Några rader
Jag åkte upp till min dotter, barnbarnen och svärsonen i helgen. Orkar ju inte mycket själv men kunde bara inte låta dom ha det jobbigt. Men jag kunde iallla fall sitta med Molly och Wille i deras lekrum, gå ut och gå en kortare sträcka, lägga dom och gosa med dom. Det blev lite avlastning för Jennie och Peter. Peter har några veckor till innan han återfår sina krafter helt. Svininfluensan däckade honom helt.
Tycker fortfarande att det är jobbigt att åka till SöS varje dag och få strålbehandling. Jättehärlig personal men bröstcancern blir så påtaglig då, *Bröstcancer eller inte, den är ju bortopererad men när känner man att man inte längre har det? Det finns trots allt en liten rädsla inom bords att den har spridit sig men motar bort dom tankarna så fort dom kommer.
Nu har jag bara 8 ggr kvar av strålbhehandlingen. Underbart!
Det blir inte så mycket skrivet just nu i bloggen, försöker släppa taget om cancern när jag kommer hem från strålningen.
Själva strålbehandlingen är ju smärtfri och går snabbt.
Var rädda om er!
Kram
Anne Mari
Tycker fortfarande att det är jobbigt att åka till SöS varje dag och få strålbehandling. Jättehärlig personal men bröstcancern blir så påtaglig då, *Bröstcancer eller inte, den är ju bortopererad men när känner man att man inte längre har det? Det finns trots allt en liten rädsla inom bords att den har spridit sig men motar bort dom tankarna så fort dom kommer.
Nu har jag bara 8 ggr kvar av strålbhehandlingen. Underbart!
Det blir inte så mycket skrivet just nu i bloggen, försöker släppa taget om cancern när jag kommer hem från strålningen.
Själva strålbehandlingen är ju smärtfri och går snabbt.
Var rädda om er!
Kram
Anne Mari
