Nya perspektiv
Fick första cytostatikabehandlingen i tisdags, har sedan dess mått illa, smakat kemikalier i munnen. Fast det kanske inte är så konstigt fick ju cellgifter. Trött.
Dom här få dagarna har gett mig nya perspektiv på hur patienter mår efter cytostatikabehandling. Trodde inte att det skulle vara så jobbigt, även om jag föreställt mig att det är tufft.
Önskar att jag kunde få sova igenom hela behandlingen och sen få vakna upp och allt är klart. Så tungt känns det just nu. Men enl de som varit med och personalen på onkologen så ska det bli bättre inom ett par dagar. Sen har jag någon vecka på mig innan jag ska gå igenom detta igen. Än så länge har jag håret kvar och det är jag tacksam för.
Har legat på soffan och tittat ut genom fönstret idag när skatorna håller på och bygger sitt bo i en björk precis utanför mitt fönster. Blev väldigt förvånad när jag såg dom imorse jobba febrilt med sitt bygge, tidigt på våren. Men inget är ju som vanligt.
Önskar att jag kunde vrida klockan tillbaka, haft en jobbarhelg att se framemot. Men, men så är det ju inte. Förhoppningsvis kommer jag att kunna jobba lite under behandlingen.
Önskar er alla en riktigt härlig helg!
kram