Frisk?
Är jag fri från bröstcancer? Är jag frisk? Känns väldigt konstigt att inte åka på dagliga behandlingar. När räknas man som frisk? Tumören och de angripna lymfkörtlarna är ju bortopererade, strålningen ska ha tagit död på om det funnits resterande cancerceller i området.
Det är en konstig känsla, jag ska vara fri från bröstcancern. Men ska ändå äta antihormontabletter i 5 år. Har fått svullna fingrar, speciellt på morgnarna, ont i höfterna när jag suttit en liten stund och stel som bara den. Biverkningar från tabletten Femar. Men ska ju till Mösseberga och få träna så jag tror att jag kommer att må bättre efteråt. Räknar med att jag kommer att komma igång att träna regelbundet efter vistelsen där.
Är fortfarande deprimerad men har sakta men säkert börjat få tillbaka livsglädjen, kan börja se framåt sakta men säkert. Fortfarande sover jag inte hela nätter, får ta sömntabletter för att somna men vaknar flera ggr under natten. Behöver få distans till sjukhus, sjukvård för att orka komma tillbaka och jobba som sjuksköterska. Om jag själv inte är i balans så kan jag ju inte ge till patienterna. Är fortfarande också väldigt, väldigt trött, så alla behandlingar, alla biverkningar, infektioner som jag drabbades av under behandlingstiden har tagit hårdare på mig än jag trodde.
Var på jobbet igår och hälsade på och pratade med chefen. Så underbart härligt att få träffa mina goa arbetskamrater och få kramas lite. Planeringen är att jag ska börja jobba 25% i december, att komma tillbaka sakta men säkert. Allt har sin tid.
Önskar er alla en riktigt härlig vecka!
Kram
Anne Mari
Det är en konstig känsla, jag ska vara fri från bröstcancern. Men ska ändå äta antihormontabletter i 5 år. Har fått svullna fingrar, speciellt på morgnarna, ont i höfterna när jag suttit en liten stund och stel som bara den. Biverkningar från tabletten Femar. Men ska ju till Mösseberga och få träna så jag tror att jag kommer att må bättre efteråt. Räknar med att jag kommer att komma igång att träna regelbundet efter vistelsen där.
Är fortfarande deprimerad men har sakta men säkert börjat få tillbaka livsglädjen, kan börja se framåt sakta men säkert. Fortfarande sover jag inte hela nätter, får ta sömntabletter för att somna men vaknar flera ggr under natten. Behöver få distans till sjukhus, sjukvård för att orka komma tillbaka och jobba som sjuksköterska. Om jag själv inte är i balans så kan jag ju inte ge till patienterna. Är fortfarande också väldigt, väldigt trött, så alla behandlingar, alla biverkningar, infektioner som jag drabbades av under behandlingstiden har tagit hårdare på mig än jag trodde.
Var på jobbet igår och hälsade på och pratade med chefen. Så underbart härligt att få träffa mina goa arbetskamrater och få kramas lite. Planeringen är att jag ska börja jobba 25% i december, att komma tillbaka sakta men säkert. Allt har sin tid.
Önskar er alla en riktigt härlig vecka!
Kram
Anne Mari
