Publicerad 2010-06-30 23:27:53 i Allmänt,
Idag har en av mina goaste och närmaste vänner det riktigt tufft i sin kamp mot cancern. Hon har en cancer som inte går att bota. Hon har kämpat och kämpat sedan förra året, operation i ryggen av en tumör som gjorde henne förlamad. Detta mitt i all hennes behandling. Hon kämpade på, senast för ett par veckor sedan kunde hon stå och gå några steg. Vilken lycka! Vilken kämpe!
Sen några dagar tillbaka har hon fått huvudvärk, idag har den tilltagit rejält och nu mår hon riktigt, riktigt dåligt. Det är så långt mellan oss, hon bor i Gästrikland. Men i tankarna är vi nära.
Älskade, älskade vän, önskar jag kunde ta bort det onda!
Jag verkligen hatar den grymma sjukdomen cancer. Så mycket lidande, så många tårar, så många familjer som splittras. Så många vänner, anhöriga, barn, föräldrar som mister någon i cancern.
Nu är jag ledsen, önskar att telefonen inte ringer inatt. Önskar att jag får samtal imorgon att hon mår bra.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-06-23 14:18:04 i Allmänt,
Jag önskar att forskningen går framåt med raska kliv så att jag slipper äta dessa antiöstrogentabletter. Har ju fått gå tillbaka till Femar då jag fick ännu värre biverkningar av Tamoxifen. Känns som jag har fått välja mellan pest eller kolera.
Fast jag egentligen har valt att ha ett skydd mot metastaser. Om jag inte äter Femar så har jag inget skydd alls. Men det är ett tufft pris att betala. Skulle ha jobbat igår men det gick inte, blir så ledsen för jag vill verkligen jobba. Är uppvuxen med att jobbet det ska man sköta till varje pris. Känns som om jag sviker mina arbetskamrater. Det är en jobbig känsla.
Innan jag fick min bröstcancerdiagnos så fanns det inga läkemedel här hemma, hade inte ens Alvedon hemma. Lite pinsamt när man är sjuksköterska och har barn. Nu är det ett mindre apotek i köksskåpet. Längtar så till den dagen jag kan tömma och slänga all medicin.
Innan jag blev sjuk så negligerade jag mina symtom och var jag sjuk så stretade jag på ändå. Vadå ligga i sängen. Och nu har jag verkligen hamnat konflikt med mig själv. Har ju yrsel och nu sedan jag började med Femar så har jag återigen fått det jobbigt när jag går uppför trappor, episoder av hjärtklappning. en konstig trötthet, ledvärk och stel och utslag. Önskar att jag får råd att gå på yoga i höst, är övertygad om att den kan hjälpa till att jag mår bättre fysiskt. Har ju yogamatta och cd hemma men det blir inte av att jag gör yoga fast jag skulle behöva det.
Idag är det en helt underbar dag, solen skiner, det fläktar lagom och livet är för gott ändå. Det finns mera att vara glad över än ledsen över.
Önskar er alla en riktigt underbar midsommar oavsett om ni jobbar eller är hemma.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-06-21 06:54:52 i Allmänt,
Jobbade i fredags, tredje dagen den veckan. Det var tufft, tuffare än jag räknat med. Tror ju i mitt innersta att jag kan köra lika hårt som tidigare. Vid 12-tiden var jag så trött så jag var inte helt säker på om jag skulle orka dagen ut. Men det gick. Så lördagen var verkligen jobbig, värk i hela kroppen och helt slut. Men som tur var så fanns det tv att titta på. Så det blev bröllop.
Förstår inte att det kan vara så tufft att komma igen. Ser piggare ut än jag är, innerst inne är jag bara såååå trött och sliten.
Bilden som förmedlas i Rosa Bandet visar ju att man blir sjuk, får en tuff behandling, sen är man"frisk". Och går vidare i livet. Om det vore så enkelt för alla. Många har det lika jobbigt och en del ännu jobbigare än vad jag har. Tycker att det borde lyftas fram och att man lägger in någon slags rehabilitering/vilovecka som alla borde få komma på, de som vill. Det behövs efter en tid när man kommit tillbaka för att kunna få mera styrka och energi.
Under behandlingsperioden är man fokuserad på det som händer då. All kraft och energi går åt att klara av den tuffa behandlingen. Sen kommer psykets reaktion och kroppens återhämtningsperiod. Den är inte lätt. Känner mig lite lurad av bilden som getts innan;
Du får diagnos, behandling som är tuff, ev rehabilitering 1 vecka och därefter är du tillbaka i livet.
