annemarili

"Gårdagen kan du inte förändra Morgondagen vet du inget om Men Dagen idag är din" Ett motto som jag försöker leva efter. Är mamma, mormor och sjuksköterska som nyligen drabbats av bröstcancer. Försöker skriva ner mina tankar, mina erfarenheter under resans gång.

Återblick

Publicerad 2009-05-17 15:32:16 i Allmänt,

Imorgon ska jag göra ett nytt ultraljud samt mammografi. Det är några månader sedan, i februari senast. Känns som om en period i min bröstcancerresa börjar avslutas. Två cytostatikabehandlingar kvar och sen är det operation. Får börja sakta men säkert ställa in mig mentalt på operationen. Har börjat söka information om bröstcanceroperation på nätet, ska ju träffa kirurg på Karolinska snart ang operationen. Då är det bra att vara förberedd så att jag inte missar det jag behöver i informationsväg.

Det är så typiskt mig, dagarna innan cytostatikabehandlingen blir jag jätteledsen, gråten stockar sig i halsen. Men vet ju att det går över om några dagar.

Är lite orolig över vad ultraljudet ska visa imorgon, hur mycket har tumören egentligen minskat i storlek osv.

De första månaderna känns som om jag levde i dvala, allt gick i rasande fart. Hann inte riktigt med. Det som finns starkast kvar i minnet är när jag träffade läkaren första gången och han sa;

"Det är med stor sannolikhet bröstcancer. Jag tycker du ska prata med dina barn."

Nu var han införstådd med att jag ville ha klara besked samt att jag är sjuksköterska, det hade jag sagt till honom innan han undersökte mig.

Dagen efter gjorde jag en mammografi samt ultraljud och punktion av tumören. Fick då också beskedet att tumören måste bort. Hade med mig två av mina goa vänner, Anette och Karin, den stunden kommer jag aldrig att glömma.

Sen var det som att sitta på ett expresståg där allt skedde med en rasande fart.  Inflammation i tandköttet och några tänder varvid dagen innan cytostatikabehandlingen innebar utdragning av 6 tänder under narkos.

Det var nog inte så konstigt att jag fick hjärtpåverkan och sepsis av den första cytostatikabehandling, låg inne i drygt 1 vecka på sjukhus. Hjärtat slog snabbt mellan 100-155 slag /min, det var jobbigt och ångestladdat då det inte gick att få ner frekvensen. Sen försvann det helt plötsligt efter ett par dagar, har i normala fall en hjärtfrekvens på runt 60 slag/min. Detta var en biverkan av cytostatikan. Har fått sänkt dos sedan dess. Men efter varje behandling har jag fått olika biverkningar så det är med viss bävan jag ser framemot nästa behandling på onsdag.

Att förlora håret, en del av ens identitet var jobbigt. Sen min farfars fru dog i hjärntumör på 60-talet har jag alltid fått en liten släng av "ångest" när jag sett människor med sjukdom där dom tappat håret. Som tur är så fanns det en peruk som såg ut som mitt egna hår, både färgmässigt och frisyren. Den hänger med mig dagligen. Börjar bli lite sliten nu. Så jag hoppas att mitt hår kommer tillbaka snabbt efter cytostatikabehandlingen. Tidigare växte mitt hår väldigt snabbt så hoppas det inte ändrat sig.

Ekonomin har ju rasat men det förstod jag i och med att jag skulle bli sjukskriven så det har jag varit mentalt förberedd på hela tiden. Att mina söners pappa inte har funnits där och stöttat dom gör extraont. Det hade dom verkligen behövt men det är ju hans val. Som tur är så har mina bröder stöttat dom.

Det som är positivt är att jag slutade röka direkt efter beskedet! Är jättestolt över mig själv. Samt att jag har mina barn som stöttar mig till 100% samt syskon, vänner och arbetskamrater.

Min dotter finns hos mig, ja inte fysiskt varje dag, hon bor ju 28 mil från mig. Hon stöttar mig hela tiden. Vi hörs vid per telefon dagligen.

Sen har jag ju Kicki min älskade vän som finns med mig hela tiden på alla undersökningar, behandlingar mm.

Ibland är det som terapi att få skriva av sig.

Önskar er alla en riktigt solig fortsättning på på den här söndagen!
Kram
Anne Mari




Kommentarer

Postat av: AmjeW

Publicerad 2009-05-18 08:48:59

Håller tummarna för att det går bra på testerna nu... Lycka till vännen!(om man nu kan säga detta vid detta tillfälle?)

Varm Kram

Aurelia

Postat av: Niina

Publicerad 2009-05-18 13:26:33

Hej annmari !



Jag har ingen lust att köpa sommarkläder i år.Mina

pojkar på 6, 10 pratar om att åka och bada...

Jag blir stel...Tack att du svara på mitt brev inne på Clife, det betyder mycket för mig. Jag är 43 år föesten.../kram Niina

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela