Publicerad 2010-05-25 17:24:17 i Allmänt,
Idag fick Eva en av mina goaste vänner besked om att hennes tumör på lungan är borta. Hon fick diagnosen obotbar lungcancer förra året. Genomgick cytostatika, tuff strålbehandling. I höstas och vintras var hon riktigt dålig. För drygt 3 månader sen fick hon en schäfervalp, hon har alltid haft schäfrar. Då började hennes nya liv, hon har fått en otrolig livskvalité efter det. Även om hon mått dåligt så har hon kämpat sig ut med hunden. Och idag fick hon vid läkarbesöket beskedet att det finns inga spår efter tumören! Hon har inte fått någon som helst behandling sen förra året.
Vill ju alltid hitta en naturlig orsak till det som händer och ibland kan man inte förklara varför och det är väl det som är tjusningen med livet. När jag tänker på hennes tumör så undrar jag om inte tumören "dog" vid behandlingarna och att kroppen har brytit ner cancercellerna men det har tagit tid. Skulle vara intressant att veta om det kan vara så eller om det är Evas otroliga livsglädje, hunden som kom in i hennes liv som gjort detta "mirakel". Men att ha livsglädje, kämparglädje räcker ju tyärr inte, hur många har inte haft det och där cancern vunnit. Många frågor, få svar.
Jag är så glad! Det sista som ska lämna en är hoppet, man vet aldrig vad livet har för något i beredskap åt en.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-05-19 19:24:31 i Allmänt,
Har varit i Bollnäs ett par dagar och fått tillbringa den tillsammans med mina barn och barnbarn, svärson och svärdotter.
Det är så vackert där och vädret visade sig från sin bästa sida. Sol och åter sol. Det är något som ger mig ett inre lugn när jag är i Hälsingland.
Det är inte alldeles enkelt att komma tillbaka till livet efter cancerresan. Trodde att det skulle gå smärtfritt men nej, det gör det inte. Det går upp och ner, men mera upp än ner. Blir ledsen för att det är tungt med ekonomin som fått sig en rejä törn. Mina pojkar som ännu inte fått jobb trots att dom söker och söker. Men det är bara att "spotta i nävarna och ta nya friska tag".
Samtidigt får jag skuldkänslor för att jag ibland tycker att det är jobbigt, varför fick jag cancer, varför fick jag gå igenom det? När jag precis hade börjat få ett lugn i mitt liv. Det känns som om det inte är rätt att jag är ledsen, jag har ju överlevt och har en bra prognos att klara det här. Samtidigt som två av mina närmaste vänner har kronisk cancer. Och dom har en livsglädje som inte är av denna värld.
Fr.o.m 1 juni ska jag börja jobba 50%, ser fram mot det. Har tyvärr fått värk i lederna igen, axlar, höfter där gör det mest ont. Men det ska inte få hindra mig, vill inte äta smärtstillande. För nu ska jag tillbaka till arbetet.
Det som varit positivt med cancern, om man nu kan säga så är att jag lärt mig att leva dag för dag. Försöker verkligen njuta av livet här och nu. Att inte bli irriterad på småsaker är bara så skönt. Att inte jäkta och önskar att jag kan fortsätta så.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-05-08 11:32:39 i Allmänt,
Oj, vad ont i lederna jag har, och stel. Men stelheten är inte lika framträdande som när jag åt tablett Femar och tur är det. Idag blir en "bara vara" dag. Har nog varit lite för aktiv den här veckan. Men det är ju svårt att inte vara det när jag blivit piggare. Men kroppen har inte hunnit med i svängarna.
Igår kväll jobbade jag med Karin Li, underbara vän. Det var riktigt svårt att slita sig från jobbet. Har fått tillbaka min arbetsglädje. Jag som inte trodde att jag skulle kunna ge och arbeta som sjuksköterska igen. Men det är så roligt och givande. Men simultankapaciteten är inte riktigt ok, minnet är fortfarande inte ok efter cytostatikakurerna, men mycket bättre än förra året. Och sakta men säkert så återkommer det helt, så jag kan ha "flera bollar i luften" samtidigt som jag är van vid.
Att få komma tillbaka till arbetsplatsen, känna sig välkommen, få stöd av underbara arbetskamrater kan bara bli bra. jag är väldigt lyckligt lottad när det gäller det.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-05-07 12:44:11 i Allmänt,
Nu börjar det äntligen gå framåt. Jobbade i måndags, tisdag ägnade jag min tid åt en vän som var i stan över dan. På eftermiddan gjorde jag mammografi och eftersom jag inte hört något från läkaren så måste det ju vara bra. Onsdag träffade jag goa arbetskamrater Sofia, Katarina och Karin Li och lilla goa Arvid. Så igår ägnades dagen till vila, orkade inte göra något. Idag blir det jobb.
Har fått tillbaka ledvärk och stelhet trots att jag bytte medicin. Men det är inte lika svårt som när jag åt Femar. Hoppas det inte blir värre. Fick en ny medicin i måndags av min läkare och fått yrsel av den, lite men tillräckligt för att det stör mig. Hoppas det ger med sig.
Tröttheten har också blivit något bättre så jag är på rätt spår. Hoppas, hoppas jag orkar jobba 50% fr.o.m juni. Är inte helt säker men det är ju några veckor kvar.
Önskar er alla en riktigt, riktigt härlig helg!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2010-05-04 19:13:48 i Allmänt,
"Min kropp, min själ och mitt andetag"
Ska ni gå någon kurs i erat liv så gå denna. Malin Berghagen har skapat en helt underbar kurs, där man får "bara vara" hitta dina verktyg för att få en bättre balans i livet. Rentav kanske göra stora förändringar i livet.
För mig blev det en stor vändpunkt. Hittade mitt inre, fann en inre frid och fick tillbaka glädjen att leva igen.
Nu ska kursen bli av i maj igen i Järvsö
Här har jag kopierat adressen till Malin om ni är intresserade;
Om någon skulle vara intresserad nu så är det bra om ni mailar på [email protected] .
Mer info om kursen på www.malinberghagen.se
Idag har jag varit på mammografi, håll tummarna att det inte är något. Har så pass mycket kvar av det vänstra bröstet att det gick att ta bilder på det också.
Nu vill jag gå vidare, få glädjas åt varje dag, vakna och känna mig lycklig att jag är frisk och lever.
Det går riktigt bra att jobba men fortfarande orkar jag inte så mycket mera än 25%, är slut dagen efter.
Kram
Anne Mari
