Publicerad 2009-07-31 14:10:34 i Allmänt,
Det finns så mycket jag har inom mig som jag vill sätta på pränt. Men orden kommer inte, det är som om något tar emot när jag ska sätta mig och skriva.
Har tänkt att skriva avslut om min cytostatikabehandling.
Börja skriva om känslor inför och efter operationen. Berätta hur operationen gick till, speciellt för de som ska genomgå bröstoperation.
Hur jag känner inför llvet.
Mina känslor inför att Anton rycker in i lumpen på måndag, min "lillkille".
Det är så jobbigt att vara cancersjuk, önskar att ingen mera skulle behöva drabbas av denna jobbiga sjukdom.
Men det är märkligt att jag inte kommer igång att skriva igen. Vill inte vara negativ, ledsen, pessimist utan vara den "gamla" Anne Mari. Som har lätt till skratt, hitta på upptåg, se det positiva i livet. Hinder är till för att övervinnas, att hitta en annan väg att komma fram.
Jag ska skriva om min cytostatikaresa på webbbmagasinet clife , känns väldigt angeläget för mig att få dela med mig av den resan. Det finns de som nu behöver läsa om cytotastikaresor för att lättare klara av den de står inför. Men det låser sig helt när jag ska börja skriva.
Jag vill skriva men det fungerar inte just nu.
Var till onkologmottagningen idag och träffade läkaren, har ju återigen legat inne pga feber, infektion?, kräkningar, svaghet. Nya prover är tagna och allt tyder på att det är cytostatikakuren som ställt till detta. Enl läkaren har jag fått en riktigt kraftig cytostatikakur och ovanpå det opereras det tär på kroppen. Orkar ju ingenting och det är frustrerande.
Någonstans på vägen har jag tappat min spontanitet, tänker för mycket innan jag gör något, som t.ex att skriva.
Men den ska väl komma tillbaka liksom orken och livsglädjen.
Önskar er alla en riktigt solig helg! Var rädda om er och njut av det lilla som finns i livet! Att se livet ur ett barns perspektiv är något att rekommendera.
Kraaaaaaaaaaaaaaaam!
Anne Mari
Publicerad 2009-07-30 14:19:08 i Allmänt,
Vill bara önska er alla en riktigt härlig fortsättning på veckan!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-07-28 13:44:43 i Allmänt,
Har legat inne på sjukhus igen, trodde att jag skulle slippa det. Men fick återigen feber, fick inte behålla varken vätska eller mat. Så jag fick åka in igen. kom hem nyss, är trött och sliten men pigg jämfört med i söndags när jag åkte in.
Tack för all omtanke jag får!
Återkommer med mera senare och hoppas ni alla får en riktigt härlig vecka!
En blogg som jag gärna återvänder till och speciellt söndagskvällar då det blir nytt inlägg i bloggen är. Blir alltid på bra humör när jag läser den:
http://frykberg.zoomin.se
Det finns en till blogg som är mycket givande, kloka tankar om livet;
den finns på mina länkar; amjwe lägger in adressen här i inlägget imorgon.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-07-25 13:49:29 i Allmänt,
Har sovit ganska så bra inatt, vaknade med att jag höll ett örhänge i handen. Får halvsitta och sova, annars gör det för ont. Förstår inte varför kvinnor frivilligt utsätter sig för denna smärta, eller så kanske det inte gör lika ont att "bara" lägga in en bröstprotes. Men ont gör det.
Fick recept på starka smärtstillande mediciner som jag ska ta, fick med mig så jag klarade mig inatt. Det gjorde rejält ont när jag vaknade imorse. Tog Alvedon och Ipren skulle haft Oxycontin också men orkade inte hämta ut dom från Apoteke igår pga smärtan. Fick med mig tabletter till igår kväll från sjukhuset så natten har varit smärtfri. Så det var bara att bege sig till Apoteket imorse för att hämta ut dom. Min goa vän Kicki följde med som vanligt, hon måste vara rejält trött på mitt gnäll. .
Orkade inte stå och gå många meter, tror att smärtan bidrar till en del. Det var tufft att åka till Apoteket. För 28 tabletter Oxycontin fick jag betala 298 kr! Tänkte faktiskt en kort sekund att jag kanske klarar mig ändå. Så nu är jag pank igen. Får som tur är sjukpenning på måndag.
Men är så innerligt trött på alla dessa kostnader kring cancern. Man blir ju ruinerad. Har pratat med flera andra som är i samma sits. Att få fondpengar är inte att tänka på eftersom de går tillbaka något år i tiden och tittar på hur mycket inkomst man hade då. Att ta hänsyn till hur det verkligen ser ut, nä det existerar inte.
Så när jag ska skänka pengar till cancern så blir det bara till insamlingar där pengarna går direkt till forskningen. För fondmedlen kommer ju inte till de som verkligen behöver. Läste någonstans på nätet om en kvinna som hade haft cancer, hon var gift, två inkomster. Men då de räknade tillbaka i tiden så fick hon pengar, hon funderade på vad de skulle göra med pengarma, om de skulle ut och resa eller något annat. Då blir ialla fall jag väldigt ledsen.
Tack Ica för erat erbjudande om 5 färdigrätter för 95 kr, det räddar min helg. Den maten blir riktigt god med tanke på att jag levt på paj och crepes hela veckan, Det går inte att att äta maten på Karolinska sjukhuset, har skrivit om det i tidigare inlägg. Det finns även mycket att läsa om den maten i SVD, dom har skrivit mycket om bl a upphandlingen kring den maten. . Hörde hur mina rumsgrannar reagerade negativt på maten de fick, "det här går ju inte att äta" osv. Så paj eller crepes lär det inte bli på ett tag för mig. Är tacksam att avdelningen kunde erbjuda det, annars hade det blivit fil och flingor.
Jag som tänkte gå in och skriva några rader men mera blev det.
Jag vet inte hur jag ska återgälda mina söners flickvänners familjer som stöttar dom under min resa! Ni finns i mitt hjärta och en dag blir jag piggare så då ska jag hitta på något.
Mycket i mitt liv nu är bra, inte bara elände. Jag kan se, jag kan höra, jag kan känna. Jag har underbara barn, syskon, släkt, vänner och helt underbara arbetskamrater.
Livet är tufft emellanåt för alla, men det gäller att hitta det som är positivt, hitta glädjen, hitta de små guldkornen i livet som finns där.
Ha nu alla en riktigt härlig helg!
Kan bara säga att jag ångrar inte en sekund att jag lätt lägga in en expanderprotes i samband med bröstborttagandet. Jag som alltid sagt att om jag drabbas av bröstcancer då är det bara att plocka bort hela bröstet. Men så enkelt var det inte, man vet ALDRIG hur man reagerar när man hamnar i svåra valsituationer i livet. Man får ta det när det kommer.
Var rädda om er!
Kramar i massor!
Anne Mari
Publicerad 2009-07-24 15:53:11 i Allmänt,
Har precis kommit hem från sjukhuset. Blev opererad i måndags och idag är det fredag.
Allt har gått bra, somnade med två bröst och vaknade med två bröst. Märklig upplevelse att veta att dom tagit bort mitt vä bröst som hängt med i 54 år och nu inte finns där längre. Istället finns där ett annat bröst. Men måste säga än så länge att det känns inget konstigt. Märkligt.
Är jättetrött, det har gjort rejält ont men nu börjar smärtan lägga sig. Ska lägga mig och vila, orkar inte så mycket nu men ville bara tacka för eran omtanke samt berätta att allt gått bra.
Jag sätter mig i helgen och skriver mera men just nu mår jag illa och är trött. Så det blir sängen nu.
En stor kram till er!
Anne Mari
Publicerad 2009-07-17 14:51:06 i Allmänt,
Då har jag fått min operationstid, måndag morgon klockan 06.30 ska jag vara på avdelningen. Kan ju säga att nerverna gör sig påminda nu, oron över allt kring operationen mm. Killarna får klara sig själva igen, dom börjar få vanan inne att fixa maten osv. Samt att dom slipper tjatiga mamman, hönsmamman. *Dom är ju trots allt 18 och 19 år, men det är ju så svårt att släppa taget.
Hoppas regnet håller sig borta i helgen så jag kan vistas ute så mycket som jag orkar för att hitta min inre frid.
Är ute och går korta promenader varje dag med Kicki och det är lugnande. Ger mig ny kraft.
Tack alla ni som stöttar mig på min resa, ni anar inte hur mycket kraft jag får från er också. Alla härliga kommentarer.
En stor kram till er envar!
Anne Mari
Publicerad 2009-07-16 20:13:32 i Allmänt,
Proverna var bra igår, mitt blodvärde låg fortfarande lågt men inte tillräckligt för att jag ska ha blod. Läkaren sa att hon inte tyckte att det ett dugg konstigt att jag är trött med tanke på vad jag gått igenom. Dags för mig att inse det.
Nu lämnar jag cytostatikaperioden bakom mig, håret har börjat växa och har inte längre någon infektion. Det konstiga är att jag inte har så starka minnen av det jobbiga, det är som när man fött barn, man kommer knappt ihåg att det gjorde ont. Men jag kan ju säga att jag önskar av hela mitt hjärta att jag aldrig mera behöver genomgå cytostatikabehandling igen.
