Sjuk igen!
Igår fick jag besked att det finns metastaser i skelettet och bäckenet. Det blev ett långt samtal med min onkolog, Anette följde med mig. Datortomografin jag gjorde i våras visade inga tecken på skelettmetastaser enl röntgensvaret. Men de fanns där. Gjorde ju en datortomografi via gynekologen i augusti och där såg man förändringarna. Och när de jämförde i måndags så såg de förändringar i bilderna från i april. De har vuxit sedan dess.
Har missat nästan 5 månader av behandlingen pga det!!!!!!!!!!! Är ledsen och besviken för att det blivit så.
Men, jag tänker inte ge upp! Aldrig. Har fått börja med en medicin som har visat på mycket goda resultat i studier när det gäller bröstcancermetastaser. Tror på den och tron kan göra mycket.
Jag som var så glad att jag knappt hade några mediciner kvar att ta, härligt tomt i medicinlådan hemma. Men så blev det ju inte länge. Idag var jag på apoteket och hämtade ut medicin för över 8000 kr, jag fick betala 1003 kr tur att vi har subventionerade läkemedel. Så nu har jag frikort igen på Apoteket, kan ju säga att jag skulle vilja vara utan det.
Så nu blir det datortomografi igen av hela kroppen, skelettscint där man ser om det finns flera metastaser i skelettet. Sen är det läkarbesök igen, måste medge att det inte är något jag ser fram emot.
Är fortfarande i chock av beskedet, är väldigt rationell och "kall". Men så var det ju sist när jag fick besked också. KÄndes som jag gick bredvid en patient, det gäller inte mig. Men tyvärr så kommer jag att inse att det är mig det gäller när undersökningarna och läkarbesöket är gjort.
Vill inte gå igenom en cytostatikakur igen, även om det inte isåfall blir lika stark kur som sist. Vill inte tappa mitt hår igen. Vill inte tappa kraften.
Det är märkligt hur kroppen fungerar, har sedan i våras känt att något inte är riktigt som det ska. Mina krafter har inte återvänt som de borde mm. Har bara känt att det är något som är fel. Tur att jag gick till gynekologen. De sista 2 veckorna har jag gråtit mera än någonsin och det är nog för att jag känt att det är något fel men inte fått gehör för det.
Jag kommer ännu mera att lyssna på min kropp i framtiden och vara ännu mera drivande när jag känner att något är fel. Men så ska det inte behöva vara. Jag ska kunna vara patient, bli trodd när jag säger att något är fel och inte få höra att det blir bättre osv.
Tyvärr så kommer jag att vara sjukskriven helt igen! Orkar inte jobba, har inte landat i beskedet samt har ingen ork i kroppen. Var upp till avdelningen igår och träffade min goa chef och mina goaste arbetskamrater. Var så chockad själv så jag satte mig ner och sa bara rakt ut att jag har fått metastaser. Om ni bara förstod vilka underbara vänner jag har bland mina arbetskamrater, de har hjärtan fyllda med kärlek och min chef som stöttat mig till 100%.
Kram
Anne Mari
Har missat nästan 5 månader av behandlingen pga det!!!!!!!!!!! Är ledsen och besviken för att det blivit så.
Men, jag tänker inte ge upp! Aldrig. Har fått börja med en medicin som har visat på mycket goda resultat i studier när det gäller bröstcancermetastaser. Tror på den och tron kan göra mycket.
Jag som var så glad att jag knappt hade några mediciner kvar att ta, härligt tomt i medicinlådan hemma. Men så blev det ju inte länge. Idag var jag på apoteket och hämtade ut medicin för över 8000 kr, jag fick betala 1003 kr tur att vi har subventionerade läkemedel. Så nu har jag frikort igen på Apoteket, kan ju säga att jag skulle vilja vara utan det.
Så nu blir det datortomografi igen av hela kroppen, skelettscint där man ser om det finns flera metastaser i skelettet. Sen är det läkarbesök igen, måste medge att det inte är något jag ser fram emot.
Är fortfarande i chock av beskedet, är väldigt rationell och "kall". Men så var det ju sist när jag fick besked också. KÄndes som jag gick bredvid en patient, det gäller inte mig. Men tyvärr så kommer jag att inse att det är mig det gäller när undersökningarna och läkarbesöket är gjort.
Vill inte gå igenom en cytostatikakur igen, även om det inte isåfall blir lika stark kur som sist. Vill inte tappa mitt hår igen. Vill inte tappa kraften.
Det är märkligt hur kroppen fungerar, har sedan i våras känt att något inte är riktigt som det ska. Mina krafter har inte återvänt som de borde mm. Har bara känt att det är något som är fel. Tur att jag gick till gynekologen. De sista 2 veckorna har jag gråtit mera än någonsin och det är nog för att jag känt att det är något fel men inte fått gehör för det.
Jag kommer ännu mera att lyssna på min kropp i framtiden och vara ännu mera drivande när jag känner att något är fel. Men så ska det inte behöva vara. Jag ska kunna vara patient, bli trodd när jag säger att något är fel och inte få höra att det blir bättre osv.
Tyvärr så kommer jag att vara sjukskriven helt igen! Orkar inte jobba, har inte landat i beskedet samt har ingen ork i kroppen. Var upp till avdelningen igår och träffade min goa chef och mina goaste arbetskamrater. Var så chockad själv så jag satte mig ner och sa bara rakt ut att jag har fått metastaser. Om ni bara förstod vilka underbara vänner jag har bland mina arbetskamrater, de har hjärtan fyllda med kärlek och min chef som stöttat mig till 100%.
Kram
Anne Mari
