Sol, bjuden på lunch
Idag har jag varit i Riksdagshuset och blivit bjuden på lunch av en bröstsyster, Agneta Gille. Hon är riksdagsledamot, kommer från Uppsala och skriver en blogg om sin resa i Uppsala nya tidning. Jag har lagt in en länk till hennes blogg. Hoppas ni inte glömmer bort att titta in på länkarna som jag rekommenderar.
Det var underbart väder när jag åkte in till stan, solen visade sig från sin allra bästa sida, helt underbart att gå Drottninggatan. Massor med folk som strosade omkring och njöt liksom jag av solen.
Så härligt att få träffa Agneta, har ju bara mailat och läst hennes blogg. Hon är lika varm och har ett stort hjärta som den bild jag fått av henne. Det värmde gott att få ge henne en kram.
Agneta visade mig runt i Riksdagshuset, så vackert det är där, förstår att det måste vara en mycket inspirerande arbetsmiljö. Det som slog mig var atmosfären, ett lugn, kändes väldigt harmoniskt.
Sen gick vi till lunchrestaurangen, lite av en skolmatsal. Agneta bjöd mig på mat, tack!
Vi satt och delade våra erfarenheter av bröstcancerresan. Det var mycket givande, det är alltid lika givande att få ta del av andras historier. Blev väldigt glad av att prata med Agneta. Märkte idag att tabletten Femar inte alls hade gjort mig gott. Så här glad som jag varit de sista dagarna är det länge sen.
Jag är jätteglad att jag fick möjlighet att träffa dig Agneta, du gav mig väldigt mycket genom att vara den du är.
Åkte sen direkt hem och då märkte jag hur trött jag var. Det är märkligt och något som jag lärt mig och kommer att ha nytta av i mitt jobb att det inte alltid märks hur man egentligen mår. Det första min son Niclas sa när jag kom hem var; åh vad du ser pigg ut mamma. Men invändigt var jag helt slut, hjärtat klappade och jag kände mig yr och var helt slut. Blödde t.o.m näsblod, men vad offrar man inte för att få må bra.
Skulle ha behövt vila en stund men fortfarande problem med att kunna vila, får "ångest". Det är ju därför jag måste ta sömntablett för att kunna somna på kvällarna. Det är något jag måste få hjälp med att bearbeta, det har med min bröstcancer att göra.
Nästa vecka ska jag börja i samtalsgrupp med 5 andra kvinnor som också gått igenom behandlingarna. Ser fram mot det och tror att det kommer att hjälpa mig.
Väntar nu bara på att få remissen till sjukgymnasten för att få hjälp med att bygga upp konditionen, för den finns inte alls.
Var rädda om er och tänk på att leva i nuet, inte igår eller morgondagen.
Kram
Anne Mari
Det var underbart väder när jag åkte in till stan, solen visade sig från sin allra bästa sida, helt underbart att gå Drottninggatan. Massor med folk som strosade omkring och njöt liksom jag av solen.
Så härligt att få träffa Agneta, har ju bara mailat och läst hennes blogg. Hon är lika varm och har ett stort hjärta som den bild jag fått av henne. Det värmde gott att få ge henne en kram.
Agneta visade mig runt i Riksdagshuset, så vackert det är där, förstår att det måste vara en mycket inspirerande arbetsmiljö. Det som slog mig var atmosfären, ett lugn, kändes väldigt harmoniskt.
Sen gick vi till lunchrestaurangen, lite av en skolmatsal. Agneta bjöd mig på mat, tack!
Vi satt och delade våra erfarenheter av bröstcancerresan. Det var mycket givande, det är alltid lika givande att få ta del av andras historier. Blev väldigt glad av att prata med Agneta. Märkte idag att tabletten Femar inte alls hade gjort mig gott. Så här glad som jag varit de sista dagarna är det länge sen.
Jag är jätteglad att jag fick möjlighet att träffa dig Agneta, du gav mig väldigt mycket genom att vara den du är.
Åkte sen direkt hem och då märkte jag hur trött jag var. Det är märkligt och något som jag lärt mig och kommer att ha nytta av i mitt jobb att det inte alltid märks hur man egentligen mår. Det första min son Niclas sa när jag kom hem var; åh vad du ser pigg ut mamma. Men invändigt var jag helt slut, hjärtat klappade och jag kände mig yr och var helt slut. Blödde t.o.m näsblod, men vad offrar man inte för att få må bra.
Skulle ha behövt vila en stund men fortfarande problem med att kunna vila, får "ångest". Det är ju därför jag måste ta sömntablett för att kunna somna på kvällarna. Det är något jag måste få hjälp med att bearbeta, det har med min bröstcancer att göra.
Nästa vecka ska jag börja i samtalsgrupp med 5 andra kvinnor som också gått igenom behandlingarna. Ser fram mot det och tror att det kommer att hjälpa mig.
Väntar nu bara på att få remissen till sjukgymnasten för att få hjälp med att bygga upp konditionen, för den finns inte alls.
Var rädda om er och tänk på att leva i nuet, inte igår eller morgondagen.
Kram
Anne Mari