På måndag är det dags för operation, jag är jättenervös måste jag erkänna. Trots att jag vet hur det går till, varit på avdelningen och hälsat på, verkar vara en jättehärlig personalgrupp. Läkaren som ska operera mig har jag också pratat med och hon ingav mig genast förtroende. Är mest orolig för min reaktion när bröstet är borta trots att jag får ett nytt. Det är ju trots allt en del av mig som försvinner. Samt orolig för om jag ska få frossa när jag vaknar från narkosen, det är jättejobbigt att vakna med det. Känns som om man hoppar flera meter upp från sängen och jobbigt att andas. Men har ju diskuterat detta med narkosläkaren så dom är förberedda.
Häromdagen kom Andrea (svärdottern) hem med kassar med mat som hon handlat. Jag ville först inte ta emot det men till slut gjorde jag det. Det är tufft ekonomiskt och hon visste det. Jag blev så otroligt glad, tack snälla Andrea, du anar inte hur mycket det betydde för mig!
När jag blir frisk och har normal inkomst så ska jag verkligen visa min uppskattning för all hjälp jag fått.
Mitt frikort på Apoteket gick ut i maj så nu när jag blev sjuk igen så har det varit en hel del medicininköp på *Apoteket och det är inte billigt. Att sen vara ensamförsörjande till två underbara killar som nyss tagit studenten och inte har någon inkomst alls är tufft. Men vi kämpar på.
Men det är väl en prövning jag ska gå igenom, något kanske jag lär mig av detta.
Nog med gnällande. Nya friska tag, har jag kommit så här långt så fixar jag detta. Ska ringa avdelningen på Karolinska imorgon och få tiden för operationen. Ni får gärna skänka mig lite extra tankar på måndag.
Var rädda om er!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-07-14 19:41:02 i Allmänt,
Det är dags för mig att lämna ett kapitel i min cancerbehandling. Har gått igenom mycket och det har varit riktigt, riktigt tufft. Att det skulle sluta med att operationen skulle skjutas upp pga infektion hade jag inte trott. Det tog mig hårdare än jag trodde.
Imorgon ska jag iväg till SöS och ta nya blodprover, är så himla trött, blir trött av minsta lilla jag gör. Så nu ska det tas prover för att se om blodvärdet sjunkit mera och varför. Hade ett långt samtal med min onkologsjuksköterska idag ang min cytostatikbehandling och alla biverkningar. Hon tycker inte att det är konstigt att jag är trött med tanke på hur jobbigt det varit för mig.
Känner mig som om jag befinner mig i ingenmansland just nu. Måste lämna det gamla och blicka framåt. Att vara fången i cancerns värld är tungt, det är svårt att acceptera det, det är ett annat liv. Längtar så himla mycket till det vanliga livet. Men livet kommer aldrig mera att bli detsamma. Inte vilka som är ens vänner heller, några har fallit ifrån och några har tillkommit. Livet har fått en helt ny dimension, djupare.
Förra veckan när jag låg inne på SöS var jag och hälsade på mina arbetskamrater och oj, vad jag längtar tillbaka till jobbet. Men vet inte alls hur lång tid det tar innan jag är tillbaka där. Har operationen, sen är det strålbehandlingen.
Jag ska försöka sammanfatta det jag varit med om hitills på webbmagasinet CLIFE, www.clife.se
Sen är det dags för nya friska tag härinne, positiva tankar, även om förlusten av mitt egna bröst är stor så är förlusten av tumören värt det flera ggr om. *Ska bli så skönt att bli av med tumören som förpestat min tillvaro sen i januari.
Glöm inte att känna på era bröst regelbundet och gå i tid till läkaren om ni känner en knöl. Gör inte som jag och stick huvudet i sanden, trodde att om jag förnekade knölen så fanns den inte där. Så dumt! Så när jag väl kom till läkaren var den 6 cm stor.
Var rädda om er!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-07-12 11:54:16 i Allmänt,
Sjukvården i stort fungerar väldigt bra men att cancervården bara ägnar sig åt den cancersjuka kroppsdelen var något som jag aldrig trott. Jag trodde att i den delen av vården så tar man hand om hela kroppen/patienten. Men, men, antingen har jag otur och hamnat i en del där det inte fungerar eller så är det så illa.
Nu måste jag ta nya tag och försöka hitta positiva energier under veckan så jag orkar med operationen. Men det är inte lätt just nu. Har nog aldrig varit så gråtmild som jag är sedan i fredags när jag fick beskedet att operationen blev uppskjuten.
Tar gärna emot råd om hur jag ska hitta tillbaka till glädjen som trots allt finns här mitt i denna förbaskade sjukdom.
Hoppas ni har det riktigt bra och att solen hittar tillbaka till oss alla i veckan!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-07-11 19:47:37 i Allmänt,
Vill mitt i allt rekommendera en bra artikel om sömnens betydelse och en hel del goda råd finns att läsa på
www.clife.se
skriven av Peter Lithovius. Gå in under Gästkrönika så hittar ni artikeln samt en artikel om Livets guldkorn
Jag återkommer imorgon med ett gladare sinne.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-07-11 09:35:14 i Allmänt,
Önskar så att jag bara får vara patient. skulle just nu vilja sudda ut mina sjuksköterskekunskaper. Är trött och ledsen och känner mig uppgiven när operationen sköts upp 1 vecka.
