Dags för nytt kapitel
Det är dags för mig att lämna ett kapitel i min cancerbehandling. Har gått igenom mycket och det har varit riktigt, riktigt tufft. Att det skulle sluta med att operationen skulle skjutas upp pga infektion hade jag inte trott. Det tog mig hårdare än jag trodde.
Imorgon ska jag iväg till SöS och ta nya blodprover, är så himla trött, blir trött av minsta lilla jag gör. Så nu ska det tas prover för att se om blodvärdet sjunkit mera och varför. Hade ett långt samtal med min onkologsjuksköterska idag ang min cytostatikbehandling och alla biverkningar. Hon tycker inte att det är konstigt att jag är trött med tanke på hur jobbigt det varit för mig.
Känner mig som om jag befinner mig i ingenmansland just nu. Måste lämna det gamla och blicka framåt. Att vara fången i cancerns värld är tungt, det är svårt att acceptera det, det är ett annat liv. Längtar så himla mycket till det vanliga livet. Men livet kommer aldrig mera att bli detsamma. Inte vilka som är ens vänner heller, några har fallit ifrån och några har tillkommit. Livet har fått en helt ny dimension, djupare.
Förra veckan när jag låg inne på SöS var jag och hälsade på mina arbetskamrater och oj, vad jag längtar tillbaka till jobbet. Men vet inte alls hur lång tid det tar innan jag är tillbaka där. Har operationen, sen är det strålbehandlingen.
Jag ska försöka sammanfatta det jag varit med om hitills på webbmagasinet CLIFE, www.clife.se
Sen är det dags för nya friska tag härinne, positiva tankar, även om förlusten av mitt egna bröst är stor så är förlusten av tumören värt det flera ggr om. *Ska bli så skönt att bli av med tumören som förpestat min tillvaro sen i januari.
Glöm inte att känna på era bröst regelbundet och gå i tid till läkaren om ni känner en knöl. Gör inte som jag och stick huvudet i sanden, trodde att om jag förnekade knölen så fanns den inte där. Så dumt! Så när jag väl kom till läkaren var den 6 cm stor.
Var rädda om er!
Kram
Anne Mari
Imorgon ska jag iväg till SöS och ta nya blodprover, är så himla trött, blir trött av minsta lilla jag gör. Så nu ska det tas prover för att se om blodvärdet sjunkit mera och varför. Hade ett långt samtal med min onkologsjuksköterska idag ang min cytostatikbehandling och alla biverkningar. Hon tycker inte att det är konstigt att jag är trött med tanke på hur jobbigt det varit för mig.
Känner mig som om jag befinner mig i ingenmansland just nu. Måste lämna det gamla och blicka framåt. Att vara fången i cancerns värld är tungt, det är svårt att acceptera det, det är ett annat liv. Längtar så himla mycket till det vanliga livet. Men livet kommer aldrig mera att bli detsamma. Inte vilka som är ens vänner heller, några har fallit ifrån och några har tillkommit. Livet har fått en helt ny dimension, djupare.
Förra veckan när jag låg inne på SöS var jag och hälsade på mina arbetskamrater och oj, vad jag längtar tillbaka till jobbet. Men vet inte alls hur lång tid det tar innan jag är tillbaka där. Har operationen, sen är det strålbehandlingen.
Jag ska försöka sammanfatta det jag varit med om hitills på webbmagasinet CLIFE, www.clife.se
Sen är det dags för nya friska tag härinne, positiva tankar, även om förlusten av mitt egna bröst är stor så är förlusten av tumören värt det flera ggr om. *Ska bli så skönt att bli av med tumören som förpestat min tillvaro sen i januari.
Glöm inte att känna på era bröst regelbundet och gå i tid till läkaren om ni känner en knöl. Gör inte som jag och stick huvudet i sanden, trodde att om jag förnekade knölen så fanns den inte där. Så dumt! Så när jag väl kom till läkaren var den 6 cm stor.
Var rädda om er!
Kram
Anne Mari
