annemarili

"Gårdagen kan du inte förändra Morgondagen vet du inget om Men Dagen idag är din" Ett motto som jag försöker leva efter. Är mamma, mormor och sjuksköterska som nyligen drabbats av bröstcancer. Försöker skriva ner mina tankar, mina erfarenheter under resans gång.

Tråkig dag

Publicerad 2012-10-31 14:37:14 i Allmänt,

Pest och pina känns det som just nu. Mina krafter har försvunnit och glädjen också. Trots att jag varit i Hälsingland i helgen och fått träffa min dotter, min svärson och mina goa barnbarn. 
 
Tycker att livet är så jäkla tråkigt. Hur gör andra som har kronisk cancer för att klara av dagarna? En del jobbar men just nu är det otänkbart för mig. Får ju cytostatikabehandling 1 gång i veckan i 2 veckor och sen vila en vecka. Sist fick jag blodtransfusion igen men är så trött igen efter 14 dgr. 
 
Har ont i buken och underlivet och blir riktigt rädd att det ska ha spridit sig mera. Den 6 nov ska jag göra en datortomografi och läkarbesök den 15:e nov. Är riktigt orolig för svaret. 
 
Det är nog dags att ringa till min psykiatriker och kurator på onkologen. 
 

Lägga till länkar

Publicerad 2012-10-18 09:00:18 i Allmänt,

Fick nya bloggvänner igår på lunchen och skulle lägga till deras bloggar här på länkar. Men, det är omgjort här så jag hittar inte hur jag lägger in nya länkar men lovar att snart så dyker dom upp på min länklista. Ska klura lite när jag kommer hem idag efter behandlingarna. 
 
Ha en underbar dag!
 
Kram
Anne Mari

Blogglunch på tidningen M-magasin

Publicerad 2012-10-17 22:36:04 i Allmänt,

Idag träffade jag underbara människor på en blogglunch som tidningen M-magasin anordnade. En onkolog, ansvarig onkolog för bröstcancer från Uppsala Henrik Lindman hade en föreläsning om bröstcancer. Det visade sig att han var ansvarig för studien Bolero som jag var med i. Afinitor tabl som jag fick är nu gokänd för spridd bröstcancer i Sverige och EU. Vi var 2 stycken i Sverige som fick det, studien pågick samtidigt i 27 länder. Tyvärr så bildade ju mina cancerceller resistens mot läkemedlet och därför kunde jag inte fortsätta med den. Sen att jag fick massor med biverkningar  . gör ju att det inte är det rätta alternativet för mig men den höll ialla fall metastaserna på stången i nästan 1 1/2 år. 
 
Är sååååååå trött pga det låga blodvärdet och trodde ett tag imorse att jag inte skulle orka åka men är så glad att jag trotsade tröttheten. 
 
Imorgon blir det heldag på onkologen SöS, först en påse Pamidronat (skelettstärkande), sen en påse Paclitaxel (cytostatikan) och därefter 2 påsar blod. Efter det har jag 2 veckors vila från sjukhuset! Det ser jag fram mot men inte morgondagen som jag vet kommer att vara ångestfylld. 
 
Fick tips av Tina, en av bloggarna, att åka till Lydiagården så nu måste jag söka bidrag så jag kan åka dit. Behöver få ny energi för att hitta glädjen i att leva. 
 
En stor kram till er alla!
Anne Mari

Vill bara skrika ibland

Publicerad 2012-10-16 11:27:48 i Allmänt,

Jag hatar verkligen cancer. Träffade nyss en fd granne som fick cancer i underlivet i våras och jag trodde att hon var frisk. Men ack vad jag bedrog mig, hon har fått börja med cytostatika igen. Tycker så synd om henne, hon sa något som jag också känner, hatar verkligen cancern men det som är jobbigast är ju alla behandlingar, att inte få vara ifred utan ständigt få åka till sjukhuset för behandlingar. Hon hade också dåligt blodvärde och får regelbundet blodtransfusioner. 
 
Inte blir det bättre av att det oktober månad med Rosa Bandet överallt, tv, tidningar osv. Men det är ju till något som främjar oss som har cancer men det är ändå jobbigt att hela tiden påminnas om sjukdomen. 
 
Det finns mycket positivt i livet också så jag ska inte klaga. Min dotter kom till mig igår, hon är på kurs i Stockholm i 2 dgr och jag får umgås med henne och det är inte ofta som vi är ensamma. När jag åker till henne så är det full fart med barnbarnen och det vill jag ju inte vara utan. Men nu får vi bara vi två. 
 
