annemarili

"Gårdagen kan du inte förändra Morgondagen vet du inget om Men Dagen idag är din" Ett motto som jag försöker leva efter. Är mamma, mormor och sjuksköterska som nyligen drabbats av bröstcancer. Försöker skriva ner mina tankar, mina erfarenheter under resans gång.

Tufft att komma tillbaka

Publicerad 2010-08-11 19:18:53 i Allmänt,


Det är jobbigt och tufft att komma tillbaka efter cancerresan. Det blir fler och fler dagar som jag mår bättre och har ork. Men sen kommer dessa downdagar då orken tryter, är tröttare än tröttast och naturligtvis blir jag då ledsen.

Rädslan att återigen bli sjuk är stor, måste övervinna den. Men sen är det också tufft att upptäcka en knöl på halsen, sköldkörteln som är förstorad. Med tanke på cancern jag haft så har jag varit och gjort en finnålspunktion av den idag. Det gjorde riktigt ont när han kände på höger sida av knölen och där fanns det tydligen också en liten knöl ur vilken han tog flera prover. Sen ska jag iväg den 23:e och göra en ultraljudsled punktion av knölen. Vill inte, kände mig liten och ledsen idag. Vill inte vara patient.

Idag har jag verkligen kämpat mot tröttheten på jobbet och tog mig faktiskt krafter till att ringa till våran hälsokonsulent på gymmet på jobbet. Bokade en tid för att komma igång och träna, måste bara få tillbaka orken och gå ner i vikt. Har gått upp och känner mig som en liten boll, jag är ju inte speciellt lång så kilona lägger sig jämt.

Vill bara få tillbaka min ork, min ekonomi.

En stor kram till er!
Anne Mari

Kommentarer

Postat av: Ingela

Publicerad 2010-11-06 14:09:28

Hej!

Efter att ha läst din blogg i stora drag känns min ångest något mildare. Det går att leva med ev skelettmetastaser. Dock om livet blir extra jobbigt.

Själv har jag under 2009 haft ett vad jag kallar "skitår". Hormonkänslig bröstcacer. Fullständig behandling och går nu på Femar och zoladex. Har haft en difus värk, tryck, över bröstkorgen, som jag vill minnas jag har haft i många år. Kanske är det för stunden en försvarsmekanism. Men i alla fall. Jag blev remitterad till skelettröntgen...scinti. Där upptäcktes en liten förändring i 6:e bröstkotan. Fick ett brev igår från min behandlande dr som skriver att detta kan stämma in på den symtom jag uppgett och att han vill att jag genomgår magnetröntgen också. Vid kontakt med onkologen har jag fått veta att en prel tid är uppsatt till den 25 november..om ca 3 veckor. Min värld har än en gång rasat samman. Jag förstår inte att jag skall behöva vänta 3 veckor för ett sådant besked. Fruktansvärt. Jag har inte ätit eller sovit det dygn som nu gått sedan jag öppnade det förbaskade brvet från sjukhuset. Har suttit timtal framför datorn för att söka information om jag kanske kan ha en godartad förändring. Men icke. Allt pekar på metastas. Det märkliga är dock att jag inte har någon svår smärta i skelettet. Men i alla fall så hamnade jag på din blogg och fick viss förtröstan. Jag har inte pratat med min sambo än - när jag väl får ett ev negativt besked så kommer jag att ha din blogg i åtanke när jag pratar med honom. Den har gett mig hopp och förhoppningsvis får han det också.

Jag hoppas du mår så bra det bara går.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela