Publicerad 2009-05-29 21:34:18 i Allmänt,
Idag har jag fått behålla maten, inte mått illa. Så den smärtstillande medicinen jag fick hjälpte. Har sovit utan smärtor inatt också.
Cancer är en sjukdom som jag aldrig kommer att förstå mig på. Ena stunden mår man riktigt illa, svag som bara den, hjärtklappning så fort man rör på sig, känns som om man ska svimma. Så kände jag mig imorse, har ju lågt blodvärde och det har säkert sjunkit ännu mera nu. Är ju som mest infektionskänslig nu också.
Min mamma var och hälsade på, Kicki kom över med en påse muffins hon bakat. Vi satt på balkongen och fikade i det härliga solskenet. Kanske det var det som gjorde att jag nu känner mig mycket starkare, är inte alls lika yrslig eller svag. Solen och sällskapet gjorde nog sitt till. Samt att det är snabba svängar i hur jag mår sen jag fick bröstcancern. Det är lika för min goa vän Eva som fick lungcancerdiagnos samtidigt som jag fick min diagnos. Men hon mår mycket, mycket sämre men har svängningar i sitt tillstånd också. Beundrar henne för att hon orkar vara glad mitt i allt elände, trots att jag vet att hon har det tufft.
Har läst några bloggar om cancer och där ter sig livet bestå av en bit cancer och där livet ter sig rosenrött och lätt. Det gör mig lite ledsen för det är inte lätt, de flesta kämpar i det tysta.
Skulle skriva något som jag ville dela med mig av, nu är det som bortblåst!!! Jag tror jag ska döpa detta med det korta minnet och koncentrationssvårigheter till cancerminnet.
Jaha, nu blev det tvärstopp på skrivandet.
Önskar er alla en riktigt härlig helg med sol och framförallt massor med goa skratt!
Kram
Anne Mari
Måste ju passa på och rekommendera min bror, Peter LIthovius, han är jätteduktig på stresshantering, sömnproblem, coach, personlig utveckling. Han har precis omarbetat sin hemsida, www.lithovius.se
Publicerad 2009-05-28 16:48:39 i Allmänt,
Mår inte speciellt bra idag heller, fick inte behålla något av frukosten. Ringde min sköterska Elinora på behandlingsavd på SöS för att få annan medicin mot smärtan. Hade tid idag för spolning av min picc-line. Kan inte annat säga att dom är helt suveräna på SöS, min läkare ändrade på min medicinering så jag kunde hämta ut det innan jag åkte hem. Picc-linen spolades och las om, ska tillbaka nästa vecka.
Kicki min trogne ledsagare var med idag också. Vi kom in på detta med att det inte bara är cancerpatienten som mår dåligt, den som följer med och stöttar under resan mår ju också dåligt.
Det var en stor insikt det. Har ju inte tänkt på att Kicki min vän också har det tungt psykiskt. Hon är med på alla undersökningar, behandlingar, läkarebesök osv. Är så uppe i att jag mår dåligt att jag har inte tänkt på att hon också får funderingar kring livet och dess sårbarhet. Ska beställa tid hos kuratorn i slutet av cytostatikabehandlingen så Kicki och jag kan prata om våra erfarenheter, känslor som varit under cytostatikaresan. Sen blir det ju operation och strålning.
Det är helt ovärderligt att ha en vän med sig på resan, är så otroligt tacksam för att Kicki finns i mitt liv som stöd.
Kicki har t.o.m slutat röka i och med allt hon sett. Det är strongt gjort av henne!
Orkar inte skriva längre idag, ska lägga mig i soffan och kura ihop mig med kudden och sova en stund.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-05-27 14:52:45 i Allmänt,
Jag vill börja med att be om ursäkt till de vänner som jag lovat höra av mig men inte orkat. Har mått riktigt dåligt de sista dagarna. Imorse kom allt upp som jag ätit, samt jätteont i magen. Krafterna vet jag inte vart dom tog vägen?! vill ha tillbaka dom.
Nu är jag mitt uppe i det värsta efter cytostatikabehandlingen, vet ju att det vänder sakta men säkert.
Ville bara skriva ner några rader och tala om att jag finns här, soffan och kudden är bästa vännen just nu.
Hoppas ni får en bra dag/kväll, här blåser det så jag väntar bara på att taket ska flyga med vindarna.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-05-24 15:07:29 i Allmänt,
Det är ett tag sen jag grät riktigt från djupet av mitt hjärta. Men något har hänt sedan behandlingen i onsdags. Igår kväll när jag ringde min dotter så brast det för mig. Jag grät, det gick inte att hindra tårarna från att flöda. Samtidigt som det känns befriande så känner jag orättvis mot min dotter. Hon ska inte behöva ta detta, det är jag som är sjuk. Hon är mtt i livet och ska leva och inte behöva oroa sig eller vara ledsen för min skull.
Det är så mycket som kommit upp sista dagarna. Efter den här cytostatikabehandlingen känns inget roligt. Mår dåligt, men ännu inte helt utslagen men känner att krafterna tryter mer och mer samtidigt som jag är rastlös. Är såååååå trött på att vara sjuk.
Som sjuksköterska är jag van att läkemedel som ges oftast har en och samma effekt på samma sjukdom. Men när det gäller cancer så är det som att hamna i en helt ny värld.
Alla canceformer som t.ex bröst-, prostata, lung, lever osv har helt olika behandlingsformer. T.o.m inom bröstcancern har man olika.
Jag får min cytostatika var 3:e vecka sen operation och därefter strålning. En del opereras först, cytostatika sen. Olika cytostatika beroende på vilken bröstcancer man har.
Eva min goa vän som tyvärr drabbades av lungcancer samtidigt som jag fick min diagnos har en helt annan behandling. Hon får cytostatika tre dagar i sträck.
Sen har vi ju alla förbaskade biverkningar som man inte har en aning om vad som kommer efter varje behandling. Det är som ett lotteri, vinst- eller nitlott? Faciti har man när man börjar må som bäst och det återigen är dags för lotteriet.
Har insett under dessa månader av min sjukdom att det ser helt olika ut hos var och en som har cancer. En del har stort nätverk, god ekonomi, mår så pass bra att de kan jobba, resa osv. En del är ensamma, ekonomin körs i botten, blir utslagna av sjukdomen.
Att arbeta inom onkologin/cancervården kräver mycket av personalen. De flesta jag har träffat har varit helt suveräna men tyvärr som i övriga samhället finns det de som borde se sig om efter annat yrke.
Men vi är ju alla människor med fel/brister men faktiskt med hjärtan som slår för varandra
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-05-23 10:51:10 i Allmänt,
Om ni bara visste hur mycket det betyder för mig att få läsa era kommentarer. Det ger mig nya krafter, jag blir glad. Även om jag just nu är väldigt dålig på att svara så läser jag alla. Har ingen egen dator, utan lånar killarnas just nu. Samt att jag är sååå förbaskat trött.
Dagens inlägg blev jag inspirerad till av era härliga kommentarer.
Minnet är kort, ser att jag stavar som en kråka emellanåt just nu, samt att en del meningar är konstiga. Men det är cytostatikan som är och härjar i hjärnan. Eva min vän som är sjuk i lungcancer fick en nästan tvångsmässig handling att skriva allt i rim under sin cytostatikabehandling. Det blev många goa skratt. Ska bli intressant att se vad som händer nästa gång hon tyvärr måste få cytostatika.
Att få skratta, att få skämta, att få ta del av det livet är så otroligt viktigt under denna resa. Man är ensam som cancersjuk trots alla härliga männniskor runtomkring. Det är en ensamhet som inte går att beskriva med ord. Men det innebär inte för den skull att den är helt deprimerande eller negativ. Därför är det så viktigt att det finns människor som stöttar en.
Önskar av hela mitt hjärta att ingen som går igenom en cancersjukdom behöver få göra det helt ensam, det vore grymt. Så har ni någon i er närhet som är sjuk, dra er inte för att höra av er, även om ni får dåligt gensvar så uppskattas det.
Är trött, hjärtklappning, mår illa, dålig smak i munnen men mår oförskämt bra jämfört med de föregående gångerna jag fått cytostatika. Här är man glad för det lilla.
Var nu rädda om er!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-05-22 14:45:18 i Allmänt,
Vaknade imorse med illamående och jätteledsen. Men vet ju att det är pga cytostatikan så det går att stå ut. Speciellt med tanke på de positiva beskeden om att tumören svarar bra på behandlingen. Den har ju minskat med hälften.
Önskar så av hela mitt hjärta att jag denna gång ska slippa några fler biverkningar, tröttheten kommer jag att få leva med tills sista cytostatikakuren är gjord men det kan jag stå ut med.
Det känns som om jag hitills gått igenom en lång lista med biverkningar sen jag började med cytostatikan, det känns som om det räcker nu.
Vill tillbaka till livet.
Den 3 juni och framåt några dagar så blir det full fart här.
Anton tar studenten den 3, Niclas den 5 juni. Jag och Kicki ska på Bruce Springsteen konsert den 7 juni och den 10 juni till Berns på ett seminarium som ordnas av Roche. Det var via www.clife.se som jag och Kicki kom med på det, lyssna på intressanta föredrag om cancer, äta god lunch för att dagen efter få min sista cytostatikabehandling.
Jennie min älskade dotter, barnbarnen Molly och Wille samt svärsonen Peter kommer ner till studenten så det blir fullt hus här. Ser verkligen framemot det.
Pratade med Sandras mamma Annika idag, hon har varit iväg på en kryssning som hon vann via sitt jobb. Det är alltid lika roligt att få höra positiva händelser, det hjälper mig att hålla humöret uppe. Annika skriver en jättehärlig blogg, kan varmt rekommendera den . Där finns även resan med.
http://frykberg.zoomin.se/blogg/allmant.html (finns även under mina länkar; familjen Frykbergs blogg)
Önskar er alla en riktigt härlig helg och kanske kan solen smyga sig fram lite till oss!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-05-20 17:32:39 i Allmänt,
Äntligen har jag bara en behandling kvar. Men två jobbiga perioder av biverkningar.
Den här gången är jag orolig, min yngsta son Anton har fått infektion i halsen, han fick penicillin insatt idag av en öronläkare på akuten. Jag pratade med läkaren och de lovade höra av sig när de får odlingssvar ifall jag skulle bli sjuk så vi vet vilken bakterie det är.
Undrar om det sjuksystern som börjar vakna hos mig?! alltid ett steg före, det är ju inte alls säkert jag blir sjuk, men ifall.
Idag går mina tankar till min vän Eva som har lungcancer, hon har fått strålbehandling under ett par veckor, 2 ggr/dag. Det är tufft. Hon fick skador i matstrupen mm, så hon kan inte svälja maten utan får dropp nu. Hon låg inne i Gävle men bor i Avesta. Hon fick åka till Falun för fortsatt vård idag men väl därframme efter 1 tim säger dom att hon ska få åka till Avesta istället. Hur kan man "bolla" så med en sjuk människa. Så nu är hon på väg till Avesta för att läggas in.
Jag har turen att ha hamnat på en väl fungerande onkologklinik, SöS. Är tacksam för detta. Det gör mig ledsen att se hur det ser ut i en del av landet när det gäller cancervården och behandlingen av patienterna. Det är skrämmande. Är man riktigt sjuk ska man behandlas med respekt, varsamhet, ödmjukhet men tyvärr så saknas det på en del ställen.
Rätt till lika vård!? hm, det fungerar inte trots att det står så i lagen.
Ikväll tänder jag ett ljus för alla som har det jobbigt med sin cancersjukdom
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-05-19 12:39:20 i Allmänt,
Idag har jag varit på SöS och tagit blodprover och de var bra så jag kan få min behandling imorgon. Var till läkaren också, alltid lika givande. Han är sååå lugn och saklig och trygg. Den 3:e juni ska han träffa kirurgen och sen ska jag få en tid till kirurgen. Detta för att diskutera operationen samt om ev bröstrekonstruktion i samband med borttagande av bröstet.
Ska ringa och prata med sjuksköterskorna på strålbehandlingen och diskutera med dom vad dom har för erfarenheter av strålbehandling och nytt bröst. Vad dom ser för svårigheter/biverkningar i samband med att man opererar ett nytt bröst direkt. Jag börjar känna mig starkare och behöver nu så mycket information jag bara kan få ang operationen.
Kicki var som vanligt med mig, hon är tryggheten själv, det är så himla bra att hon är med. Hon får samma information som jag, hon vet vad som kommer att hända och hon kommer oftast ihåg bättre än jag vad som sagts.
Minnet är ju som sagt kort, men det kommer tillbaka.
Det bästa av allt idag är ändå att jag träffade mina arbetskamrater och min chef samt distriktsköterskan Gunilla från akuten! Vi kom precis vid fikat så det blev kaffe, mackor och prat. Jag får så mycket positiv energi och kramar från mina goa arbetskamrater. Önskar att alla hade en sån underbar arbetsplats. SöS är ett speciellt sjukhus med mycket medmänsklighet i väggarna.
