Publicerad 2010-08-30 23:20:23 i Allmänt,
Okej, då var det dags igen. Två trappsteg upp, ett tillbaka brukar man säga men här är det ett upp och två ner.
Min ork har helt fullständigt,försvunnit gråtfärdig emellanåt för jag har ingen ork. Känns som kroppen strejkar. Gå uppför trapporna och jag är som en 90 årig dam. Flåsar, hjärtat slår och vill bara lägga mig ner.
Har nu fått en till diagnos, vill helst vara utan den men här får man inte välja. Har fått Hashamatos thyreoidit. En inflammation i sköldkörteln. Förklarar varför jag snart ser ut som en boll. Har alltid varit kort men inte bred, smal trots att jag ätit mycket. Men nu, nu sväller det på alla håll och kanter, får inte på mig mina kläder längre. Det gör ont som sjutton, blir rikgtigt ledsen. Fick ju en jacka i present i våras av Karin min goa vän, idag går den knappt att knäppa, då kom faktiskt tårarna. Inte nog med att pengarna ska räcka till mat, mediciner, boende mm. Nu måste jag köpa större jeans, tröjor, jacka. Får väl ta mig en sväng till secondhandaffärer.
Har fortfarande inte fått svaret från datortomografin som gjordes, buken och njurarna. Magen växer, det ser ut som jag är gravid samtidigt som kärlekshandtagen bara blir större. Fy sjutton vad jag blir ledsen när jag ser mig själv spegeln.
Men som alltid gäller det att se det goda i livet, har mina älskade barn! Hellre att jag blir sjuk än dom.
Vill bara jobba, leva, skratta, planera inför framtiden med glädje. Kanske läsa en kurs, gå på yoga, träna. Sitta på en klippa vid havet, bo i ett hus ett par dagar vid havet. Få ro i själen.
Undrar när den dagen kommer att man ordnar med ett onkologicenter där flera specialister samlas. Istället för att man ska bollas hit och dit. Jag vägrar det. Om jag får medicinen utskrivet från min onkolog då är det också hans skyldighet att följa upp den. Får jag biverkningar så ska jag inte behöva gå till vårdcentralen för det.
Usch idag är jag gnällig men sånt är livet just nu. Vet att det när man minst anar så mår jag bra igen.
Så håll ut goa vänner
Kramar
Anne Mari
Publicerad 2010-08-23 18:57:27 i Allmänt,
Det har hänt en del. I helgen var jag i Finland på begravning av en anhörig, släktmöte, fick beskedet att en av mina goaste vänner gått bort i cancer, en av mina goaste vänner fyllde år samma dag.
Vi tre har följt varandras cancerresa och tyvärr så lyckades den hatade sjukdomen vinna över Carinas kamp. Det gör ont. Samma dag som Eva fyllde år. Hon fick ialla fall somna in lugnt och slippa sina smärtor och ångest.
Tänder här ett ljus för älskade Carina Sahlberg
Publicerad 2010-08-19 10:23:49 i Allmänt,
Svaret från finnålspunktionen av min sköldkörtel har kommit och den visar på att sköldkörteln är inflammerad samt att jag har struma. Inte konstigt att jag inte får tillbaka min ork och går upp i vikt. Nu har jag också varit iväg och tagit blodprover och sen på måndag ultraljudsledd punktion och biopsi av sköldkörteln. Sen ska det väl bli bra, antingen med mediciner eller operation.
Igår var jag iväg och gjorde en datortomografi av buken och njurarna.
Så nu räknar jag med att det här räcker och att jag äntligen kan få gå vidare. Jobbar fortfarande 50% och hoppas att jag i september kan gå upp i tid.
Att cancerresan skulle bestå av före, under, efter har jag lagt på hyllan. Den består bara av två delar, före och under i minst 5 år. Även om tumören är borta och de smittade lymfkörtlarna så räknas man inte som frisk förräns om 5 år. Ni ser, jag räknar med att bli helt frisk, det ska jag bli.
Det är inte bara kroppen som tar stryk när man får en cancerdiagnos utan ekonomin får sig en rejäl touch. Så nu ska jag sälja min bostadsrätt för att bli av med alla mina skulder. Samt att få börja leva och inte vara orolig för om jag har mjölk för dagen. Är såååå evinnerligt trött på att aldrig ha pengar.
Nu vill jag njuta av livet, jobba, umgås med mina barn, barnbarn och vänner. Helt enkelt leva livet.
Äldsta sonen flyttar till Hälsingland på söndag för att påbörja studier på folkhögskolan och yngsta sonen fortsätter att jobba. Han fick förlängd anställning, ev blir det fast.
Är så glad att det börjar ordna sig.
Kramar och ha en riktigt härlig helg!
