Svårt att förstå
Antingen så kommer det ingen reaktion med tårar och förtvivlan, kanske det var det jag hade innan. Känns som om jag förstått detta sedan i våras.
Jag har bestämt mig för att leva livet, leva varje dag. Försöka fylla varje dag med något och inte bara sitta hemma. Nu blir det ju automatiskt att vissa dagar måste jag vila.
Har bestämt mig för att sjukdomen inte ska ta överhand över mitt liv. Att kämpa emot sjukdomen känns för mig som om då fokuserar jag på cancern . Nä, det är bättre att leva varje dag, ta emot det som kommer. Är övertygad om att det inte kommer att bli någon som helst skillnad på min överlevnad men däremot slipper jag tänka på sjukdomen.
Jag kanske sitter här om 15 år och läser min blogg. Man vet aldrig vad som händer i kroppen, inom forskningen osv.
Nä, nu när mina barn äntligen har jobb, skolan, boende osv så kan jag börja tänka på mig själv. Måste bara hitta en hyreslägenhet så jag kan sälja min lägenhet och bli helt skuldfri.
Men är övertygad om att det också kommer.
Det jag vill göra och ska försöka genomföra är att få ihop folk som med mig vill kämpa för ett onkologiskt centrum.
Kramar!
Anne Mari