Hoppas ni har kikat in på mina länkar, finns mycket intressant där. Bl a min bror Peters sida där han säljer T-shirt som han själv designat. Han är även en riktigt bra coach, duktig på detta med sömnproblem också, länken till hans hemsida är Peter Lithovius, se under länkar.
Ha det nu så gott mina vänner och var rädda om er!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-05-18 15:15:13 i Allmänt,
Efter regn kommer solsken, så sant så. Har varit ledsen ett par dagar nu, brukar bli det innan cytostatikabehandlingen.
Idag var jag på mammografi och ultraljud, min tumör har krympt till hälften, från 6 cm till knappt 3 cm! Är såååå glad, äntligen ett glädjande besked. Har två behandlingar med cytostatika kvar och nu känns det faktiskt uthärdligt med tanke på att tumören krymper. Efter behandlingen på onsdag kanske jag inte låter så kaxig. Eftersom jag har varit öm i höger bröst så bad jag läkaren undersöka det extra idag med ultraljudet, det visade ingenting. Och det var också glädjande att höra.
Nu är det dags att blicka framåt, försöka förbereda mig mentalt på operationen.
Vad ska jag köpa för toppar till sommaren? Hur kommer det att se ut när bröstet är borta. Bada ute kommer jag nog inte att göra i år.
Tack för alla härliga och goa kommentarer!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-05-17 15:32:16 i Allmänt,
Imorgon ska jag göra ett nytt ultraljud samt mammografi. Det är några månader sedan, i februari senast. Känns som om en period i min bröstcancerresa börjar avslutas. Två cytostatikabehandlingar kvar och sen är det operation. Får börja sakta men säkert ställa in mig mentalt på operationen. Har börjat söka information om bröstcanceroperation på nätet, ska ju träffa kirurg på Karolinska snart ang operationen. Då är det bra att vara förberedd så att jag inte missar det jag behöver i informationsväg.
Det är så typiskt mig, dagarna innan cytostatikabehandlingen blir jag jätteledsen, gråten stockar sig i halsen. Men vet ju att det går över om några dagar.
Är lite orolig över vad ultraljudet ska visa imorgon, hur mycket har tumören egentligen minskat i storlek osv.
De första månaderna känns som om jag levde i dvala, allt gick i rasande fart. Hann inte riktigt med. Det som finns starkast kvar i minnet är när jag träffade läkaren första gången och han sa;
"Det är med stor sannolikhet bröstcancer. Jag tycker du ska prata med dina barn."
Nu var han införstådd med att jag ville ha klara besked samt att jag är sjuksköterska, det hade jag sagt till honom innan han undersökte mig.
Dagen efter gjorde jag en mammografi samt ultraljud och punktion av tumören. Fick då också beskedet att tumören måste bort. Hade med mig två av mina goa vänner, Anette och Karin, den stunden kommer jag aldrig att glömma.
Sen var det som att sitta på ett expresståg där allt skedde med en rasande fart. Inflammation i tandköttet och några tänder varvid dagen innan cytostatikabehandlingen innebar utdragning av 6 tänder under narkos.
Det var nog inte så konstigt att jag fick hjärtpåverkan och sepsis av den första cytostatikabehandling, låg inne i drygt 1 vecka på sjukhus. Hjärtat slog snabbt mellan 100-155 slag /min, det var jobbigt och ångestladdat då det inte gick att få ner frekvensen. Sen försvann det helt plötsligt efter ett par dagar, har i normala fall en hjärtfrekvens på runt 60 slag/min. Detta var en biverkan av cytostatikan. Har fått sänkt dos sedan dess. Men efter varje behandling har jag fått olika biverkningar så det är med viss bävan jag ser framemot nästa behandling på onsdag.
Att förlora håret, en del av ens identitet var jobbigt. Sen min farfars fru dog i hjärntumör på 60-talet har jag alltid fått en liten släng av "ångest" när jag sett människor med sjukdom där dom tappat håret. Som tur är så fanns det en peruk som såg ut som mitt egna hår, både färgmässigt och frisyren. Den hänger med mig dagligen. Börjar bli lite sliten nu. Så jag hoppas att mitt hår kommer tillbaka snabbt efter cytostatikabehandlingen. Tidigare växte mitt hår väldigt snabbt så hoppas det inte ändrat sig.
Ekonomin har ju rasat men det förstod jag i och med att jag skulle bli sjukskriven så det har jag varit mentalt förberedd på hela tiden. Att mina söners pappa inte har funnits där och stöttat dom gör extraont. Det hade dom verkligen behövt men det är ju hans val. Som tur är så har mina bröder stöttat dom.
Det som är positivt är att jag slutade röka direkt efter beskedet! Är jättestolt över mig själv. Samt att jag har mina barn som stöttar mig till 100% samt syskon, vänner och arbetskamrater.
Min dotter finns hos mig, ja inte fysiskt varje dag, hon bor ju 28 mil från mig. Hon stöttar mig hela tiden. Vi hörs vid per telefon dagligen.
Sen har jag ju Kicki min älskade vän som finns med mig hela tiden på alla undersökningar, behandlingar mm.
Ibland är det som terapi att få skriva av sig.
Önskar er alla en riktigt solig fortsättning på på den här söndagen!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-05-16 12:54:02 i Allmänt,
Trots att solen skiner så känner jag mig ledsen. Har fått hudinfektion, har förband över picc-line (infart där man ger cytostatika) hö överarm. När den skulle bytas i onsdags så följde en del av huden med, det började blöda. Huden har blivit skör av cytostatikan.
Problemet är ju också att jag kan inte smörja in mig med hudkräm då det luktar kemikalier av alla krämer. Det är en bieffekt av cytostatikan.
Min sjuksköterska på behandlingsavdelningen satte en kompress över såret men nu har det börjat vätska och är rött och svider. Ringde onkologavdelningen på SöS, de vill att jag ska avvakta tills imorgon. Jag är lite orolig eftersom jag ska få ny behanndling på onsdag och då får man inte ha någon infektion.
Vissa dagar känns det bara sååå tungt att ha bröstcancer, det har börjat bli ömt i höger bröst men känner ingen knöl, är lite orolig. Ska prata med läkaren som ska göra ultraljud på måndag att han undersöker det högra bröstet också. Jag tror att man lätt känner efter minsta lilla när man har en cancerdiagnos och det är ju inte konstigt. Rädslan att inte överleva finns där hela tiden, trots att jag har fått en god prognos.
Igår fick jag brev från AFA, (arbetsskadeförsäkring) skadade min axel i januari förra året i samband med att jag förflyttade en patient. Kunde inte använda armen utan jag fick andra arbetsuppgifter fram tills operationen i juni förra året. Jag skadade mig i arbetet och trots att jag har överklagat och fått hjälp med det så fick jag avslag. Det räknas inte som en arbetsskada eftersom det inte var en oförutsedd händelse eller olyckshändelse.!!!! Vad är då arbetsskada?!
Så jag skadade mig i arbetet, det kostade mig 10 karensdagar, operation, sjukskrivning 14 dagar, smärtstillande tabletter, värk samt att jag inte kunde var a ute i vården under 8 månader. Så trots att jag skadade mig i arbetet så är det ingen arbetsskada enl AFA.
Tur att jag har en kanon arbetsgivare som stöttade mig.
Och sen när jag väl börjar vara ute i omvårdnaden med patienterna då får jag bröstcancer. Det är nog det som gör att jag känner mig extra ledsen.
Sen var Kicki och jag och handlade nu på förmiddan, såg alla härliga sommarkläder, linnen, klänningar, toppar och insåg att jag mitt i sommaren kommer att vara ett bröst fattigare. Och vad ska jag ha för kläder då? Funderar mycket på detta med bröstrekonstruktion. Man kan få bröstrekonstruktion direkt men det kan innebära problem vid strålningen. Jag vill ju inte bli sjuk igen, men jag velar fram och tillbaka, önskar att någon kunde säga till mig att det är helt ofarligt att göra rekonstruktionen direkt.
Det är mycket nu, en av mina bästa vänner ligger inne på Gävle sjukhus, efter strålningsskador pga lungcancer. Hon är mitt inne i behandling och har det jättejobbigt. Önskar att jag kunde hjälpa henne mera.
Så är livet just nu!
Och jag saknar mina arbetskamrater! hälsade på dom på avdelningen i onsdags när jag var till behandlingsavdelningen för byte av förband på picc-line. Det är alltid lika härligt att få träffa dom och få kramas! På tisdag ska jag dit igen innan jag ska till läkaren.
