Publicerad 2010-08-04 23:37:51 i Allmänt,
,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,mjhyyygy666667775tt5ciuuuiooooooooooollllllllllllll........................................................................------------------------ölplpoooooooet var länge sen jag skrev här, det är nog en naturlig fas i bearbetning av cancerresan som jag gått igenom. Att få pränt på känslorna är inte längre lika lätt eller självklart. När jag befann mig mitt i behandlingar, undersökningar besked så var bloggen en mycket viktig ventil för att få ut känslor, få någon slags struktur på det som hände.
Samt att kanske någon annan kan få stöttning i sin cancerresa genom att läsa hur jag haft det. Jag har ju haft stor glädje av att få läsa andras bloggar, det har gett mig styrka, kraft och tröst.
Jobbar fortfarande 50% och just nu är det precis det jag orkar men snart kommer jag nog att kunna öka på tiden.
Jag är såååå stolt över mina barn att de trots alla motgångar, oro kämpat sig igenom 1 1/2 år. De har alla tre stöttat mig hela vägen, jag älskar dom så otroligt mycket. Nu har det ordnat sig för pojkarna också, Anton har börjat jobba och han stortrivs, Niclas har valt att läsa in gymnasiekompetensen på folkhögskola i Hälsingland. Han får gångavstånd till storasyster och hennes familj.
Nu har jag "bara" några hinder kvar innan jag känner mig lugn i att cancern ska vara borta. Har fått en knöl i sköldkörteln, troligen är det ingenting, jag tror inte det. Men lika bra att få det undersökt, det blir punktion och vävnadsprover. Sen har jag ju fortfarande besvär med magen när jag anstränger mig, får ont så det blir en datortomgrafi av buken och bäckenet. Känns som om kroppen bara är slutkörd. Vill komma igång och träna så jag hoppas att det är en superenkel förklaring till smärtorna. Jag har ju gått upp en del i vikt, kanske är det den som gör värken
-I övrigt är det många tankar som far om framtiden, vad vill jag göra, vad är det som begränsar mig osv. Alla tre barnen är ju vuxna, äntligen har jag insett det och jobbar som sjutton med att inte tjata, lägga mig i osv. Jag blev nog en sån jobbig mamma som jag inte ville bli, svårt det här med föräldraskap. Trodde ju att jag skulle bli den "perfekta" mamman som pushade på, gav dom "vingar" att pröva på livet och lära sig av sina egna misstag osv. Nä, blev tjat- och hönsmamman istället.
Ekonomin var den som tog största smällen av min cancerresa, nu är det riktig kris. Måste hitta en lägenhet att hyra och sälja bostadsrätten och hoppas att den täcker alla mina skulder. Detta är min största achilleshäl och känns som om det är den som stoppar upp. Men oj vad vi har kämpat och kämpat oss igenom sjukdomen trots brist på pengar. nu börjar verkligheten göra sig påmind.
Tack för allt underbasrt stöd jag fått!!!!
Håll nu t6ummarna att jag får tag i en hyreslägenhet som accepterar att man haft det tungt med ekonomin men ändå betalt banklån och avgift.
önskar solen åter och att alla får en helt underbar helg!
Kramar
Anne Mari
Min storebror och hans fru har hjälpt oss, hjälp av vänner och framförallt enorm stor hjälp praktiskt och samtal och stöd och tröst av Kicki.
Håll nu tummarna att allt ordnar sig, att solen kan få skina ett år ialla fall hos oss.
Publicerad 2010-07-15 19:13:21 i Allmänt,
Min älskade vän har nu fått strålbehandling i smärtstillande syfte så hon inte behöver ha så ont. Hon kämpar på och njuter av varje dag hon får.
Jag jobbar på 50% men tyvärr så blir det vissa dagar då jag inte klarar av att jobba pga smärtor och ledstelhet. Dagen efter ett arbetspass är jag ganska så utslagen. Men när jag jobbar så då kör jag för fullt, det är så roligt. Det ger mig glädje att få jobba. Det är ju trots allt inte länge sen jag inte orkade jobba alls, så nog går det framåt.
