Fjärde behandlingen
Nu har det gått drygt 1 vecka sen jag fick min fjärde behandling. Det har varit riktigt, riktigt tufft. Har knappt orkat stå på benen. Krafterna tryter verkligen samt mycket illamående den här gången. Men jag sover gott tack vare sömntabletterna och det är viktigt för mig.
Det är första gången som jag inte har haft min peruk på mig hela tiden, har inte orkat utan det har fått vara en sjal istället. Det trodde jag aldrig skulle hända, jag som är så beroende av håret. Men i och med kraftlösheten så har jag bara legat.
Det är många tankar som far i huvudet, tänker mycket på hur jag tänkte i mitt yrke som sjuksköterska innan jag blev sjuk. Drömmer mycket om att jag arbetar, älskar ju mitt jobb. Det är mycket som har förändrat sig. Har upplevt hur en krisreaktion totalt kan förändra ens beteende. Alla reagerar olika, finns inget facit för hur man ska reagera i en kris, det visste jag förut men insåg inte styrkan i att vara i en krisreaktion. För mig var allt bara ett kaos under 2 månader, att tänka klart existerade inte. Rädslan för att förlora kampen mot cancern var så påtaglig. Rädd för att bli felbehandlad gjorde mig till en riktigt jobbig patient, men vet med facit i handen att alla har all rätt i världen att vara en jobbig patient. Det finns alltid en orsak till det. Att sätta sig in i en annan persons känslor i kris går inte.
Idag vaknade jag med förnyade krafter, känner mig ovanligt glad, känns som om jag äntligen ser framåt. Detta trots att inget hänt. Känner mig bara så lycklig och glad.
En stor varm kram och må solen skina över oss alla i helgen!
Anne Mari
Det är första gången som jag inte har haft min peruk på mig hela tiden, har inte orkat utan det har fått vara en sjal istället. Det trodde jag aldrig skulle hända, jag som är så beroende av håret. Men i och med kraftlösheten så har jag bara legat.
Det är många tankar som far i huvudet, tänker mycket på hur jag tänkte i mitt yrke som sjuksköterska innan jag blev sjuk. Drömmer mycket om att jag arbetar, älskar ju mitt jobb. Det är mycket som har förändrat sig. Har upplevt hur en krisreaktion totalt kan förändra ens beteende. Alla reagerar olika, finns inget facit för hur man ska reagera i en kris, det visste jag förut men insåg inte styrkan i att vara i en krisreaktion. För mig var allt bara ett kaos under 2 månader, att tänka klart existerade inte. Rädslan för att förlora kampen mot cancern var så påtaglig. Rädd för att bli felbehandlad gjorde mig till en riktigt jobbig patient, men vet med facit i handen att alla har all rätt i världen att vara en jobbig patient. Det finns alltid en orsak till det. Att sätta sig in i en annan persons känslor i kris går inte.
Idag vaknade jag med förnyade krafter, känner mig ovanligt glad, känns som om jag äntligen ser framåt. Detta trots att inget hänt. Känner mig bara så lycklig och glad.
En stor varm kram och må solen skina över oss alla i helgen!
Anne Mari
