Ny dag
Även fast jag är deprimerad pga den här förbaskade sjukdomen så kan jag ändå skratta åt eländet. Fick ju en gåva av en okänd person och dessa pengar skulle gå till min tid på Mösseberga Rehab. Men så blev det inte, Femar tabl kostar 3500 kr så dit gick pengarna och nu är jag uppe i frikort igen på Apoteket, alltid något. Så det fanns nog en mening med detta också.
Idag längtar jag något otroligt mycket efter min dotter, skulle vilja bara vara med henne, gå ut och äta och få skratta och ha en härlig stund.
Lilla Molly, barnbarnet, och jag var till stallet förra veckan och hon fick klappa hästarna. Hon älskar verkligen djur så nu ska hon få rida på lördag. Jennie var och bokade tid, önskar så att jag kunde få vara med och titta. Vilken lycka för Molly.
Den här veckan har varit fullspikad med sjukhusbesök, kurator, psykiatriker, sjukgymnast, plastikkirurgen, är "ledig" imorgon och sen kör det igång på måndag.
Önskar att jag får energi att skriva om min cytostatikaresa och skicka till Helen på Clife (www.clife.se). Har varit på väg länge nu att skriva det men det har tagit emot, kan vara att det är för jobbigt att gå tillbaka i känslan. För det kan bara inte finnas något värre än att gå igenom en cytostatikakur. Min onkologläkare och sjuksköterska säger att jag har haft det ovanligt jobbigt men jag tror att det är lika jobbigt för alla oavsett om man får infektioner som jag fick. Bara alla biverkningarna var ett "helvete*" i sig.
Jag vill börja leva igen, skratta, göra roliga saker, se framåt men just nu är det svårt. Önskar att min son Niclas får ett jobb, får väl söka upp någon målare som ger Niclas ett lårlingsjobb.
Önskar att ni alla får en riktigt underbar helg!
Kram
Anne Mari