Det är tufft att komma tillbaka, acceptera att jag inte har samma simultankapacitet som jag hade innan jag blev sjuk. Hoppas att det ska komma tillbaka. Blir frustrerad när minnet sviker och jag inte kan hålla 10 bollar i luften samtidigt.
Har fått smärtor i buken sen någon månad tillbaka, ju mera jag går ju ondare gör det. Har gjort en gynundersökning i narkos förra veckan där man hittade en polyp i livmodern som skickades på undersökning. Det är troligen inget farligt. Men har fortfarande problem med smärtorna. Så irriterande. Behöver röra på mig men det gör ju så ont när jag gått en sträcka men jag går ändå. Ska göra en röntgen av bäckenet. Från att tidigare negligerat mina besvär så blir jag orolig så fort något känns konstigt i kroppen. Samtidigt som jag blir orolig så försöker jag tänka att det går över. Så håll tummarna mina goa vänner att det här går över lika snabbt som det kom.
Nu blir det bokläsning och sen tidigt i säng, ska upp tidigt imorgon och jobba.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-07-06 19:40:25 i Allmänt,
Har så mycket känslor inom mig just nu. Är arg, ledsen, förtvivlad, besviken osv.
Hatar verkligen sjukdomen cancer!
Den håller på att ta en av mina bästa vänner ifrån mig. En vän som kämpat i hela sitt liv och då ska hon också drabbas av cancer. Kunde hon inte fått njuta av sitt liv istället, nä då ska hon behöva kämpa för sitt liv, kämpa för att slå ut cancern. Men han var starkare den här gången. Hon har kämpat, kämpat, haft en enorm livsglädje trots allt men det hjälpte inte. Så nu ber jag från mitt innersta att hon inte ska behöva ha ångest, smärtor utan att hon ska få lugn och ro.
Lev idag, här och nu!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-07-03 18:00:43 i Allmänt,
Min vän fortsätter att kämpa mot cancern. Hon ger sig inte i första taget men hon har ont. Det gör så ont i mig att hon ska behöva få utstå smärtan och ångesten. När cancern är starkare och får sitt fotfäste i kroppen så är det en mäktig utmanare som vi oftast inte mäktar att vinna mot. Önskar att hon fick ligga i en mjuk bädd likt molnen och vaggas sakta sakta till ro.
Det finns lika många olika öden som det finns de som drabbats av cancern. De flesta får leva många, många år till, en livstid för en del. En del får många år tillgodo och en del får en kort tid att leva.
Just nu är det tufft att inte kunna hjälpa min vän.
Kram
Anne Mari
p.s glöm inte att leva här och nu
Publicerad 2010-06-30 23:27:53 i Allmänt,
Idag har en av mina goaste och närmaste vänner det riktigt tufft i sin kamp mot cancern. Hon har en cancer som inte går att bota. Hon har kämpat och kämpat sedan förra året, operation i ryggen av en tumör som gjorde henne förlamad. Detta mitt i all hennes behandling. Hon kämpade på, senast för ett par veckor sedan kunde hon stå och gå några steg. Vilken lycka! Vilken kämpe!
Sen några dagar tillbaka har hon fått huvudvärk, idag har den tilltagit rejält och nu mår hon riktigt, riktigt dåligt. Det är så långt mellan oss, hon bor i Gästrikland. Men i tankarna är vi nära.
Älskade, älskade vän, önskar jag kunde ta bort det onda!
Jag verkligen hatar den grymma sjukdomen cancer. Så mycket lidande, så många tårar, så många familjer som splittras. Så många vänner, anhöriga, barn, föräldrar som mister någon i cancern.
Nu är jag ledsen, önskar att telefonen inte ringer inatt. Önskar att jag får samtal imorgon att hon mår bra.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-06-23 14:18:04 i Allmänt,
Jag önskar att forskningen går framåt med raska kliv så att jag slipper äta dessa antiöstrogentabletter. Har ju fått gå tillbaka till Femar då jag fick ännu värre biverkningar av Tamoxifen. Känns som jag har fått välja mellan pest eller kolera.
Fast jag egentligen har valt att ha ett skydd mot metastaser. Om jag inte äter Femar så har jag inget skydd alls. Men det är ett tufft pris att betala. Skulle ha jobbat igår men det gick inte, blir så ledsen för jag vill verkligen jobba. Är uppvuxen med att jobbet det ska man sköta till varje pris. Känns som om jag sviker mina arbetskamrater. Det är en jobbig känsla.
Innan jag fick min bröstcancerdiagnos så fanns det inga läkemedel här hemma, hade inte ens Alvedon hemma. Lite pinsamt när man är sjuksköterska och har barn. Nu är det ett mindre apotek i köksskåpet. Längtar så till den dagen jag kan tömma och slänga all medicin.
Innan jag blev sjuk så negligerade jag mina symtom och var jag sjuk så stretade jag på ändå. Vadå ligga i sängen. Och nu har jag verkligen hamnat konflikt med mig själv. Har ju yrsel och nu sedan jag började med Femar så har jag återigen fått det jobbigt när jag går uppför trappor, episoder av hjärtklappning. en konstig trötthet, ledvärk och stel och utslag. Önskar att jag får råd att gå på yoga i höst, är övertygad om att den kan hjälpa till att jag mår bättre fysiskt. Har ju yogamatta och cd hemma men det blir inte av att jag gör yoga fast jag skulle behöva det.
Idag är det en helt underbar dag, solen skiner, det fläktar lagom och livet är för gott ändå. Det finns mera att vara glad över än ledsen över.
Önskar er alla en riktigt underbar midsommar oavsett om ni jobbar eller är hemma.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-06-21 06:54:52 i Allmänt,
Jobbade i fredags, tredje dagen den veckan. Det var tufft, tuffare än jag räknat med. Tror ju i mitt innersta att jag kan köra lika hårt som tidigare. Vid 12-tiden var jag så trött så jag var inte helt säker på om jag skulle orka dagen ut. Men det gick. Så lördagen var verkligen jobbig, värk i hela kroppen och helt slut. Men som tur var så fanns det tv att titta på. Så det blev bröllop.
Förstår inte att det kan vara så tufft att komma igen. Ser piggare ut än jag är, innerst inne är jag bara såååå trött och sliten.
Bilden som förmedlas i Rosa Bandet visar ju att man blir sjuk, får en tuff behandling, sen är man"frisk". Och går vidare i livet. Om det vore så enkelt för alla. Många har det lika jobbigt och en del ännu jobbigare än vad jag har. Tycker att det borde lyftas fram och att man lägger in någon slags rehabilitering/vilovecka som alla borde få komma på, de som vill. Det behövs efter en tid när man kommit tillbaka för att kunna få mera styrka och energi.
Under behandlingsperioden är man fokuserad på det som händer då. All kraft och energi går åt att klara av den tuffa behandlingen. Sen kommer psykets reaktion och kroppens återhämtningsperiod. Den är inte lätt. Känner mig lite lurad av bilden som getts innan;
Du får diagnos, behandling som är tuff, ev rehabilitering 1 vecka och därefter är du tillbaka i livet.
Om det vore så enkelt.
Nä, nu ska jag inte gnälla mera.
Önskar er alla en riktigt härlig vecka!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-06-17 19:30:55 i Allmänt,
Är så glad, Niclas har bestämt sig för att plugga igen. Han vill utbilda sig till ljudtekniker, han sitter ju som oftast vid datorn hemma och gör egna låtar och mixar. Han sökte till Bollnäs folkhögskola förra veckan och han kom in. Jag är sååååå otroligt glad. Anton har fått jobb, Niclas ska plugga. Vilken lättnad att det ordnat sig. Är så stolt över mina tre barn, vilka härliga personer det blev av dom. Allt dom gått igenom och dom står stadigt. Älskar dom mera än allt annat.