Men som alltid så efter regn kommer solsken!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-05-12 14:21:08 i Allmänt,
Livet är inte bara "mörkt" just nu. Det finns så många glädjeämnen som man tar för givet. Har friska barn, mina älskade barnbarn som verkligen lyser upp mitt liv. Min svärson och mina svärdöttrar. Syskon, familj, vänner och arbetskamrater.
Jag kan se, se det vackra i livet, se blommor, fjärilar, solen, jag kan höra musik, prat osv. Jag kan gå och röra mig obehindrat om än kraften tryter snabbt, men den kommer att komma tillbaka.
Tack vare peruken så behöver jag inte gå med kalt huvud.
Nu är det inte långt kvar tills killarna tar studenten och vilken glädje att få delta i detta.
Endast 2 cytostatikakurer kvar, nästa på onsd 20 maj.
Tumören i bröstet fortsätter att minska i storlek, på måndag 18 maj ska jag göra ny mammografi och ultraljud.
Sen att minnet är kortare än kortast, vad gör det, det kommer tillbaka.
Tack för att stöd ni har gett mig och fortsätter att ge mig, det ger mig förnyade krafter.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-05-11 12:59:41 i Allmänt,
Har satt in pengar till Röda Korset men det syns inte på loggan, hmm, får ringa Röda Korset imorgon.
Då fick jag avslag på mina fondansökningar, de går enbart på årsinkomsten. Så då var det kört för mig där. De tar ingen hänsyn till vad man har för uppgifter, inte de fonderna jag sökt. Jag har ju jobbat mycket för att kunna betala mina skulder samt alla utgifter så det straffar sig när man blir sjuk. Jag måste ju säga att jag blev inte förvånad för det verkar ju som om det inte ska vara "lätt" att vara sjuk. Det är ju inte bara sjukdomen man ska brottas med utan allt runtomkring en också.
Men, men det viktigaste är att jag blir frisk!
Var bara tvungen att få gnälla lite.
Ha en bra dag och hoppas solen skiner hos er för det gör den inte här, men den kanske dyker upp.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-05-10 11:56:36 i Allmänt,
Jag har gått med i Röda Korsets insamling Rädda mammorna där man via bloggen kan skänka pengar. Det är en bra idé tycker jag att alla som har bloggar kan använda sin blogg för insamling.
Nedanstående text kopierat från Röda Korsets sida:
Vad är Rädda Mammorna?
Rädda Mammorna-kampanjen är Röda Korsets årliga vårkampanj med syfte att samla in pengar till kvinnor som drabbats av krig och konflikt. Syftet är att samtidigt belysa dessa kvinnors situation. Olika insamlingsaktiviteter pågår över hela landet under maj månad, dels via Röda Korsets lokala frivilligarbetare och dels genom centrala aktiviteter såsom exempelvis den insamlingskväll som sänds på TV4 på mors dag den 31 maj kl 20.00-22.00. Dessutom kan man alltid besöka kampanjsajten
www.redcross.se/mamma. Blogguppropet är en del av den stora insamlingen.
Vart går pengarna?
Intäkten från Rädda Mammorna-kampanjen hjälper mammor och andra offer som drabbats av krig. Kampanjen finansierar dels internationella insatser i DR Kongo, södra Sudan, Jemen, Liberia och Västbanken och dels verksamhet i Sverige såsom familjeåterförening för familjemedlemmar som splittrats på grund av krig och konflikt, efterforskning av saknade anhöriga, stöd till asylsökande och Röda Korsets behandlingscenter för torterade flyktingar.
Vad är Blogguppropet?
Blogguppropet är till för att visa att bloggare i Sverige är en folkrörelse att räkna med. Vi vill att så många som möjligt ska visa att man bryr sig genom att stödja Röda korsets insamling till förmån för Rädda Mammorna. Alla pengar som samlas in via blogguppropet går oavkortat till Rädda Mammornas insamling.
Det här tycker jag är ett mycket behjärtansvärt ändamål att samla in pengar till. Så hoppas dom får in mycket pengar.
Hoppas solen lyser över er!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-05-09 14:18:58 i Allmänt,
Idag mår jag mycket bättre, så nu vänder det till det bättre efter den här behandlingen. Skaffa mig nya krafter inför nästa behandling som är den 20 maj. Märkligt att reaktionerna är olika vid varje cytostatikabehandling. Inga problem med magen den här gången. För mig är cytostatika "djävulens drog", man vet aldrig vad som händer i kroppen.
Har funderat väldigt mycket på sambandet mellan mat och cancer. Nu när allt börjar lägga sig efter 3 månader med bröstcancer så börjar en del saker falla på sin plats. Förstår inte varför det inte läggs ner mera på mat och cancer information till patienter. Har inte fått någon som helst information om matens betydelse.
Varför har man ingen informationsträff med dietist när man har sminkkurs? Maten ter sig för mig viktigare i detta sammanhang.
Läste igår att cancercellerna lever på kolhydrater, om detta stämmer så blir jag rädd. Varför har man inte fått denna information. Märker att jag verkligen har lämnat min sjuksköterskeroll och kunskaper till en del de sista månaderna. Ser nu hur cancern har påverkat mig mera än jag trodde.
T.ex när jag drömmer mardrömmar så blir jag inte rädd, förr blev jag ju rädd, kunde vakna med hjärtklappning men inte nu.
För er som har cancer eller ha anhöriga så rekommenderar jag er att gå in på webbmagasinet clife, det finns en mycket positiv anda där. Mycket information etc.
www.clife.se
Önskar er alla en riktigt härlig helg, samt hoppas att min svärdotter Sandra ska bli frisk från sin infektion.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-05-08 13:04:34 i Allmänt,
Nu har det gått drygt 1 vecka sen jag fick min fjärde behandling. Det har varit riktigt, riktigt tufft. Har knappt orkat stå på benen. Krafterna tryter verkligen samt mycket illamående den här gången. Men jag sover gott tack vare sömntabletterna och det är viktigt för mig.
Det är första gången som jag inte har haft min peruk på mig hela tiden, har inte orkat utan det har fått vara en sjal istället. Det trodde jag aldrig skulle hända, jag som är så beroende av håret. Men i och med kraftlösheten så har jag bara legat.
Det är många tankar som far i huvudet, tänker mycket på hur jag tänkte i mitt yrke som sjuksköterska innan jag blev sjuk. Drömmer mycket om att jag arbetar, älskar ju mitt jobb. Det är mycket som har förändrat sig. Har upplevt hur en krisreaktion totalt kan förändra ens beteende. Alla reagerar olika, finns inget facit för hur man ska reagera i en kris, det visste jag förut men insåg inte styrkan i att vara i en krisreaktion. För mig var allt bara ett kaos under 2 månader, att tänka klart existerade inte. Rädslan för att förlora kampen mot cancern var så påtaglig. Rädd för att bli felbehandlad gjorde mig till en riktigt jobbig patient, men vet med facit i handen att alla har all rätt i världen att vara en jobbig patient. Det finns alltid en orsak till det. Att sätta sig in i en annan persons känslor i kris går inte.
Idag vaknade jag med förnyade krafter, känner mig ovanligt glad, känns som om jag äntligen ser framåt. Detta trots att inget hänt. Känner mig bara så lycklig och glad.
En stor varm kram och må solen skina över oss alla i helgen!
Anne Mari
Publicerad 2009-05-05 15:56:39 i Allmänt,
Fortfarande trött och illamående. Så här länge har tröttheten och illamåendet inte suttit i tidigare om jag bortser från första gången. Ska till behandlingsavdelningen imorgon och få picc-linen spolad ska då ta upp detta. Undrar om det är lågt blodvärde som spökar. Det känns frustrerande att inte orka vara uppe mera än några minuter åt gången.
Håller på och tittar igenom alla foton på killarna. Både Anton och Niclas tar studenten i år, som tur är Anton 3 juni och Niclas 5 juni. Hade varit svårt att klona sig om det varit samma dag. Ska ordna varsin skylt åt dom men behöver hitta roliga foton. Blir nostalgisk när jag ser alla foton som är tagna under deras småbarnsår, vilken underbar tid. Mycket skratt, mycket positiva saker som vi gjorde tillsammans. Huset alltid fullt med härliga ungar.
Solen har inte visat sig idag men det här vädret gör ju att grönskan tar i för fullt. Det blir något vackert att titta på ute.
Idag åker min goa vän Kicki och hennes yngsta dotter Ida till Italien, önskar dom härliga dagar där. De åker till Florens där Veronica, Kickis äldsta dotter bor tillfälligt för att plugga. Imorgon så kan Kicki gå runt och njuta av den italienska kulturen, äta gott och dricka gott. Det är hon värd flera ggr om. Längtar tills hon kommer hem så jag får ta del av dessa dagar via foton.
Det är viktigt att få ta del av livet när man är cancersjuk, för man lever i ett annat liv. Men det är inte mycket som jag ialla fall orkar under denna cytostatikabehandling.
Igår tänkte jag på att "jag vill ta tillbaka mitt liv". Insåg ganska omgående att det kommer jag aldrig att kunna göra. Cancern har delat mitt liv i två delar, före och efter. Inser mer och mer att mitt liv aldrig någonsin kommer att bli som förut. Det känns sorgligt samtidigt som jag måste se det positiva till att jag kanske kan göra förändringar som jag bara tänkt tiditgare.
Nu orkar jag inte längre sitta uppe så det blir åter soffan.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-05-04 19:22:30 i Allmänt,
Vill varmt rekommendera en blogg till en av mina goa vänner:
http://amjew1.blogspot.com/
samt en länk till min brors sida där han säljer t-shirt, väl värt att kika in på
http://artbyart.spreadshirt.net
Publicerad 2009-05-04 18:57:39 i Allmänt,
Det var riktigt riktigt jobbigt den här omgången av cytostatikabehandlingen. Idag är första dagen på 3 dagar som jag orkar stå upp ett tag. Under helgen har jag i princip varit däckad, knappt orkat sitta uppe. Förutom i fredags då jag på ren vilja gjorde en hallon/björnbärspaj, satt en stund och rörde ihop degen, gick och la mig en stund för att återigen sitta och röra till pajen. Men det gick! Ingenting smakade och smakar fortfarande gott men var så sugen på att testa paj. Kanske, kanske att det skulle smaka gott och ta bort den hemska smaken jag hade och har. Fast nu är den mindre. Så allt går framåt!!!!!
Det är första gången under min behandling som jag inte orkat ha peruken på mig, den som är det viktigaste attributet jag har nu. Saknar mitt hår, vill inte ha sjal men i helgen orkade jag bara inte. Kanske var det därför mina söner höll sig hemifrån, det var nog jobbigt för dom att se mig dålig.
Jag pratar med min dotter dagligen i telefon, önskar att jag bodde närmare henne just nu. Men har så tät kontakt med henne så jag ska inte klaga.
Nu har jag bara 2 ggr kvar att genomlida denna hemska period! Önskar av hela mitt hjärta att jag aldrig mera ska behöva genomgå en cytostatikakur igen.
Det jag funderat på väldigt mycket i helgen är alla barn/ungdomar som får genomgå cytostatikabehandling. Många av dom kan ju inte förmedla det dom känner. Vi som är vuxna har ju kunskap/erfarenhet av illamående, smärta mm och kan ju säga till hur vi mår. Men ett litet barn eller en ungdom som inte vill klaga hur mår dom egentligen.
Måtte det en dag i snar framtid finnas ett läkemedel som inte ger dessa hemska biverkningar som cytostatikan.
Måtte det en dag finnas en cancerfri värld!
Nu är det bara att hoppas på att jag slipper en infektion den här gången, att jag blir starkare och starkare för var dag som går.
Är glad över att det var sol i helgen, även om jag inte kunde vara ute men det hjälper upp humöret att se denna underbara sol som förmedlar värme och ljus!
Kram och tack för era kommenterarer, de värmer gott!!!!!!!!!!!!
Anne Mari
Publicerad 2009-05-01 15:57:25 i Allmänt,
Då var det dags igen, fick fjärde cytostatikabehandlingen i onsdags. Mår riktigt dåligt idag, både fysiskt och psykiskt. Tänk vad man kan glömma bort hur dåligt man mår efter behandlingen efter bara 14 dgr. Allt smakar metall, kemikalier, ingenting smakar. Tvingar i mig mat, frukt och dryck, måste ju ha näring för att komma igen.
Det är så himla tråkigt att bara vara hemma, orkar ju inte mycket och snart kommer dagarna då jag måste hålla mig undan smitta. 5-15 dgr efter behandlingen är man som mest infektionskänslig. Längtar, längtar tills cytostatikabehandlingen är över!
Det är så mycket jag skulle vilja göra, skriva, säga men orken tryter.
Hoppas ni alla får en riktigt härlig helg!
Kram
