Nya undersökningar
,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,mjhyyygy666667775tt5ciuuuiooooooooooollllllllllllll........................................................................------------------------ölplpoooooooet var länge sen jag skrev här, det är nog en naturlig fas i bearbetning av cancerresan som jag gått igenom. Att få pränt på känslorna är inte längre lika lätt eller självklart. När jag befann mig mitt i behandlingar, undersökningar besked så var bloggen en mycket viktig ventil för att få ut känslor, få någon slags struktur på det som hände.
Samt att kanske någon annan kan få stöttning i sin cancerresa genom att läsa hur jag haft det. Jag har ju haft stor glädje av att få läsa andras bloggar, det har gett mig styrka, kraft och tröst.
Jobbar fortfarande 50% och just nu är det precis det jag orkar men snart kommer jag nog att kunna öka på tiden.
Jag är såååå stolt över mina barn att de trots alla motgångar, oro kämpat sig igenom 1 1/2 år. De har alla tre stöttat mig hela vägen, jag älskar dom så otroligt mycket. Nu har det ordnat sig för pojkarna också, Anton har börjat jobba och han stortrivs, Niclas har valt att läsa in gymnasiekompetensen på folkhögskola i Hälsingland. Han får gångavstånd till storasyster och hennes familj.
Nu har jag "bara" några hinder kvar innan jag känner mig lugn i att cancern ska vara borta. Har fått en knöl i sköldkörteln, troligen är det ingenting, jag tror inte det. Men lika bra att få det undersökt, det blir punktion och vävnadsprover. Sen har jag ju fortfarande besvär med magen när jag anstränger mig, får ont så det blir en datortomgrafi av buken och bäckenet. Känns som om kroppen bara är slutkörd. Vill komma igång och träna så jag hoppas att det är en superenkel förklaring till smärtorna. Jag har ju gått upp en del i vikt, kanske är det den som gör värken
-I övrigt är det många tankar som far om framtiden, vad vill jag göra, vad är det som begränsar mig osv. Alla tre barnen är ju vuxna, äntligen har jag insett det och jobbar som sjutton med att inte tjata, lägga mig i osv. Jag blev nog en sån jobbig mamma som jag inte ville bli, svårt det här med föräldraskap. Trodde ju att jag skulle bli den "perfekta" mamman som pushade på, gav dom "vingar" att pröva på livet och lära sig av sina egna misstag osv. Nä, blev tjat- och hönsmamman istället.
Ekonomin var den som tog största smällen av min cancerresa, nu är det riktig kris. Måste hitta en lägenhet att hyra och sälja bostadsrätten och hoppas att den täcker alla mina skulder. Detta är min största achilleshäl och känns som om det är den som stoppar upp. Men oj vad vi har kämpat och kämpat oss igenom sjukdomen trots brist på pengar. nu börjar verkligheten göra sig påmind.
Tack för allt underbasrt stöd jag fått!!!!
Håll nu t6ummarna att jag får tag i en hyreslägenhet som accepterar att man haft det tungt med ekonomin men ändå betalt banklån och avgift.
önskar solen åter och att alla får en helt underbar helg!
Kramar
Anne Mari
Min storebror och hans fru har hjälpt oss, hjälp av vänner och framförallt enorm stor hjälp praktiskt och samtal och stöd och tröst av Kicki.
Håll nu tummarna att allt ordnar sig, att solen kan få skina ett år ialla fall hos oss.
Samt att kanske någon annan kan få stöttning i sin cancerresa genom att läsa hur jag haft det. Jag har ju haft stor glädje av att få läsa andras bloggar, det har gett mig styrka, kraft och tröst.
Jobbar fortfarande 50% och just nu är det precis det jag orkar men snart kommer jag nog att kunna öka på tiden.
Jag är såååå stolt över mina barn att de trots alla motgångar, oro kämpat sig igenom 1 1/2 år. De har alla tre stöttat mig hela vägen, jag älskar dom så otroligt mycket. Nu har det ordnat sig för pojkarna också, Anton har börjat jobba och han stortrivs, Niclas har valt att läsa in gymnasiekompetensen på folkhögskola i Hälsingland. Han får gångavstånd till storasyster och hennes familj.
Nu har jag "bara" några hinder kvar innan jag känner mig lugn i att cancern ska vara borta. Har fått en knöl i sköldkörteln, troligen är det ingenting, jag tror inte det. Men lika bra att få det undersökt, det blir punktion och vävnadsprover. Sen har jag ju fortfarande besvär med magen när jag anstränger mig, får ont så det blir en datortomgrafi av buken och bäckenet. Känns som om kroppen bara är slutkörd. Vill komma igång och träna så jag hoppas att det är en superenkel förklaring till smärtorna. Jag har ju gått upp en del i vikt, kanske är det den som gör värken
-I övrigt är det många tankar som far om framtiden, vad vill jag göra, vad är det som begränsar mig osv. Alla tre barnen är ju vuxna, äntligen har jag insett det och jobbar som sjutton med att inte tjata, lägga mig i osv. Jag blev nog en sån jobbig mamma som jag inte ville bli, svårt det här med föräldraskap. Trodde ju att jag skulle bli den "perfekta" mamman som pushade på, gav dom "vingar" att pröva på livet och lära sig av sina egna misstag osv. Nä, blev tjat- och hönsmamman istället.
Ekonomin var den som tog största smällen av min cancerresa, nu är det riktig kris. Måste hitta en lägenhet att hyra och sälja bostadsrätten och hoppas att den täcker alla mina skulder. Detta är min största achilleshäl och känns som om det är den som stoppar upp. Men oj vad vi har kämpat och kämpat oss igenom sjukdomen trots brist på pengar. nu börjar verkligheten göra sig påmind.
Tack för allt underbasrt stöd jag fått!!!!
Håll nu t6ummarna att jag får tag i en hyreslägenhet som accepterar att man haft det tungt med ekonomin men ändå betalt banklån och avgift.
önskar solen åter och att alla får en helt underbar helg!
Kramar
Anne Mari
Min storebror och hans fru har hjälpt oss, hjälp av vänner och framförallt enorm stor hjälp praktiskt och samtal och stöd och tröst av Kicki.
Håll nu tummarna att allt ordnar sig, att solen kan få skina ett år ialla fall hos oss.