Idag har jag lyckats vila och sova på eftermiddan! Första gången sen jag blev sjuk som jag klarat av det. Var till optikern imorse då jag har yrseln kvar. Fick nya linser så förhoppningsvis så var det som gav mig yrsel. Det tar 15 min med bil, åka kommunalt tar drygt 1 tim. Så när jag kom hem var jag helt slut.
Imorgon blir det jobb igen, ser fram mot det. Är i valet och kvalet om jag ska åka in till stan på lördag, det är ju trots allt en historisk händelse med bröllopet. Eller om jag tittar på det på tv.
Facebook gillar jag, har fått återknyta kontakten med personer som jag saknat i mitt liv. Är så glad att jag hittade en av mina kusiner på pappas sida så nu har jag fått tillbaka ännu en del i mitt liv. Min mamma har ju 6 syskon så där finns det hur många kusiner och släkt som helst. Men på pappas sida har vi tappat kontakten för många långa år sen. Så det här betyder väldigt mycket för mig, mina syskon och våra barn.
Var rädda om er
Önskar er alla en riktigt underbar helg!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-06-15 14:41:13 i Allmänt,
Idag är jag inne i en riktig svacka. Jobbar månd, ons och fred den här veckan. Nästa vecka tisd och torsd. Trivs hur bra som helst med mitt arbete, mina goa arbetskamrater och chefen. Men det är mycket jobbigt att bli helt sänkt dan efter, men vet ju att det kommer att bli lindrigare det också.
Idag tycker jag det är tungt, är fattig på pengar men rik på anhöriga, vänner vilket ju inte alla har förmånen att ha. Skulle jag få välja så inte skulle jag välja bort mina anhöriga och vännerna. Men det skulle inte vara så dumt att ha lite pengar. Som att få råd att klippa mig, köpa lite nya kläder, gå till tandläkaren, ge killarna lite så att dom också får nya kläder.
Men jag ska inte klaga. Har ju en dörr att stänga om mig, en säng att sova i.
Anton, yngsta sonen har fått jobb!!!! Är så glad, han började igår. Niclas äldsta sonen har sökt in på ljudteknikerutbildning, håll tummarna att han kommer in. Han brinner verkligen för musik och att spela in. Har jag tur så får jag njuta av alla mina barn samtidigt och som en bonus barnbarnen också i sommar i en hel vecka.
Tar inget för givet längre, varje dag för sig. En sak i taget, det är svårt men det fungerar.
Däremot är jag riktigt frustrerad över mitt minne men det var ju värre under behandlingen, så lite bättre har det blivit. Sen har jag ju fått yrsel som kommer och går, den är jobbig. Men brukar säga att jag har fått träningsvärk i hjärnan, nu när jag börjat arbeta.
Jaha, då har jag fått gnälla lite, och samtidigt inse hur bra jag egentligen har det trots avsaknaden av pengar. Imorgon blir det jobb igen, det ser jag fram mot. Nu blir det soffan och en bok som gäller.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-06-03 23:45:57 i Allmänt,
Från i onsdags jobbar jag 50% och der verkar bli bra. Men oj, oj vad trött jag var på kvällen och för att inte säga dagen efter.
Det har hänt lite på medicinfronten, Nolvadex eller Tamoxifen som det också heter passad mig inte alls. Fick rejäla biverkningar, svällde upp över magen, händer och fotleder. Kunde först inte alls förstå varför, hade även en konstig värk i kroppen men ingen ledstelhet. Därtill känsla av en konstig yrsel som ev inte alls hör till tablettens biverkningar.
Jag älskar verkligen mitt jobb. Jag vill absolut inte bli sjuk igen så jag går tillbaka till tabl Femar. Har nu hållt upp i 2 veckor så börjar jag med tabl Femar igen.
