Jobbig helg, men solen sken
Det var riktigt riktigt jobbigt den här omgången av cytostatikabehandlingen. Idag är första dagen på 3 dagar som jag orkar stå upp ett tag. Under helgen har jag i princip varit däckad, knappt orkat sitta uppe. Förutom i fredags då jag på ren vilja gjorde en hallon/björnbärspaj, satt en stund och rörde ihop degen, gick och la mig en stund för att återigen sitta och röra till pajen. Men det gick! Ingenting smakade och smakar fortfarande gott men var så sugen på att testa paj. Kanske, kanske att det skulle smaka gott och ta bort den hemska smaken jag hade och har. Fast nu är den mindre. Så allt går framåt!!!!!
Det är första gången under min behandling som jag inte orkat ha peruken på mig, den som är det viktigaste attributet jag har nu. Saknar mitt hår, vill inte ha sjal men i helgen orkade jag bara inte. Kanske var det därför mina söner höll sig hemifrån, det var nog jobbigt för dom att se mig dålig.
Jag pratar med min dotter dagligen i telefon, önskar att jag bodde närmare henne just nu. Men har så tät kontakt med henne så jag ska inte klaga.
Nu har jag bara 2 ggr kvar att genomlida denna hemska period! Önskar av hela mitt hjärta att jag aldrig mera ska behöva genomgå en cytostatikakur igen.
Det jag funderat på väldigt mycket i helgen är alla barn/ungdomar som får genomgå cytostatikabehandling. Många av dom kan ju inte förmedla det dom känner. Vi som är vuxna har ju kunskap/erfarenhet av illamående, smärta mm och kan ju säga till hur vi mår. Men ett litet barn eller en ungdom som inte vill klaga hur mår dom egentligen.
Måtte det en dag i snar framtid finnas ett läkemedel som inte ger dessa hemska biverkningar som cytostatikan.
Måtte det en dag finnas en cancerfri värld!
Nu är det bara att hoppas på att jag slipper en infektion den här gången, att jag blir starkare och starkare för var dag som går.
Är glad över att det var sol i helgen, även om jag inte kunde vara ute men det hjälper upp humöret att se denna underbara sol som förmedlar värme och ljus!
Kram och tack för era kommenterarer, de värmer gott!!!!!!!!!!!!
Anne Mari
Det är första gången under min behandling som jag inte orkat ha peruken på mig, den som är det viktigaste attributet jag har nu. Saknar mitt hår, vill inte ha sjal men i helgen orkade jag bara inte. Kanske var det därför mina söner höll sig hemifrån, det var nog jobbigt för dom att se mig dålig.
Jag pratar med min dotter dagligen i telefon, önskar att jag bodde närmare henne just nu. Men har så tät kontakt med henne så jag ska inte klaga.
Nu har jag bara 2 ggr kvar att genomlida denna hemska period! Önskar av hela mitt hjärta att jag aldrig mera ska behöva genomgå en cytostatikakur igen.
Det jag funderat på väldigt mycket i helgen är alla barn/ungdomar som får genomgå cytostatikabehandling. Många av dom kan ju inte förmedla det dom känner. Vi som är vuxna har ju kunskap/erfarenhet av illamående, smärta mm och kan ju säga till hur vi mår. Men ett litet barn eller en ungdom som inte vill klaga hur mår dom egentligen.
Måtte det en dag i snar framtid finnas ett läkemedel som inte ger dessa hemska biverkningar som cytostatikan.
Måtte det en dag finnas en cancerfri värld!
Nu är det bara att hoppas på att jag slipper en infektion den här gången, att jag blir starkare och starkare för var dag som går.
Är glad över att det var sol i helgen, även om jag inte kunde vara ute men det hjälper upp humöret att se denna underbara sol som förmedlar värme och ljus!
Kram och tack för era kommenterarer, de värmer gott!!!!!!!!!!!!
Anne Mari