Anne Mari
Publicerad 2010-08-11 19:18:53 i Allmänt,
Det är jobbigt och tufft att komma tillbaka efter cancerresan. Det blir fler och fler dagar som jag mår bättre och har ork. Men sen kommer dessa downdagar då orken tryter, är tröttare än tröttast och naturligtvis blir jag då ledsen.
Rädslan att återigen bli sjuk är stor, måste övervinna den. Men sen är det också tufft att upptäcka en knöl på halsen, sköldkörteln som är förstorad. Med tanke på cancern jag haft så har jag varit och gjort en finnålspunktion av den idag. Det gjorde riktigt ont när han kände på höger sida av knölen och där fanns det tydligen också en liten knöl ur vilken han tog flera prover. Sen ska jag iväg den 23:e och göra en ultraljudsled punktion av knölen. Vill inte, kände mig liten och ledsen idag. Vill inte vara patient.
Idag har jag verkligen kämpat mot tröttheten på jobbet och tog mig faktiskt krafter till att ringa till våran hälsokonsulent på gymmet på jobbet. Bokade en tid för att komma igång och träna, måste bara få tillbaka orken och gå ner i vikt. Har gått upp och känner mig som en liten boll, jag är ju inte speciellt lång så kilona lägger sig jämt.
Vill bara få tillbaka min ork, min ekonomi.
En stor kram till er!
Anne Mari
Publicerad 2010-08-04 23:37:51 i Allmänt,
,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,mjhyyygy666667775tt5ciuuuiooooooooooollllllllllllll........................................................................------------------------ölplpoooooooet var länge sen jag skrev här, det är nog en naturlig fas i bearbetning av cancerresan som jag gått igenom. Att få pränt på känslorna är inte längre lika lätt eller självklart. När jag befann mig mitt i behandlingar, undersökningar besked så var bloggen en mycket viktig ventil för att få ut känslor, få någon slags struktur på det som hände.
Samt att kanske någon annan kan få stöttning i sin cancerresa genom att läsa hur jag haft det. Jag har ju haft stor glädje av att få läsa andras bloggar, det har gett mig styrka, kraft och tröst.
Jobbar fortfarande 50% och just nu är det precis det jag orkar men snart kommer jag nog att kunna öka på tiden.
Jag är såååå stolt över mina barn att de trots alla motgångar, oro kämpat sig igenom 1 1/2 år. De har alla tre stöttat mig hela vägen, jag älskar dom så otroligt mycket. Nu har det ordnat sig för pojkarna också, Anton har börjat jobba och han stortrivs, Niclas har valt att läsa in gymnasiekompetensen på folkhögskola i Hälsingland. Han får gångavstånd till storasyster och hennes familj.
Nu har jag "bara" några hinder kvar innan jag känner mig lugn i att cancern ska vara borta. Har fått en knöl i sköldkörteln, troligen är det ingenting, jag tror inte det. Men lika bra att få det undersökt, det blir punktion och vävnadsprover. Sen har jag ju fortfarande besvär med magen när jag anstränger mig, får ont så det blir en datortomgrafi av buken och bäckenet. Känns som om kroppen bara är slutkörd. Vill komma igång och träna så jag hoppas att det är en superenkel förklaring till smärtorna. Jag har ju gått upp en del i vikt, kanske är det den som gör värken
-I övrigt är det många tankar som far om framtiden, vad vill jag göra, vad är det som begränsar mig osv. Alla tre barnen är ju vuxna, äntligen har jag insett det och jobbar som sjutton med att inte tjata, lägga mig i osv. Jag blev nog en sån jobbig mamma som jag inte ville bli, svårt det här med föräldraskap. Trodde ju att jag skulle bli den "perfekta" mamman som pushade på, gav dom "vingar" att pröva på livet och lära sig av sina egna misstag osv. Nä, blev tjat- och hönsmamman istället.
Ekonomin var den som tog största smällen av min cancerresa, nu är det riktig kris. Måste hitta en lägenhet att hyra och sälja bostadsrätten och hoppas att den täcker alla mina skulder. Detta är min största achilleshäl och känns som om det är den som stoppar upp. Men oj vad vi har kämpat och kämpat oss igenom sjukdomen trots brist på pengar. nu börjar verkligheten göra sig påmind.
Tack för allt underbasrt stöd jag fått!!!!
Håll nu t6ummarna att jag får tag i en hyreslägenhet som accepterar att man haft det tungt med ekonomin men ändå betalt banklån och avgift.
önskar solen åter och att alla får en helt underbar helg!
Kramar
Anne Mari
Min storebror och hans fru har hjälpt oss, hjälp av vänner och framförallt enorm stor hjälp praktiskt och samtal och stöd och tröst av Kicki.
Håll nu tummarna att allt ordnar sig, att solen kan få skina ett år ialla fall hos oss.