En stor stor kram
Anne Mari
Publicerad 2010-05-25 17:24:17 i Allmänt,
Idag fick Eva en av mina goaste vänner besked om att hennes tumör på lungan är borta. Hon fick diagnosen obotbar lungcancer förra året. Genomgick cytostatika, tuff strålbehandling. I höstas och vintras var hon riktigt dålig. För drygt 3 månader sen fick hon en schäfervalp, hon har alltid haft schäfrar. Då började hennes nya liv, hon har fått en otrolig livskvalité efter det. Även om hon mått dåligt så har hon kämpat sig ut med hunden. Och idag fick hon vid läkarbesöket beskedet att det finns inga spår efter tumören! Hon har inte fått någon som helst behandling sen förra året.
Vill ju alltid hitta en naturlig orsak till det som händer och ibland kan man inte förklara varför och det är väl det som är tjusningen med livet. När jag tänker på hennes tumör så undrar jag om inte tumören "dog" vid behandlingarna och att kroppen har brytit ner cancercellerna men det har tagit tid. Skulle vara intressant att veta om det kan vara så eller om det är Evas otroliga livsglädje, hunden som kom in i hennes liv som gjort detta "mirakel". Men att ha livsglädje, kämparglädje räcker ju tyärr inte, hur många har inte haft det och där cancern vunnit. Många frågor, få svar.
Jag är så glad! Det sista som ska lämna en är hoppet, man vet aldrig vad livet har för något i beredskap åt en.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-05-19 19:24:31 i Allmänt,
Har varit i Bollnäs ett par dagar och fått tillbringa den tillsammans med mina barn och barnbarn, svärson och svärdotter.
Det är så vackert där och vädret visade sig från sin bästa sida. Sol och åter sol. Det är något som ger mig ett inre lugn när jag är i Hälsingland.
Det är inte alldeles enkelt att komma tillbaka till livet efter cancerresan. Trodde att det skulle gå smärtfritt men nej, det gör det inte. Det går upp och ner, men mera upp än ner. Blir ledsen för att det är tungt med ekonomin som fått sig en rejä törn. Mina pojkar som ännu inte fått jobb trots att dom söker och söker. Men det är bara att "spotta i nävarna och ta nya friska tag".
Samtidigt får jag skuldkänslor för att jag ibland tycker att det är jobbigt, varför fick jag cancer, varför fick jag gå igenom det? När jag precis hade börjat få ett lugn i mitt liv. Det känns som om det inte är rätt att jag är ledsen, jag har ju överlevt och har en bra prognos att klara det här. Samtidigt som två av mina närmaste vänner har kronisk cancer. Och dom har en livsglädje som inte är av denna värld.
Fr.o.m 1 juni ska jag börja jobba 50%, ser fram mot det. Har tyvärr fått värk i lederna igen, axlar, höfter där gör det mest ont. Men det ska inte få hindra mig, vill inte äta smärtstillande. För nu ska jag tillbaka till arbetet.
Det som varit positivt med cancern, om man nu kan säga så är att jag lärt mig att leva dag för dag. Försöker verkligen njuta av livet här och nu. Att inte bli irriterad på småsaker är bara så skönt. Att inte jäkta och önskar att jag kan fortsätta så.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-05-08 11:32:39 i Allmänt,
Oj, vad ont i lederna jag har, och stel. Men stelheten är inte lika framträdande som när jag åt tablett Femar och tur är det. Idag blir en "bara vara" dag. Har nog varit lite för aktiv den här veckan. Men det är ju svårt att inte vara det när jag blivit piggare. Men kroppen har inte hunnit med i svängarna.
Igår kväll jobbade jag med Karin Li, underbara vän. Det var riktigt svårt att slita sig från jobbet. Har fått tillbaka min arbetsglädje. Jag som inte trodde att jag skulle kunna ge och arbeta som sjuksköterska igen. Men det är så roligt och givande. Men simultankapaciteten är inte riktigt ok, minnet är fortfarande inte ok efter cytostatikakurerna, men mycket bättre än förra året. Och sakta men säkert så återkommer det helt, så jag kan ha "flera bollar i luften" samtidigt som jag är van vid.
