Ont i halsen
Det har varit två jobbiga nätter men däremot en riktigt bra dag igår. Natten till igår kräktes jag x flera, ont i magen men släppte det framåt morgonen.
På kvällen kom yngsta sonens flickvän Sandra och lite senare kom Sandras mamma. Det var jättemysigt, härliga, härliga människor. Vi satt alla fyra och pratade om hur våra liv varit och är. Är så lycklig att Sandra och hennes familj finns.
Inatt fick jag jätteont i halsen, matstrupen, känns som om den är sönderbränd. Fick i mig lite youghurt men det lindrar inte mycket. Ser ut som jag fått svamp på tungan, måtte det inte vara det. Har druckit mycket vichyvatten för att undvika svampen. Ett gammalt knep som man fortfarande använder. Men ska till kuratorn för samtal idag och därefter till behandlingsavdelningen för spolning av pic-line. Får prata med min sjuksköterska där om detta. Men det känns väldigt obehagligt i halsen/matstrupen.
Kicki, min trogne vän, följer med mig idag igen. Hon har ju själv besvär med mycket värk i kroppen mm men är en stor optimist. Hon försöker hela tiden se det positiva i livet och det ger mig oerhört mycket.
Nu ska jag försöka få i mig lite frukost, och mina tankar finns hos Ewa just nu som ska genomgå en ny undersökning av sina lungor. Skickar massor med kärlek, ljus och kraft till dig goa, goa vän.
Förstår mer och mer vikten av att stanna upp i livet! trodde så säkert förut att det är klart att jag förstår meningen med det. Men nej, inser hur lätt det är att säga det, tro att man stannar upp. Men att verkligen göra det, det "kostar" på, på ett eller annat sätt. För mig framstår det som att man verkligen måste kliva av sin livsväg och stanna upp. Reflektera över hur livet är, hur det varit, är jag nöjd med det som är, eller vill jag förändra något. Att ta steget ut till förändring kan te sig läskigt, obehagligt, skrämmande men oj vilken befrielse det är när man gjort det. Det händer ju inget obehagligt. Det känns bara bättre och lättare allting. Och man ser allt i ett annat ljus.
Några "tunga" tankar så här på onsdagsmorgonen.
Kram
Anne Mari
På kvällen kom yngsta sonens flickvän Sandra och lite senare kom Sandras mamma. Det var jättemysigt, härliga, härliga människor. Vi satt alla fyra och pratade om hur våra liv varit och är. Är så lycklig att Sandra och hennes familj finns.
Inatt fick jag jätteont i halsen, matstrupen, känns som om den är sönderbränd. Fick i mig lite youghurt men det lindrar inte mycket. Ser ut som jag fått svamp på tungan, måtte det inte vara det. Har druckit mycket vichyvatten för att undvika svampen. Ett gammalt knep som man fortfarande använder. Men ska till kuratorn för samtal idag och därefter till behandlingsavdelningen för spolning av pic-line. Får prata med min sjuksköterska där om detta. Men det känns väldigt obehagligt i halsen/matstrupen.
Kicki, min trogne vän, följer med mig idag igen. Hon har ju själv besvär med mycket värk i kroppen mm men är en stor optimist. Hon försöker hela tiden se det positiva i livet och det ger mig oerhört mycket.
Nu ska jag försöka få i mig lite frukost, och mina tankar finns hos Ewa just nu som ska genomgå en ny undersökning av sina lungor. Skickar massor med kärlek, ljus och kraft till dig goa, goa vän.
Förstår mer och mer vikten av att stanna upp i livet! trodde så säkert förut att det är klart att jag förstår meningen med det. Men nej, inser hur lätt det är att säga det, tro att man stannar upp. Men att verkligen göra det, det "kostar" på, på ett eller annat sätt. För mig framstår det som att man verkligen måste kliva av sin livsväg och stanna upp. Reflektera över hur livet är, hur det varit, är jag nöjd med det som är, eller vill jag förändra något. Att ta steget ut till förändring kan te sig läskigt, obehagligt, skrämmande men oj vilken befrielse det är när man gjort det. Det händer ju inget obehagligt. Det känns bara bättre och lättare allting. Och man ser allt i ett annat ljus.
Några "tunga" tankar så här på onsdagsmorgonen.
Kram
Anne Mari