Märkligt
Det finns så mycket jag har inom mig som jag vill sätta på pränt. Men orden kommer inte, det är som om något tar emot när jag ska sätta mig och skriva.
Har tänkt att skriva avslut om min cytostatikabehandling.
Börja skriva om känslor inför och efter operationen. Berätta hur operationen gick till, speciellt för de som ska genomgå bröstoperation.
Hur jag känner inför llvet.
Mina känslor inför att Anton rycker in i lumpen på måndag, min "lillkille".
Det är så jobbigt att vara cancersjuk, önskar att ingen mera skulle behöva drabbas av denna jobbiga sjukdom.
Men det är märkligt att jag inte kommer igång att skriva igen. Vill inte vara negativ, ledsen, pessimist utan vara den "gamla" Anne Mari. Som har lätt till skratt, hitta på upptåg, se det positiva i livet. Hinder är till för att övervinnas, att hitta en annan väg att komma fram.
Jag ska skriva om min cytostatikaresa på webbbmagasinet clife , känns väldigt angeläget för mig att få dela med mig av den resan. Det finns de som nu behöver läsa om cytotastikaresor för att lättare klara av den de står inför. Men det låser sig helt när jag ska börja skriva.
Jag vill skriva men det fungerar inte just nu.
Var till onkologmottagningen idag och träffade läkaren, har ju återigen legat inne pga feber, infektion?, kräkningar, svaghet. Nya prover är tagna och allt tyder på att det är cytostatikakuren som ställt till detta. Enl läkaren har jag fått en riktigt kraftig cytostatikakur och ovanpå det opereras det tär på kroppen. Orkar ju ingenting och det är frustrerande.
Någonstans på vägen har jag tappat min spontanitet, tänker för mycket innan jag gör något, som t.ex att skriva.
Men den ska väl komma tillbaka liksom orken och livsglädjen.
Önskar er alla en riktigt solig helg! Var rädda om er och njut av det lilla som finns i livet! Att se livet ur ett barns perspektiv är något att rekommendera.
Kraaaaaaaaaaaaaaaam!
Anne Mari
Har tänkt att skriva avslut om min cytostatikabehandling.
Börja skriva om känslor inför och efter operationen. Berätta hur operationen gick till, speciellt för de som ska genomgå bröstoperation.
Hur jag känner inför llvet.
Mina känslor inför att Anton rycker in i lumpen på måndag, min "lillkille".
Det är så jobbigt att vara cancersjuk, önskar att ingen mera skulle behöva drabbas av denna jobbiga sjukdom.
Men det är märkligt att jag inte kommer igång att skriva igen. Vill inte vara negativ, ledsen, pessimist utan vara den "gamla" Anne Mari. Som har lätt till skratt, hitta på upptåg, se det positiva i livet. Hinder är till för att övervinnas, att hitta en annan väg att komma fram.
Jag ska skriva om min cytostatikaresa på webbbmagasinet clife , känns väldigt angeläget för mig att få dela med mig av den resan. Det finns de som nu behöver läsa om cytotastikaresor för att lättare klara av den de står inför. Men det låser sig helt när jag ska börja skriva.
Jag vill skriva men det fungerar inte just nu.
Var till onkologmottagningen idag och träffade läkaren, har ju återigen legat inne pga feber, infektion?, kräkningar, svaghet. Nya prover är tagna och allt tyder på att det är cytostatikakuren som ställt till detta. Enl läkaren har jag fått en riktigt kraftig cytostatikakur och ovanpå det opereras det tär på kroppen. Orkar ju ingenting och det är frustrerande.
Någonstans på vägen har jag tappat min spontanitet, tänker för mycket innan jag gör något, som t.ex att skriva.
Men den ska väl komma tillbaka liksom orken och livsglädjen.
Önskar er alla en riktigt solig helg! Var rädda om er och njut av det lilla som finns i livet! Att se livet ur ett barns perspektiv är något att rekommendera.
Kraaaaaaaaaaaaaaaam!
Anne Mari
