Alla goa kommentarer
Om ni bara visste hur mycket det betyder för mig att få läsa era kommentarer. Det ger mig nya krafter, jag blir glad. Även om jag just nu är väldigt dålig på att svara så läser jag alla. Har ingen egen dator, utan lånar killarnas just nu. Samt att jag är sååå förbaskat trött.
Dagens inlägg blev jag inspirerad till av era härliga kommentarer.
Minnet är kort, ser att jag stavar som en kråka emellanåt just nu, samt att en del meningar är konstiga. Men det är cytostatikan som är och härjar i hjärnan. Eva min vän som är sjuk i lungcancer fick en nästan tvångsmässig handling att skriva allt i rim under sin cytostatikabehandling. Det blev många goa skratt. Ska bli intressant att se vad som händer nästa gång hon tyvärr måste få cytostatika.
Att få skratta, att få skämta, att få ta del av det livet är så otroligt viktigt under denna resa. Man är ensam som cancersjuk trots alla härliga männniskor runtomkring. Det är en ensamhet som inte går att beskriva med ord. Men det innebär inte för den skull att den är helt deprimerande eller negativ. Därför är det så viktigt att det finns människor som stöttar en.
Önskar av hela mitt hjärta att ingen som går igenom en cancersjukdom behöver få göra det helt ensam, det vore grymt. Så har ni någon i er närhet som är sjuk, dra er inte för att höra av er, även om ni får dåligt gensvar så uppskattas det.
Är trött, hjärtklappning, mår illa, dålig smak i munnen men mår oförskämt bra jämfört med de föregående gångerna jag fått cytostatika. Här är man glad för det lilla.
Var nu rädda om er!
Kram
Anne Mari
Dagens inlägg blev jag inspirerad till av era härliga kommentarer.
Minnet är kort, ser att jag stavar som en kråka emellanåt just nu, samt att en del meningar är konstiga. Men det är cytostatikan som är och härjar i hjärnan. Eva min vän som är sjuk i lungcancer fick en nästan tvångsmässig handling att skriva allt i rim under sin cytostatikabehandling. Det blev många goa skratt. Ska bli intressant att se vad som händer nästa gång hon tyvärr måste få cytostatika.
Att få skratta, att få skämta, att få ta del av det livet är så otroligt viktigt under denna resa. Man är ensam som cancersjuk trots alla härliga männniskor runtomkring. Det är en ensamhet som inte går att beskriva med ord. Men det innebär inte för den skull att den är helt deprimerande eller negativ. Därför är det så viktigt att det finns människor som stöttar en.
Önskar av hela mitt hjärta att ingen som går igenom en cancersjukdom behöver få göra det helt ensam, det vore grymt. Så har ni någon i er närhet som är sjuk, dra er inte för att höra av er, även om ni får dåligt gensvar så uppskattas det.
Är trött, hjärtklappning, mår illa, dålig smak i munnen men mår oförskämt bra jämfört med de föregående gångerna jag fått cytostatika. Här är man glad för det lilla.
Var nu rädda om er!
Kram
Anne Mari
