Operationsdag bestämd
Då har jag varit på kirurgen/bröstcentrum på Karolinska sjukhuset. Som vanligt var min trogne vän Kicki med och höll ordning på informationen jag fick.
Dagen för operation är bestämd till den 16 juli, får ligga kvar på sjukhuset 3-4 dgr. Bröstet med tumören tas bort helt och ersätts med expanderprotes. En bröstprotes som fylls på med vätska, där huden får töja på sig under en längre tid. De ska även fixa till det andra bröstet så att de inte blir så olika stora. Så jag blir av med en hel del bröst, men det viktigaste för mig är att bli helt frisk! Jag är inte så säker på att jag skulle operera in en bröstprotes direkt om jag haft ett förhållande, fast man vet ju aldrig.
Det är så mycket man får omvärdera när man hamnar i kritiska/oväntade situationer. Man kan fortfarande ha kvar samma värdering men hur man hanterar det kan förändras. Det är något som jag fått till mig under denna resas gång.
Det känns skönt att ha detta klart, ska även träffa narkospersonal som ska söva mig samt se avdelningen i början av juli. Känns som om jag återigen stänger av min sjukdom när jag tänker på operationen.
Att jag fortfarande har svårt att acceptera att jag är sjuk är något som min bror Peter ofta påtalar för mig och han har helt rätt. Trots att jag försöker hävda att jag visst har accepterat att jag är sjuk.
Måste nu i första hand fokusera på här och nu. Har en "kämpig" vecka framför mig innan cytostatikan går ur kroppen.
Jag skulle verkligen behöva vila nu men har så svårt att slappna av.
Kram
Anne Mari
Dagen för operation är bestämd till den 16 juli, får ligga kvar på sjukhuset 3-4 dgr. Bröstet med tumören tas bort helt och ersätts med expanderprotes. En bröstprotes som fylls på med vätska, där huden får töja på sig under en längre tid. De ska även fixa till det andra bröstet så att de inte blir så olika stora. Så jag blir av med en hel del bröst, men det viktigaste för mig är att bli helt frisk! Jag är inte så säker på att jag skulle operera in en bröstprotes direkt om jag haft ett förhållande, fast man vet ju aldrig.
Det är så mycket man får omvärdera när man hamnar i kritiska/oväntade situationer. Man kan fortfarande ha kvar samma värdering men hur man hanterar det kan förändras. Det är något som jag fått till mig under denna resas gång.
Det känns skönt att ha detta klart, ska även träffa narkospersonal som ska söva mig samt se avdelningen i början av juli. Känns som om jag återigen stänger av min sjukdom när jag tänker på operationen.
Att jag fortfarande har svårt att acceptera att jag är sjuk är något som min bror Peter ofta påtalar för mig och han har helt rätt. Trots att jag försöker hävda att jag visst har accepterat att jag är sjuk.
Måste nu i första hand fokusera på här och nu. Har en "kämpig" vecka framför mig innan cytostatikan går ur kroppen.
Jag skulle verkligen behöva vila nu men har så svårt att slappna av.
Kram
Anne Mari
