Få ta del av en annan persons livsupplevelse
Måste bara berätta att makeup-kursen var riktigt bra. Fick med mig hem massor med produkter, foundation, mascara, ögonbrynspenna, kajalpenna, ögonskugga, rouge, puder, rengöringskräm, ansiktsvatten, ögoncreme, läppstift/penna samt hudlotion. Känns riktigt lyxigt, speciellt när sönerna kommenterar mitt utseende med att jag ser mycket yngre ut. Inser nu att jag under de senaste två åren inte brytt mig om mitt utseende. Så det här gav mig massor med positiv energi.
När jag åkte hem åkte jag med en taxichaufför som berättade om när han var med i kriget i sitt hemland. Skakande berättelse, inser att vi alla har våra ok att bära. En del tyngre, en del lättare. Jag tycker om att ta del av andras livserfarenheter, lär mig alltid något av det, förhoppningsvis blir jag mera ödmjuk mot mina medmänniskor.
Vi kan verkligen skatta oss lyckliga som har sluppit krig i Sverige. Spåren som krig sätter i en människa går aldrig ur, det påverkar flera generationer. Mina föräldrar var båda krigsbarn från Finland och det har präglat både min och mina syskons uppväxt. Att kunna gå vidare i livet, skaffa sig familj, yrke mm som taxichauffören hade gjort tycker jag är starkt. Han berättade att han fortfarande efter tiotals år kan vakna av vissa ljud ute, bl a om en lastbil/långtradare väcker honom då tror han ett kort ögonblick att han är i kriget igen.
Tänk vad många olika liv vi alla lever, vad mycket erfarenheter vi kan dela med oss, vilken rikedom vi bär med oss i våra livsbagage. Det gäller bara att förvalta det rätt.
Imorgon är det dags igen med behandlingen. Måste ha tillit till att det var min kropp som var i en superstressad situation förra gången. Hade ju under kort period fått cancerbeskedet, massor med undersökningar, dra ut tänder i narkos så det kanske inte var så konstigt att jag blev sjuk av cellgifterna.
Tack för alla era goa ord! uppskattar det jättemycket, det ger mig extra krafter.
Ni finns alla i mitt hjärta!
Kram
Anne Mari
När jag åkte hem åkte jag med en taxichaufför som berättade om när han var med i kriget i sitt hemland. Skakande berättelse, inser att vi alla har våra ok att bära. En del tyngre, en del lättare. Jag tycker om att ta del av andras livserfarenheter, lär mig alltid något av det, förhoppningsvis blir jag mera ödmjuk mot mina medmänniskor.
Vi kan verkligen skatta oss lyckliga som har sluppit krig i Sverige. Spåren som krig sätter i en människa går aldrig ur, det påverkar flera generationer. Mina föräldrar var båda krigsbarn från Finland och det har präglat både min och mina syskons uppväxt. Att kunna gå vidare i livet, skaffa sig familj, yrke mm som taxichauffören hade gjort tycker jag är starkt. Han berättade att han fortfarande efter tiotals år kan vakna av vissa ljud ute, bl a om en lastbil/långtradare väcker honom då tror han ett kort ögonblick att han är i kriget igen.
Tänk vad många olika liv vi alla lever, vad mycket erfarenheter vi kan dela med oss, vilken rikedom vi bär med oss i våra livsbagage. Det gäller bara att förvalta det rätt.
Imorgon är det dags igen med behandlingen. Måste ha tillit till att det var min kropp som var i en superstressad situation förra gången. Hade ju under kort period fått cancerbeskedet, massor med undersökningar, dra ut tänder i narkos så det kanske inte var så konstigt att jag blev sjuk av cellgifterna.
Tack för alla era goa ord! uppskattar det jättemycket, det ger mig extra krafter.
Ni finns alla i mitt hjärta!
Kram
Anne Mari
