annemarili

"Gårdagen kan du inte förändra Morgondagen vet du inget om Men Dagen idag är din" Ett motto som jag försöker leva efter. Är mamma, mormor och sjuksköterska som nyligen drabbats av bröstcancer. Försöker skriva ner mina tankar, mina erfarenheter under resans gång.

Så fel jag hade

Publicerad 2009-11-19 01:08:37 i Allmänt,

Så fel jag hade om cancern och cancerns olika delar i mitt liv. Jag var helt övertygad om att jag hade ett liv före cancern som aldrig kommer tillbaka och så är det. Men sen, att drabbas av cancern gjorde att man hamnade i ingenmansland, ensamhet trots massor med stöd, en ensamhet som inte går att förklara. Som tur är så är det något som vi cancerdrabbade känner igen.
Sen när cytostatikabehandlingen, operationen, strålbehandlingen och rehab var gjort. Ja då skulle det nya livet komma.

Börja med nya öppna armar och nu jäklar ska här levas. Hm, den kom inte och den kanske aldrig kommer.

Känner mig fortfarande i ingemanslandet. Har ju såna svåra besvär med ledvärk och stelhet. Har provat 3 olika smärtstillande och antiinflammatoriska mediciner utan att ha hittat något riktigt bra. Jo, den andra jag provade fungerade kanonbra, men kropp tyckte inte om den, kräktes, höll på att svimma , diarré. Så det gick inte. Har provat den 4 ggr under perioden med ledvärken och alltid samma reaktion, så trist*! Har börjat med en ny tablett idag, hoppas den hjälper, är lite luddig i huvudet av den men värken försvinner. nåja inte helt men nästan.

Fortfarande konstig smak i munnen och svaghet och hjärtklappning när jag böjer mig ner eller går uppför backar och trappor.

Men annars är allt bra.

Det blir inte så mycket skrive nu, är inne i en period där jag måste hitta tillbaka till mig själv.

Och snart har bloggen fyllt sin uppgift.

Usch jag tycker jag skriver så dåligt nuförtiden, utan känsla och engagemang.

Kram och tack för att ni finns!
Anne Mari

Kommentarer

Postat av: Tina

Publicerad 2009-11-19 07:19:07

Hej vännen!!!

Ja, detta med värk & smärstillande är ingen rolig historia!! Jag hoppas verkligen att din värk ger med sig snart så du slipper de där tbl. Jag va tbl missbrukare i många år... Citodon bla.. så jag vet hur tbl -världen kan vara!!

Du har tagit dig igenom så mycket, du kommer att ta dig igenom detta oxå & du kommer att få tillbax ditt liv. Troligen ett bättre & roligare liv än du hade innan. Du är stark & du har en livsanda som inte många har!!

Ge inte upp!! Sök efter allternativa allternativ! Vem vet, du kanske finner hjälp & tröst där? Det gjorde jag!!

Tänker på dig & tack själv!!!

Kram Tina

Postat av: Niina

Publicerad 2009-11-19 11:47:18

Hej Anne Mari !



Vi har gått igenom så mycket...Tycker inte att det är så konstigt att man inte bara kan slänga det bakom sig. Som att bara rycka på axen !

Nej det här tar tid det känner jag på mig. Men det här kommer du klara, ha inte för bråttom bara.

Låt dagen bara komma, så ska du se att allt löser sig tids nog... Har alltid fått sån styrka genom att läsa dina inlägg både i din blogg och i Clife.

Jag tycker inte alls att du skriver utan känsla, känner känslan änna hit till min dataskärm.

Tack Anne Mari själv att du orkat dela med dig av din resa...Den har hjälpt mig mycket ...Många styrke kramar Niina.

Postat av: Ingela

Publicerad 2009-11-20 14:48:50

Ingen som inte går/gått igenom cancer kan förstå vilken resa det är!

Man har ett mål -att bli frisk! Men så långt dit! Man vet hur kroppen kändes innan man klev på cancertåget. Vill kliva av och allt ska vara som vanligt. Men den stationen har upphört.

Försöker hitta en vardag, livskvalité i den dag som är just nu.Ett måste för att orka komma vidare.

Vägen dit har varit lång med långa uppförsbackar, och de tar aldrig slut! Pust!!

Men de planar ut emellan som tur är och jag har börjat jobba halvtid. Härligt stå på jobbet trots att kroppen helst vill ligga kvar i sängen, helst inte vakna för att slippa känna alla krämpor och svarta tankar som far förbi.

Väl med jobb o arbetskamrater känns allt "nästan" som vanligt, trots att cancern finns i mig och vi försöker mota den på flykt med en ny sorts cytostatika som inte har så mkt biverkningar.

Så Ann Mari kämpa på, kanske kan du börja arbetsträna o känna dig för i den värld du vill tillbaka till.

Kram Ingela

Postat av: AmjeW

Publicerad 2009-11-24 10:28:12

Tiden är den enda vi har!

Tiden är en klyscha, men tiden gör att saker läggs på plats liten bit i taget. Det sker inte med stora steg och går snabbt, men jag lovar dig att det sker med små små steg hela tiden!!!

Kram AmjeW

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela