2 veckor kvar
Efter dagens strålbehandling har jag bara 2 veckors behandling kvar. Det är jobbigt att ständigt påminnas om cancern. Den här veckan har jag haft eftermiddags och kvällstider vilket gjort att dagarna gått till att vänta på att åka iväg på behandling.
Börjar fundera mycket på min framtid, hur kommer jag att må, hur kommer jag att reagera när det blir stressigt, när släpper värken i lederna, när slipper jag stelheten osv.
Tanken på metastaser har jag släppt helt, jag kan inte göra annat än att försöka leva så hälsosamt som möjligt och ta min medicin i 5 år.
Är ledsen idag, min svärson har fått svininfluensan, 28 mil från mig. Önskar att jag kunde åka dit och hjälpa dom. Det är inte lätt med två små barn 2 1/2 år och 1 år som inte får umgås med andra barn just nu. Jennie har det tufft nu och för att inte säga Peter som är riktigt, riktigt dålig. Hade jag pengar så skulle jag sätta mig på bussen upp dit i helgen och hjälpa dom. *Det är viktigare att dom har det bra, jag är inte rädd för att smittas men däremot är det jobbigt att inte finnas där och hjälpa dom.
Förstår inte varför dom ska ha det jobbigt, dom borde få njuta av tiden med sina barn, det vore bättre att jag fick influensan är Peter.
Den enda biverkan jag fått av strålningen än så länge är en liten klumpkänsla i halsen, vilket tydligen är en vanlig biverkan. Det är slemhinnorna som är irriterade av strålningen men det går över.
Mina tankar finns hos min goa vän Eva som har lungcancer och som har det riktigt tufft just nu.
Var rädda om er och ta dag för dag.
Kram
Anne Mari
Börjar fundera mycket på min framtid, hur kommer jag att må, hur kommer jag att reagera när det blir stressigt, när släpper värken i lederna, när slipper jag stelheten osv.
Tanken på metastaser har jag släppt helt, jag kan inte göra annat än att försöka leva så hälsosamt som möjligt och ta min medicin i 5 år.
Är ledsen idag, min svärson har fått svininfluensan, 28 mil från mig. Önskar att jag kunde åka dit och hjälpa dom. Det är inte lätt med två små barn 2 1/2 år och 1 år som inte får umgås med andra barn just nu. Jennie har det tufft nu och för att inte säga Peter som är riktigt, riktigt dålig. Hade jag pengar så skulle jag sätta mig på bussen upp dit i helgen och hjälpa dom. *Det är viktigare att dom har det bra, jag är inte rädd för att smittas men däremot är det jobbigt att inte finnas där och hjälpa dom.
Förstår inte varför dom ska ha det jobbigt, dom borde få njuta av tiden med sina barn, det vore bättre att jag fick influensan är Peter.
Den enda biverkan jag fått av strålningen än så länge är en liten klumpkänsla i halsen, vilket tydligen är en vanlig biverkan. Det är slemhinnorna som är irriterade av strålningen men det går över.
Mina tankar finns hos min goa vän Eva som har lungcancer och som har det riktigt tufft just nu.
Var rädda om er och ta dag för dag.
Kram
Anne Mari