I helgen var jag och firade min storebror som fyllde år, är tacksam för att jag fått färdtjänst som gör att jag kan komma ut mera än jag skulle orka annars. 
 
Imorgon ska jag iväg till tidningen M-magasin, de bjuder bröstbloggare på lunch och föreläsning, ser verkligen fram mot det. 
 
Nu är det 3 veckor kvar tills jag ska göra en ny datortomografi, måtte metastaserna ha stannat upp. Men är lite orolig då jag åter fått ont i magen och underlivet, det hade jag innan jag fick vara med i forskningsstudien men det försvann under den behandlingen. Så lite orolig är jag. Men som min onkolog säger, det finns andra cytostatika att ta till. 
 
Ibland skulle jag vilja åka till en stuga vid havet, bara få vara nära naturen, njuta av tystheten och av havet. 
 
Önskar er alla en riktigt underbar fortsättning på dagen!
Kram

Cytohjärnan är aktiv igen

Publicerad 2012-10-12 01:57:46 i Allmänt,

Hej!
 
Att få cytostatikan påvekar hjärnann, tur att det är vetenskapligt bevisat. Igår var jag helt övertygad om att jag skulle ha behandling trots att jag tittade på tidlappen jag fått av min onkologsjuksköterska. Bestämde med mamma4 att vi skulle träffas på avdelningen och sen gå och fika. Mamma åkte upp direkt till avdelningen, jag gick till kassan för att betala och får svaret; du är 1 dag tidig. Jag trodde hon skojade med mig men så var det ju inte. Jag som stoppat i mig medicinen man ska ta innan, Betapred (kortison), antihistamin och magtablett. .Gick upp til avdelningen och möttes av goa skratt och mamma satt i godan ro och fikade. Så det var bara att åka hem igen. Gick och la mig i sängen, kors i taket, kl 01 redan. Somnade gott och vaknade kl 12.32 när posten dundrade in i brevlådan. Jag hoppade upp ur sängen, förstod att jag försovit mig, skulle vara på SöS kl 13. Det var bara att ta tjuren i hornet och ringa och säga som det var. Kom 1 tim försenad och möttes av goa skratt. Men nu är det gjort. Blodvärdet återigen lågt vilket jag känner av men vi bestämde att jag ska få blod nästa vecka om inget mirakel inträffar som att värdet stigit tills dess. 
 
Var rädda om er och skickar en go kram till er alla!
 
Anne Mari
 
 
 

Leva i ett ingemansland

Publicerad 2012-10-07 22:59:00 i Allmänt,

Ja, så känns det. Har fastnat i landet mellan diagnosen och veta att jag inte kan bli frisk. Något gick fel på vägen till tillfrisknande. Några små fula cancerceller lyckades smita in i kroppen och de kämpade emot cytostatikan och strålningen. Dom tänkte minnsan inte ge sig av från min kropp. Inte ens forskningsmedicinen lyckades få bort dom, men fick iallafall 1 1/2 års respit då dom minskade och en del skrumpnade. Dom är grymt skickliga på att göra sig resistenta mot läkemedel och tyvärr så vinner dom fortfarande.
 
Jag vill ju inget hellre än att få leva ett normalt liv, jobba, planera för framtiden. Kanske t.o.m träffa en partner så jag slipper leva ensam, barna är ju unga vuxna med sina nya ilv in  i vuxenvärlden. Men hur gör jag det. Ingen vill ha en hårlös, tandlös, bröstlös utsliten kvinna. En kvinna som tidigare var full i liv, hittade på massor med rolilga saker för att förgylla tillvaron för sig själv och andra. 
 
Nu består livet mest av försöka sova, oftast på soffan, om jag har tur sover jag en natt. Tv:n tar upp alltför mycket av mitt liv. Drar mig undan vänner, känner mig handlingsförlamad. Skulle  vilja skriva en bok om mitt liv och min kamp ur en sjuksköterskas perspektiv och ge till mina barn. Tror att jag skyddar och har skyddat dom alldeles för mycket. Klarar inte av när andra är ledsna, ingen ska behöva vara ledsen har mitt livsmotto varit.
 
Idag tog jag mig kraft till att åka och hälsa på en vän, tur att jag har färdtjänst och det gjorde mig gott. Imorgon ska jag träffa min bror och svägerska som bor i Norge och Sverige. Och på onsdag dags igen för cytostatikabehandling som jag inte ser fram mot. 
 
Kram!
Anne Mari

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela