annemarili

"Gårdagen kan du inte förändra Morgondagen vet du inget om Men Dagen idag är din" Ett motto som jag försöker leva efter. Är mamma, mormor och sjuksköterska som nyligen drabbats av bröstcancer. Försöker skriva ner mina tankar, mina erfarenheter under resans gång.

Junibacken med barnbarnen

Publicerad 2010-09-19 17:51:56 i Allmänt,

I fredags var jag och gjorde en datortomogfrafi av skallen och lungorna. Hoppas, hoppas det inte finns något som inte ska finnas där.

På fredag kväll kom min älskade dotter Jennie och sonen Niclas samt mina underbara barnbarn Molly och Wille för att tillbringa helgen med mig och sonen Anton. Vilken livsglädje man får, att se världen från barns ögon är en lycka och en förmån.

På lördag morgon begav vi oss av till Junibacken och det var en helt underbar dag. Se glädjen hos Molly och Wille samt att få umgås med dottern gjorde mig så glad.

När vi åkte hem så tog vi en sväng förbi Andrea, Niclas flickvän, för att fika. Hade lite smärtor i buken som jag brukar ha när jag rört på mig mycket. Men helt plötsligt förändrades smärtan till att bli helt olidlig. Hade så ont att jag kräktes. Försökte att åka i bilen till sjukhuset men hade för ont så Jennie ringde efter ambulans. Har aldrig någonsin kommit i närheten av den smärtan jag hade.

Fick smärtlindrande i ambulansen med mycket liten effekt, blodtrycket och pulsen var var höga. Fick fortsatt smärtbehandling på akuten på Huddinge sjukhus men inte förräns mitt i natten så släppte smärtorna helt. Vilket bemötande jag fick, vilken underbar personal, kände mig mycket trygg. Tack goa ni som tog hand om mig på kirurgakuten! Fick göra en datortomografi av buken som till min lättnad inte visade några förändringar sen förra datortomografin!

Tur samtidigt att min dotter och sönerna var hemma, samtidigt förstår jag att det måste vara jättejobbigt för dom.

Barn är för härliga, Molly och Wille tar det helt naturligt att jag är sjuk. Imorse så frågade Molly mig; hur gick läkarbesöket då? sen är det bara att förklara det dom vill veta på ett så naturligt sätt som möjligt. Efter det var det full fart på dom igen.

Nu är jag smärtfri och har varit det sen inatt, men jag har inte gjort så mycket ansträngande idag heller. Det blir soffan som gäller, titta på valvakan och sen sova!

Ha en riktigt härlig vecka!
Kram
Anne Mari
Kommentarer (1)

Svårt att förstå

Publicerad 2010-09-14 19:28:58 i Allmänt,

Först och främst ett stort tack för kommenterarerna. Jag kommer att svara er på era mail inom några dagar.

Antingen så kommer det ingen reaktion med tårar och förtvivlan, kanske det var det jag hade innan. Känns som om jag förstått detta sedan i våras.

Jag har bestämt mig för att leva livet, leva varje dag. Försöka fylla varje dag med något och inte bara sitta hemma. Nu blir det ju automatiskt att vissa dagar måste jag vila.

Har bestämt mig för att sjukdomen inte ska ta överhand över mitt liv. Att kämpa emot sjukdomen känns för mig som om då fokuserar jag på cancern .  Nä, det är bättre att leva varje dag, ta emot det som kommer. Är övertygad om att det inte kommer att bli någon som helst skillnad på min överlevnad men däremot slipper jag tänka på sjukdomen.

Jag kanske sitter här om 15 år och läser min blogg. Man vet aldrig vad som händer i kroppen, inom forskningen osv.

Nä, nu när mina barn äntligen har jobb, skolan, boende osv så kan jag börja tänka på mig själv. Måste bara hitta en hyreslägenhet så jag kan sälja min lägenhet och bli helt skuldfri.

Men är övertygad om att det också kommer.

Det jag vill göra och ska försöka genomföra är att få ihop folk som med mig vill kämpa för ett onkologiskt centrum.

Kramar!
Anne Mari
Kommentarer (5)

Sjuk igen!

Publicerad 2010-09-08 21:10:32 i Allmänt,

Igår fick jag besked att det finns metastaser i skelettet och bäckenet. Det blev ett långt samtal med min onkolog, Anette följde med mig. Datortomografin jag gjorde i våras visade inga tecken på skelettmetastaser enl röntgensvaret. Men de fanns där. Gjorde ju en datortomografi via gynekologen i augusti och där såg man förändringarna. Och när de jämförde i måndags så såg de förändringar i bilderna från i april. De har vuxit sedan dess.

Har missat nästan 5 månader av behandlingen pga det!!!!!!!!!!! Är ledsen och besviken för att det blivit så.

Men, jag tänker inte ge upp! Aldrig. Har fått börja med en medicin som har visat på mycket goda resultat i studier när det gäller bröstcancermetastaser. Tror på den och tron kan göra mycket.

Jag som var så glad att jag knappt hade några mediciner kvar att ta, härligt tomt i medicinlådan hemma. Men så blev det ju inte länge. Idag var jag på apoteket och hämtade ut medicin för över 8000 kr, jag fick betala 1003 kr tur att vi har subventionerade läkemedel. Så nu har jag frikort igen på Apoteket, kan ju säga att jag skulle vilja vara utan det.

Så nu blir det datortomografi igen av hela kroppen, skelettscint där man ser om det finns flera metastaser i skelettet. Sen är det läkarbesök igen, måste medge att det inte är något jag ser fram emot.

Är fortfarande i chock av beskedet, är väldigt rationell och "kall". Men så var det ju sist när jag fick besked också. KÄndes som jag gick bredvid en patient, det gäller inte mig. Men tyvärr så kommer jag att inse att det är mig det gäller när undersökningarna och läkarbesöket är gjort.

Vill inte gå igenom en cytostatikakur igen, även om det inte isåfall blir lika stark kur som sist. Vill inte tappa mitt hår igen. Vill inte tappa kraften.

Det är märkligt hur kroppen fungerar, har sedan i våras känt att något inte är riktigt som det ska. Mina krafter har inte återvänt som de borde mm. Har bara känt att det är något som är fel. Tur att jag gick till gynekologen. De sista 2 veckorna har jag gråtit mera än någonsin och det är nog för att jag känt att det är något fel men inte fått gehör för det.

Jag kommer ännu mera att lyssna på min kropp i framtiden och vara ännu mera drivande när jag känner att något är fel. Men så ska det inte behöva vara. Jag ska kunna vara patient, bli trodd när jag säger att något är fel och inte få höra att det blir bättre osv.

Tyvärr så kommer jag att vara sjukskriven helt igen! Orkar inte jobba, har inte landat i beskedet samt har ingen ork i kroppen. Var upp till avdelningen igår och träffade min goa chef och mina goaste arbetskamrater. Var så chockad själv så jag satte mig ner och sa bara rakt ut att jag har fått metastaser. Om ni bara förstod vilka underbara vänner jag har bland mina arbetskamrater, de har hjärtan fyllda med kärlek och min chef som stöttat mig till 100%.

Kram
Anne Mari
Kommentarer (5)

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela