Varför blir jag inte bättre och piggare
Okej, då var det dags igen. Två trappsteg upp, ett tillbaka brukar man säga men här är det ett upp och två ner.
Min ork har helt fullständigt,försvunnit gråtfärdig emellanåt för jag har ingen ork. Känns som kroppen strejkar. Gå uppför trapporna och jag är som en 90 årig dam. Flåsar, hjärtat slår och vill bara lägga mig ner.
Har nu fått en till diagnos, vill helst vara utan den men här får man inte välja. Har fått Hashamatos thyreoidit. En inflammation i sköldkörteln. Förklarar varför jag snart ser ut som en boll. Har alltid varit kort men inte bred, smal trots att jag ätit mycket. Men nu, nu sväller det på alla håll och kanter, får inte på mig mina kläder längre. Det gör ont som sjutton, blir rikgtigt ledsen. Fick ju en jacka i present i våras av Karin min goa vän, idag går den knappt att knäppa, då kom faktiskt tårarna. Inte nog med att pengarna ska räcka till mat, mediciner, boende mm. Nu måste jag köpa större jeans, tröjor, jacka. Får väl ta mig en sväng till secondhandaffärer.
Har fortfarande inte fått svaret från datortomografin som gjordes, buken och njurarna. Magen växer, det ser ut som jag är gravid samtidigt som kärlekshandtagen bara blir större. Fy sjutton vad jag blir ledsen när jag ser mig själv spegeln.
Men som alltid gäller det att se det goda i livet, har mina älskade barn! Hellre att jag blir sjuk än dom.
Vill bara jobba, leva, skratta, planera inför framtiden med glädje. Kanske läsa en kurs, gå på yoga, träna. Sitta på en klippa vid havet, bo i ett hus ett par dagar vid havet. Få ro i själen.
Undrar när den dagen kommer att man ordnar med ett onkologicenter där flera specialister samlas. Istället för att man ska bollas hit och dit. Jag vägrar det. Om jag får medicinen utskrivet från min onkolog då är det också hans skyldighet att följa upp den. Får jag biverkningar så ska jag inte behöva gå till vårdcentralen för det.
Usch idag är jag gnällig men sånt är livet just nu. Vet att det när man minst anar så mår jag bra igen.
Så håll ut goa vänner
Kramar
Anne Mari
Min ork har helt fullständigt,försvunnit gråtfärdig emellanåt för jag har ingen ork. Känns som kroppen strejkar. Gå uppför trapporna och jag är som en 90 årig dam. Flåsar, hjärtat slår och vill bara lägga mig ner.
Har nu fått en till diagnos, vill helst vara utan den men här får man inte välja. Har fått Hashamatos thyreoidit. En inflammation i sköldkörteln. Förklarar varför jag snart ser ut som en boll. Har alltid varit kort men inte bred, smal trots att jag ätit mycket. Men nu, nu sväller det på alla håll och kanter, får inte på mig mina kläder längre. Det gör ont som sjutton, blir rikgtigt ledsen. Fick ju en jacka i present i våras av Karin min goa vän, idag går den knappt att knäppa, då kom faktiskt tårarna. Inte nog med att pengarna ska räcka till mat, mediciner, boende mm. Nu måste jag köpa större jeans, tröjor, jacka. Får väl ta mig en sväng till secondhandaffärer.
Har fortfarande inte fått svaret från datortomografin som gjordes, buken och njurarna. Magen växer, det ser ut som jag är gravid samtidigt som kärlekshandtagen bara blir större. Fy sjutton vad jag blir ledsen när jag ser mig själv spegeln.
Men som alltid gäller det att se det goda i livet, har mina älskade barn! Hellre att jag blir sjuk än dom.
Vill bara jobba, leva, skratta, planera inför framtiden med glädje. Kanske läsa en kurs, gå på yoga, träna. Sitta på en klippa vid havet, bo i ett hus ett par dagar vid havet. Få ro i själen.
Undrar när den dagen kommer att man ordnar med ett onkologicenter där flera specialister samlas. Istället för att man ska bollas hit och dit. Jag vägrar det. Om jag får medicinen utskrivet från min onkolog då är det också hans skyldighet att följa upp den. Får jag biverkningar så ska jag inte behöva gå till vårdcentralen för det.
Usch idag är jag gnällig men sånt är livet just nu. Vet att det när man minst anar så mår jag bra igen.
Så håll ut goa vänner
Kramar
Anne Mari