Att få komma tillbaka till arbetsplatsen, känna sig välkommen, få stöd av underbara arbetskamrater kan bara bli bra. jag är väldigt lyckligt lottad när det gäller det.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-05-07 12:44:11 i Allmänt,
Nu börjar det äntligen gå framåt. Jobbade i måndags, tisdag ägnade jag min tid åt en vän som var i stan över dan. På eftermiddan gjorde jag mammografi och eftersom jag inte hört något från läkaren så måste det ju vara bra. Onsdag träffade jag goa arbetskamrater Sofia, Katarina och Karin Li och lilla goa Arvid. Så igår ägnades dagen till vila, orkade inte göra något. Idag blir det jobb.
Har fått tillbaka ledvärk och stelhet trots att jag bytte medicin. Men det är inte lika svårt som när jag åt Femar. Hoppas det inte blir värre. Fick en ny medicin i måndags av min läkare och fått yrsel av den, lite men tillräckligt för att det stör mig. Hoppas det ger med sig.
Tröttheten har också blivit något bättre så jag är på rätt spår. Hoppas, hoppas jag orkar jobba 50% fr.o.m juni. Är inte helt säker men det är ju några veckor kvar.
Önskar er alla en riktigt, riktigt härlig helg!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-05-04 19:13:48 i Allmänt,
"Min kropp, min själ och mitt andetag"
Ska ni gå någon kurs i erat liv så gå denna. Malin Berghagen har skapat en helt underbar kurs, där man får "bara vara" hitta dina verktyg för att få en bättre balans i livet. Rentav kanske göra stora förändringar i livet.
För mig blev det en stor vändpunkt. Hittade mitt inre, fann en inre frid och fick tillbaka glädjen att leva igen.
Nu ska kursen bli av i maj igen i Järvsö
Här har jag kopierat adressen till Malin om ni är intresserade;
Om någon skulle vara intresserad nu så är det bra om ni mailar på [email protected] .
Mer info om kursen på www.malinberghagen.se
Idag har jag varit på mammografi, håll tummarna att det inte är något. Har så pass mycket kvar av det vänstra bröstet att det gick att ta bilder på det också.
Nu vill jag gå vidare, få glädjas åt varje dag, vakna och känna mig lycklig att jag är frisk och lever.
Det går riktigt bra att jobba men fortfarande orkar jag inte så mycket mera än 25%, är slut dagen efter.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-04-27 21:48:35 i Allmänt,
"Min" bröstcancer har inte gett spridning till övriga kroppen, annat än lymfkörtlarna men dom och tumören är bortopererade.
Gjorde en datortomografi av thorax och buken förra veckan och det visade att det inte syns någon spridning!
Jag är jätteglad, ska göra en mammografi också den 4/5. Men utgår ifrån att den också visar på att det inte finns några cancerceller i det andra bröstet.
På samtalsgruppen på torsdag kommer "min" onkolog och berättar om bröstcancer samtidigt som vi får ställa frågor.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-04-25 18:26:41 i Allmänt,
Imorgon blir det jobb igen, härligt. Men det är "inte klokt" hur krafterna tryter. Var på samtalsgruppen med andra bröstcancerdrabbade i torsdags, jobb i fredags så gårdagen var till att vila. Mycket, mycket frustrerande men kan ju inte göra annat. Sakta men säkert återvänder krafterna, men det går sakta.
Idag har jag haft mycket funderingar hur mitt liv har varit, vilka beslut jag tagit. Hade jag gjort dom besluten idag, nä, inte alla. Min dröm när jag växte upp var att bli barnläkare, bo i ett hus och ha många barn samt hjälpa andra barn. Ha en familj, vara gift och lycklig. Mina barn skulle växa upp i en hel familj, en lycklig familj där vi skulle umgås mycket. Men så blev inte livet. Hoppas mina barn ändå förstår att jag försökt så gott jag kunnat. Älskar dom.