Om det vore så enkelt.
Nä, nu ska jag inte gnälla mera.
Önskar er alla en riktigt härlig vecka!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-06-17 19:30:55 i Allmänt,
Är så glad, Niclas har bestämt sig för att plugga igen. Han vill utbilda sig till ljudtekniker, han sitter ju som oftast vid datorn hemma och gör egna låtar och mixar. Han sökte till Bollnäs folkhögskola förra veckan och han kom in. Jag är sååååå otroligt glad. Anton har fått jobb, Niclas ska plugga. Vilken lättnad att det ordnat sig. Är så stolt över mina tre barn, vilka härliga personer det blev av dom. Allt dom gått igenom och dom står stadigt. Älskar dom mera än allt annat.
Idag har jag lyckats vila och sova på eftermiddan! Första gången sen jag blev sjuk som jag klarat av det. Var till optikern imorse då jag har yrseln kvar. Fick nya linser så förhoppningsvis så var det som gav mig yrsel. Det tar 15 min med bil, åka kommunalt tar drygt 1 tim. Så när jag kom hem var jag helt slut.
Imorgon blir det jobb igen, ser fram mot det. Är i valet och kvalet om jag ska åka in till stan på lördag, det är ju trots allt en historisk händelse med bröllopet. Eller om jag tittar på det på tv.
Facebook gillar jag, har fått återknyta kontakten med personer som jag saknat i mitt liv. Är så glad att jag hittade en av mina kusiner på pappas sida så nu har jag fått tillbaka ännu en del i mitt liv. Min mamma har ju 6 syskon så där finns det hur många kusiner och släkt som helst. Men på pappas sida har vi tappat kontakten för många långa år sen. Så det här betyder väldigt mycket för mig, mina syskon och våra barn.
Var rädda om er
Önskar er alla en riktigt underbar helg!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-06-15 14:41:13 i Allmänt,
Idag är jag inne i en riktig svacka. Jobbar månd, ons och fred den här veckan. Nästa vecka tisd och torsd. Trivs hur bra som helst med mitt arbete, mina goa arbetskamrater och chefen. Men det är mycket jobbigt att bli helt sänkt dan efter, men vet ju att det kommer att bli lindrigare det också.
Idag tycker jag det är tungt, är fattig på pengar men rik på anhöriga, vänner vilket ju inte alla har förmånen att ha. Skulle jag få välja så inte skulle jag välja bort mina anhöriga och vännerna. Men det skulle inte vara så dumt att ha lite pengar. Som att få råd att klippa mig, köpa lite nya kläder, gå till tandläkaren, ge killarna lite så att dom också får nya kläder.
Men jag ska inte klaga. Har ju en dörr att stänga om mig, en säng att sova i.
Anton, yngsta sonen har fått jobb!!!! Är så glad, han började igår. Niclas äldsta sonen har sökt in på ljudteknikerutbildning, håll tummarna att han kommer in. Han brinner verkligen för musik och att spela in. Har jag tur så får jag njuta av alla mina barn samtidigt och som en bonus barnbarnen också i sommar i en hel vecka.
Tar inget för givet längre, varje dag för sig. En sak i taget, det är svårt men det fungerar.
Däremot är jag riktigt frustrerad över mitt minne men det var ju värre under behandlingen, så lite bättre har det blivit. Sen har jag ju fått yrsel som kommer och går, den är jobbig. Men brukar säga att jag har fått träningsvärk i hjärnan, nu när jag börjat arbeta.
Jaha, då har jag fått gnälla lite, och samtidigt inse hur bra jag egentligen har det trots avsaknaden av pengar. Imorgon blir det jobb igen, det ser jag fram mot. Nu blir det soffan och en bok som gäller.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-06-03 23:45:57 i Allmänt,
Från i onsdags jobbar jag 50% och der verkar bli bra. Men oj, oj vad trött jag var på kvällen och för att inte säga dagen efter.
Det har hänt lite på medicinfronten, Nolvadex eller Tamoxifen som det också heter passad mig inte alls. Fick rejäla biverkningar, svällde upp över magen, händer och fotleder. Kunde först inte alls förstå varför, hade även en konstig värk i kroppen men ingen ledstelhet. Därtill känsla av en konstig yrsel som ev inte alls hör till tablettens biverkningar.
Jag älskar verkligen mitt jobb. Jag vill absolut inte bli sjuk igen så jag går tillbaka till tabl Femar. Har nu hållt upp i 2 veckor så börjar jag med tabl Femar igen.
En stor stor kram
Anne Mari
