Idag "åkte" håret av
Istället för att vänta att de stora hårtussarna börjar falla så beslutade jag mig för att raka av håret. Åkte till perukshopen och hon klippte och rakade av håret till 9 mm långt stubb. Jag blundade under hela proceduren. Det gjorde ont i hjärtat men inte lika smärtsamt som jag trodde att det skulle kännas. Bytte peruk till en längre som jag direkt kände att jag trivdes med, "när två blir ett" kändes det som. Ser piggare ut nu än jag gjort på länge tack vare peruken.
Beställde en buff häromdagen och den kom mycket lämpligt idag på posten så nu ska jag ha den på natten. Vill inte se mig själv rakad. Tycker inte om känslan, det är såååå mycket sjukdom över det.
Landstinget ger bidrag till peruken så den får man, men inte kan man använda pengarna som blir över till det specialshampo, sprayer, borste och ställning som behövs. Så det var bara att ta fram 349 kr och betala. Det svider.
Ibland skulle jag önska att jag tillhör de som drabbas av cancer och som har en partner vilken de delar omkostnaderna med. Ha sån ekonomi att det inte påverkar en ekonomiskt att bli sjuk. Ialla fall inte så att man ständigt går med ont i magen för rädslan att inte ha råd med att betala räkningarna, maten osv. Den här månaden har det kostat mig massor med läkarbesök, mediciner, peruken osv. Pengar som jag egentligen inte har.
Försöker tänka att det kommer att ordna sig, måste fokusera på en dag i taget men det är inte lätt. Det sitter en "liten gubbe" på axeln och påminner mig ständigt om att pengarna måste räcka till uppehälle, räkningar osv. Tänk om man slapp honom.
Har även fått en rejäl dos med ångest igen. Åkte ju pendel och buss till Perukshopen och när jag kom hem var jag helt slut, hade lite bröstsmärtor igen men det har gått över. Så imorgon blir det till att ta det lugnt. Hade planerat att gå på Qigong ikväll men finns inga krafter kvar, vilket är en stor besvikelse. Det hade varit bra för mig.
Önskar er alla en riktigt härlig fortsättning på kvällen!
Kram
Anne Mari
Beställde en buff häromdagen och den kom mycket lämpligt idag på posten så nu ska jag ha den på natten. Vill inte se mig själv rakad. Tycker inte om känslan, det är såååå mycket sjukdom över det.
Landstinget ger bidrag till peruken så den får man, men inte kan man använda pengarna som blir över till det specialshampo, sprayer, borste och ställning som behövs. Så det var bara att ta fram 349 kr och betala. Det svider.
Ibland skulle jag önska att jag tillhör de som drabbas av cancer och som har en partner vilken de delar omkostnaderna med. Ha sån ekonomi att det inte påverkar en ekonomiskt att bli sjuk. Ialla fall inte så att man ständigt går med ont i magen för rädslan att inte ha råd med att betala räkningarna, maten osv. Den här månaden har det kostat mig massor med läkarbesök, mediciner, peruken osv. Pengar som jag egentligen inte har.
Försöker tänka att det kommer att ordna sig, måste fokusera på en dag i taget men det är inte lätt. Det sitter en "liten gubbe" på axeln och påminner mig ständigt om att pengarna måste räcka till uppehälle, räkningar osv. Tänk om man slapp honom.
Har även fått en rejäl dos med ångest igen. Åkte ju pendel och buss till Perukshopen och när jag kom hem var jag helt slut, hade lite bröstsmärtor igen men det har gått över. Så imorgon blir det till att ta det lugnt. Hade planerat att gå på Qigong ikväll men finns inga krafter kvar, vilket är en stor besvikelse. Det hade varit bra för mig.
Önskar er alla en riktigt härlig fortsättning på kvällen!
Kram
Anne Mari
