Ännu en dag
Jaha, då blir det inte bara hår och bröst som försvinner, några tänder också. Pratade med min brorson igår och vi kom på att först nedgraderas jag för att sen uppgraderas med nytt hår,, nya tänder och bröst. Ja, man ska ju se det positiva i allt elände.
Just nu känns det tungt, på måndag blir det tandläkare, blir sövd. Sen tisdag ska äntligen behandlingen komma igång. Igår efter tandläkarbesöket var jag till behandlingsavdelningen och där träffade jag en fd arbetskamrat, vi jobbade ihop på 90-talet. Åren går.
Allt känns fortfarande väldigt overkligt. Känns fortfarande som om jag inte är med utan det är någon annan som är drabbad. Förutom några stunder, speciellt när jag vaknar då jag med full kraft inser att det är jag som har bröstcancer. Det är jag som ska genomgå alla behandlingarna. Att jag inte kan jobba på ett tag nu, jag som älskar mitt arbete! mina arbetskamrater och min chef.
Att ha barn, helt underbara barn, svärson samt pojkarnas flickvänner, barnbarn känns som en stor förmån i mitt liv. Att ha ett arbete att gå till med glädje är inte heller alla förunnat.
Men sen har vi ju denna ......... sjukdom och ångesten för hur ekonomin ska gå ihop. Det är inte billigt att bli sjuk. Läkarkostnader, medicinkostnader, specialshampo/balsam till peruken mm. När det redan är tungt att få ekonomin att gå ihop så underlättar ju inte detta.
Idag åker jag till min dotter och mina barnbarn och svärson i ett par dagar innan allt kör igång.
Till alla er som skrivit till mig:
Det värmer extra i hjärtat av all er om tanke, ni har alla en speciell plats i mitt hjärta.
Kram
Anne Mair
Just nu känns det tungt, på måndag blir det tandläkare, blir sövd. Sen tisdag ska äntligen behandlingen komma igång. Igår efter tandläkarbesöket var jag till behandlingsavdelningen och där träffade jag en fd arbetskamrat, vi jobbade ihop på 90-talet. Åren går.
Allt känns fortfarande väldigt overkligt. Känns fortfarande som om jag inte är med utan det är någon annan som är drabbad. Förutom några stunder, speciellt när jag vaknar då jag med full kraft inser att det är jag som har bröstcancer. Det är jag som ska genomgå alla behandlingarna. Att jag inte kan jobba på ett tag nu, jag som älskar mitt arbete! mina arbetskamrater och min chef.
Att ha barn, helt underbara barn, svärson samt pojkarnas flickvänner, barnbarn känns som en stor förmån i mitt liv. Att ha ett arbete att gå till med glädje är inte heller alla förunnat.
Men sen har vi ju denna ......... sjukdom och ångesten för hur ekonomin ska gå ihop. Det är inte billigt att bli sjuk. Läkarkostnader, medicinkostnader, specialshampo/balsam till peruken mm. När det redan är tungt att få ekonomin att gå ihop så underlättar ju inte detta.
Idag åker jag till min dotter och mina barnbarn och svärson i ett par dagar innan allt kör igång.
Till alla er som skrivit till mig:
Det värmer extra i hjärtat av all er om tanke, ni har alla en speciell plats i mitt hjärta.
Kram
Anne Mair