Dagen igår gick i trötthetens tecken
Längtar så till på söndag då jag åker till Mösseberg samtidigt som det är jobbigt att lämna killarna men dom är ju stora och klarar sig själva. Tror att dom tycker det är jobbigt med en tjatande mamma, men dom vet att jag bryr mig. Önskar att min dotter bodde nära mig för jag saknar henne varje dag.
Pratade med min onkologsjuksköterska idag, har så ont i mina leder och är stel som en pinne. Hon föreslåg att jag skulle prata med min läkare och byta ut antihormontabletten. Men det vill jag inte samtidigt som jag inte villl äta smärtstillande varje dag. Jag äter en tablett som heter Femar och som vid studie visat sig ha mycket god effekt så jag vill inte byta ut den mot något annat. Men om jag inte blir bättre av träningen på Mösseberg så måste jag nog byta ut den.
Jag ska verkligen njuta av tiden på Mösseberg, vila, träna, vara ute och bara vara. Ringde till Mösseberg och det visade sig att vi är 10 st som kommer på söndag. Ska bli härligt att få träffa nya människor och få många härliga skratt och upplevelser.
Sen kommer ju min dotter ner nästa helg, oj vad jag längtar.
Hoppas Jill kan komma över och hälsa på också men det är ju en bit från Göteborg och hon har ju fullt upp.
Glöm inte bort att läsa kommentarerna jag får, finns mycket att läsa. Flera som har cancer och som berättar om sin sjukdom.
Jag känner att jag verkligen står emellan två världar just nu, den ena cancervärlden och den andra den friska världen. Och nu gäller det för mig att sakta men säkert komma över till den friska världen och hitta mitt sätt att leva där. Har hittat ett lugn som jag inte hade innan, varje dag är en oskriven sida i min livsdagbok. Vad den oskrivna sidan ska handla är upp till mig.
Glöm inte heller att gå in på mina länkar. Läs även Agneta Gilles blogg i Uppsala Nya tidning, hon har drabbats av bröstcancer och bloggar om sina erfarenheter: www.unt.se
En stor stor kram!
Anne Mari