Kan för somliga tyckas som att det är kort tid, men att vara inne i cancersjukdomen så är varje dag en lång transportsträcka på vägen att bli frisk.
Så¨idag är det tårarnas dag som gäller, har så svårt att hitta kraften inom mig.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-07-10 14:32:32 i Allmänt,
Har äntligen kommit hem. Det blev många fler dagar än jag räknat med. Fick åka in på sjukhuset i Bollnäs igen på natten pga feber, 39,5 kl 2 på natten. Blev inlagd och dagen efter fick jag åka ambulans hem till Stockholm och Södersjukhuset.
Efter 6 cytostatikakurer så träffar jag läkare i Bollnäs som tycker att man ska utreda mina buksmärtor som jag fått flera ggr under cytostatikabehandlingen. Så när jag kommer till Södersjukhuset träffar jag en till läkare som har samma åsikt! Efter nästan ett halvår! Helt otroligt. De nöjde sig inte med att detta bara var en biverkan av cytostatikan.
Fick göra en datortomografi av buken, fick träffa en kirurg och det visade sig att jag har fickor på tarmen vilka var inflammerade. Inte undra på att jag hade buksmärtor som bara vek på injektion av Ketogan (morfinpreparat). Fick även byta antibiotika.
Läkaren på onkologen skulle skicka remiss till vårdcentralen! för uppföljning av min divertikulit. Så det innebär att en distriktsläkare ska träffa mig, skicka remiss till sjukhuset för fortsatt utredning! Vilken omväg. Och ingår inte detta i min vård på onkologen att följa upp biverkningarna som jag drabbas av. Tänk om det är så illa att det är cancer och inte divertiklar (fickor i tarmen), vad händer då.
Varför är det ingen som tar ansvar för helheten?!
Frågade flera ggr under denna vecka om det jag verkligen kunde opereras på måndag. Jo, det skulle inte vara några som helst problem fick jag till svar varje gång. När jag är på hemväg ringer kirurgen från Karolinska sjukhuset och berättar att när de skulle gå igenom operationsprogrammet på måndag så upptäcker de att jag ligger inne för tarminfektion (divertikulit) och då blir det ingen operation förräns om 1 vecka. Riskerna att operera mig är för stora just nu.
Läkaren på onkologen på Södersjukhuset har inte kontaktat kirurgen på Karolinska sjukhuset!!!!!!!!
Det tog jag för givet att man kontaktat kirurgen . För mig framstår vården mer och mer som att alla specialiserar sig på sitt och struntar i andra symtom/besvär. De följer inte upp eftersom det inte är deras område.
.
Att mitt blodvärde går ner är det heller ingen som tar ansvar för. Ska jag komma till Karolinska operationsdagen och de upptäcker att mitt blodvärde är för lågt`? Får tjata till mig provtagning på mitt blodvärde.
Har släppt taget om att jag är sjuksköterska de sista månaderna när det gäller vården om mig själv. Men nu är jag ledsen, besviken och förbannad. Det kommer att bli att jag blir en besvärlig patient för nu kommer jag inte att ge mig. Det är min kropp, mitt liv det handlar om och jag kommer inte att tillåta att tid ödslas bort, att undersökningar, prover inte görs.
I Sverige stämmer det verkligen att man måste vara frisk för att orka vara sjuk!!!!!!!!!!
Är så mäkta besviken på vården!!!!! Har aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att cancervården fungerar så här dåligt.
Tack du härliga kirurg från Karolinska som ska operera mig som tog dig tid och ringde upp mig. Du förklarade varför jag måste vänta en vecka, riskerna med att operera mig nu osv.
Det är så mycket mera också men jag orkar just nu inte skriva mera. Men ledsen och besviken är jag. Får nu vänta en hel vecka.
Önskar er alla en riktigt härlig helg!
Kram
Anne mari
Publicerad 2009-07-06 22:18:47 i Allmänt,
Har varit i Bollnäs hos min dotter och barnbarn. Haft det underbart. Skulle åka hem igår. Men fick ont i magen igen, kände igen smärtan när jag tidigare fått hög feber. Så den här gången tänkte jag att jag åker in i tid. Alla proverna var bra, fick smärtstillande spruta. Bestämde mig för att åke hem idag istället. Det gick några timmar och då kom febern som den brukar 39 grader. Så det var bara att åka in igen, tillbringade natten på Bollnäs sjukhus. Fick antibiotika i tablettform och imorse var jag feberfri. Så nu blir det hemgång imorgon.
Kram
Anne Mari