Det är många tankar som väcks när personer går bort. Alla möten med olika personer, hur de påverkat ens liv. Känner en stor ödmjukhet att fått lära känna dessa personer.
Har fått tillbaka en del av ledstelheten men inte lika jobbigt som när jag åt Femar. Men det är ju bara att inse att åldern hinner ikapp en, även om man inte vill.
Ha nu en riktigt härlig vecka!
Jag längtar till 12 maj då jag ska åka iväg till mina barnbarn, dotter och svärson. Barnbarnen har teater på dagis, det kan jag ju inte missa.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-04-24 19:53:07 i Allmänt,
Vi möter personer i livet som gör avtryck i våra hjärtan som för evigt blir kvar. En av mina fd arbetskamrater på akuten, många år sen, gick bort igår. Alldeles för tidigt. Han hade höga krav, var väldigt duktig som sjuksköterska och bjöd på härliga skratt.
Han gjorde mig till en bättre sjuksköterska, hade inte jobbat länge som sjuksköterska när jag började där. Men han fanns där med goda råd och var en förebild. Lika glad var du när du svarade på SOS, mitt i allt så hann du alltid fråga hur jag mådde.
R.I.P Peo.
Tack Peo för allt du lärde mig.
Tänder ett ljus ikväll.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-04-22 19:58:40 i Allmänt,
Jag var fortfarande sjuk i måndags så det blev inget jobb. Fyllde år och istället för att bli firad sent på kvällen så firades jag på eftermiddan istället. Fick blommor och presentkort. Mina goa pojkar Niclas och Anton hade köpt ett presentkort på Lindex så jag kan köpa mig något nytt. Blev riktigt rörd då dom har så lite pengar. Min älskade dotter Jennie ringde och ska bli firad när vi ses igen.
Igår var jag till sjukhuset och gjorde en datortomografi av thorax-buk, från halsen och ner till låren. Lite orolig är jag men det känns skönt att ha det gjort. Det är bara mammografin kvar, den blir av senast 4 maj. Då kan jag gå vidare och försöka släppa tankarna på metastaser, fast i och för sig, jag tänker inte så mycket på det.
Idag var jag iväg på samtalsgruppen med andra som gått igenom bröstcancerbehandlingarna. Det var riktigt bra. Nästa vecka är det "min" onkolog som ska komma och svara på frågor.
Måste bara få dela med mig av denna underbara bild som jag hittade på nätet.
Imorgon blir det jobb, först brunch med Melissa.
Kram!
Anne Mari
Publicerad 2010-04-16 14:09:27 i Allmänt,
Har börjat jobba 25% och är jätteglad för det. Känns väldigt bra, i onsdags jobbade jag med Karin Li. Jag märker att jag har förändrats som person under året som gått. Är mycket lugnare och övergången från att vara patient till att vara sjuksköterska har gått bättre än jag väntade mig. Jag älskar verkligen mitt arbete att vara sjuksköterska.
Är lite ledsen idag för att jag har fått ont i halsen, huvudvärk och feber. Killarna har varit sjuka och flera i omgivningen. Började med ont i halsen i tisdags men sen har det blivit värre. Igår skulle jag varit på en samtalsgrupp som jag verkligen sett fram mot. Att träffa andra som också gått igenom bröstcancerbehandlingarna. Trodde att jag skulle bli bättre till idag och åka och jobba. Men vaknade inatt med mera ont i halsen och huvudvärk.
Så himla trist! För nu vill jag verkligen jobba och komma tillbaka så fort som möjligt.
Vill inte ha några flera motgångar, tycker att jag fått min beskärda del av det.
Hoppas ni alla får en härlig helg, själv ska jag kurera mig så jag kan jobba på måndag.
Kram
Anne Mari
