försöka ta en promenad och hoppas att solen tittar fram som den gjorde så härligt igår.
Publicerad 2009-02-23 09:04:36 i Allmänt,
Ja, då är det snart dags att åka till tandläkaren. Kan inte säga att jag direkt jublar över att åka dit. Och imorgon ska jag börja med cytostatikabehandlingen. Måtte inget hända så att det inte blir av igen. Måste bara få börja med behandlingen.
Helgen var helt underbar, förutom att hela familjen drabbades av vinterkräksjuka. Stackars yngsta barnbarnet, 6 mån, han kräktes rejält samt svärsonen som var dålig hela helgen. Dottern och äldsta barnbarnet var också sjuka. Själv klarade jag mig, och har ju vana från vinterkräksjuka från mitt arbete. Så det blev en hel del omvårdnad i helgen istället för pulkåkning, fotografering, lek osv.
Hoppas ni alla haft en bra helg!
Idag ska jag hämta ut mediciner för närmare 1000 kr inför behandlingen. Man ska inte bara drabbas av sjukdom utan det kostar rejält också. Så denna månad har varit urtuff ekonomiskt och jag kan inte se fram mot lättare månader som kommer. Så det blir till att söka fondmedel nu för att vi ska klara av det.
I såna här situationer är saknaden av en vuxen person i familjen att luta sig mot stor. Även om killarna är 19 och 18 år så vore en partner en klippa just nu. Att få krypa in i famnen, få gråta, få tröst, få vara den lilla person som jag just nu känner mig som. Men vet ju att det vänder, det kommer och går, känslorna.
kram
Anne Mari
Publicerad 2009-02-19 14:02:05 i Allmänt,
Önskar Er Alla en riktigt härlig helg!
Kommer inte att skriva något förräns på söndag. Ska ägna de närmaste dagarna till att bara vara! umgås med mina barn och barnbarn.
Känner mig så lättirriterad, ledsen och humöret svänger blixtsnabbt, men det är väl som det ska när man fått en sån här ..... sjukdom.
Så nu blir det till att försöka stänga av och bara vara i tillvaron och njuta av det fina som finns här.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-02-19 09:25:52 i Allmänt,
Jaha, då blir det inte bara hår och bröst som försvinner, några tänder också. Pratade med min brorson igår och vi kom på att först nedgraderas jag för att sen uppgraderas med nytt hår,, nya tänder och bröst. Ja, man ska ju se det positiva i allt elände.
Just nu känns det tungt, på måndag blir det tandläkare, blir sövd. Sen tisdag ska äntligen behandlingen komma igång. Igår efter tandläkarbesöket var jag till behandlingsavdelningen och där träffade jag en fd arbetskamrat, vi jobbade ihop på 90-talet. Åren går.
Allt känns fortfarande väldigt overkligt. Känns fortfarande som om jag inte är med utan det är någon annan som är drabbad. Förutom några stunder, speciellt när jag vaknar då jag med full kraft inser att det är jag som har bröstcancer. Det är jag som ska genomgå alla behandlingarna. Att jag inte kan jobba på ett tag nu, jag som älskar mitt arbete! mina arbetskamrater och min chef.
Att ha barn, helt underbara barn, svärson samt pojkarnas flickvänner, barnbarn känns som en stor förmån i mitt liv. Att ha ett arbete att gå till med glädje är inte heller alla förunnat.
Men sen har vi ju denna ......... sjukdom och ångesten för hur ekonomin ska gå ihop. Det är inte billigt att bli sjuk. Läkarkostnader, medicinkostnader, specialshampo/balsam till peruken mm. När det redan är tungt att få ekonomin att gå ihop så underlättar ju inte detta.
Idag åker jag till min dotter och mina barnbarn och svärson i ett par dagar innan allt kör igång.
Till alla er som skrivit till mig:
Det värmer extra i hjärtat av all er om tanke, ni har alla en speciell plats i mitt hjärta.
Kram
Anne Mair
Publicerad 2009-02-17 16:26:52 i Allmänt,
Idag blev en märklig dag. Både positiva och negativa besked. Känns som om jag dragit en vinstlott, finns inget som tyder på att cancern har spridit sig! Så underbart!
Men sen kom ju ett litet bakslag också mitt i all glädje, proverna på levervärdet är något förhöjda, fick ta ett nytt imorse och det var fortfarand förhöjt. Det innebär att jag inte får vara med i studien, en studie som jag verkligen hade sett framemot att få delta i. Jag kommer ju inte att få sämre behandling men får inte de täta undersökningarna samt tilläggsläkemedlet som jag skulle fått annars.
Cytostatikabehandlingen kommer heller inte igång imorgon, måste akut till sjukhustandläkaren imorgon bitti. Har ju tandvårdsrädsla och tänderna är inte i det skick dom borde vara. Har ju problem med tänderna så jag måste få det åtgärdat och bedömt av tandläkare innan jag får påbörja behandlingen. Så nu är det tandläkare imorgon, cytostatikabehandling nästa vecka. Det känns tungt.
Men jag måste se det positiva i situationen och det är att jag kan ge mina underbara barn ett positivt besked att cancern inte spridit sig. Och det är stort just nu!
Publicerad 2009-02-16 21:00:20 i Allmänt,
På onsdag, om drygt en dag så är det exakt 3 veckor sen jag sökte läkare pga min knöl i bröstet. Samma dag fick jag beskedet att det med stor sannolikhet var bröstcancer. Men det visste jag inom mig redan innan jag slog numret till bröstmottagningen tidigare samma dag.
Inte jag! var min första tanke, det är ju jag som ska vårda de sjuka och inte jag som ska vara sjuk.
Det har tagit mig tre kaotiska veckor att inse att det är jag som har bröstcancer och inte någon osynlig person omkring mig.
Känslorna har åkt upp och ner som en berg- och dalbana. Insikten att jag är sjuk har tvingat mig att inse att nu måste jag ta det lugnt. Jag kan inte jobba just nu hur gärna jag än vill.
För drygt 1 vecka sen var jag och barnen tillsammans hos läkaren och fick beskedet att det är bröstcancer. Så nu känns det som jag sitter i en båt, utan segel, utan åror, utan roder, jag har inget annat val än att åka med.
Sen väljer jag själv om jag vill se det positiva i situationen eller se det nattsvarta.
Fick en underbar dagbok av Karin (örkeljunga) och i denna dagbok ska jag skriva ner enbart positiva händelser, det ska bli min positiva bok.
Idag hämtade jag min peruk, att vara utan hår ter sig inte som ett alternativ för mig. Känns som en trygghet att ha den hemma när hårstråna försvinner.
Imorgon får jag besked från läkaren om cancern har spridit sig i kroppen. På onsdag börjar jag med cytostatikabehandlingen.
Har fått så mycket stöd från mina barn, släkt och vänner och mina goa arbetskamrater. Men oron, rädslan inför framtiden får jag bära inom mig och försöka ersätta med det positiva som jag har omkring mig.
