Stöd forskningen
Jag önskar att forskningen går framåt med raska kliv så att jag slipper äta dessa antiöstrogentabletter. Har ju fått gå tillbaka till Femar då jag fick ännu värre biverkningar av Tamoxifen. Känns som jag har fått välja mellan pest eller kolera.
Fast jag egentligen har valt att ha ett skydd mot metastaser. Om jag inte äter Femar så har jag inget skydd alls. Men det är ett tufft pris att betala. Skulle ha jobbat igår men det gick inte, blir så ledsen för jag vill verkligen jobba. Är uppvuxen med att jobbet det ska man sköta till varje pris. Känns som om jag sviker mina arbetskamrater. Det är en jobbig känsla.
Innan jag fick min bröstcancerdiagnos så fanns det inga läkemedel här hemma, hade inte ens Alvedon hemma. Lite pinsamt när man är sjuksköterska och har barn. Nu är det ett mindre apotek i köksskåpet. Längtar så till den dagen jag kan tömma och slänga all medicin.
Innan jag blev sjuk så negligerade jag mina symtom och var jag sjuk så stretade jag på ändå. Vadå ligga i sängen. Och nu har jag verkligen hamnat konflikt med mig själv. Har ju yrsel och nu sedan jag började med Femar så har jag återigen fått det jobbigt när jag går uppför trappor, episoder av hjärtklappning. en konstig trötthet, ledvärk och stel och utslag. Önskar att jag får råd att gå på yoga i höst, är övertygad om att den kan hjälpa till att jag mår bättre fysiskt. Har ju yogamatta och cd hemma men det blir inte av att jag gör yoga fast jag skulle behöva det.
Idag är det en helt underbar dag, solen skiner, det fläktar lagom och livet är för gott ändå. Det finns mera att vara glad över än ledsen över.
Önskar er alla en riktigt underbar midsommar oavsett om ni jobbar eller är hemma.
Kram
Anne Mari
Fast jag egentligen har valt att ha ett skydd mot metastaser. Om jag inte äter Femar så har jag inget skydd alls. Men det är ett tufft pris att betala. Skulle ha jobbat igår men det gick inte, blir så ledsen för jag vill verkligen jobba. Är uppvuxen med att jobbet det ska man sköta till varje pris. Känns som om jag sviker mina arbetskamrater. Det är en jobbig känsla.
Innan jag fick min bröstcancerdiagnos så fanns det inga läkemedel här hemma, hade inte ens Alvedon hemma. Lite pinsamt när man är sjuksköterska och har barn. Nu är det ett mindre apotek i köksskåpet. Längtar så till den dagen jag kan tömma och slänga all medicin.
Innan jag blev sjuk så negligerade jag mina symtom och var jag sjuk så stretade jag på ändå. Vadå ligga i sängen. Och nu har jag verkligen hamnat konflikt med mig själv. Har ju yrsel och nu sedan jag började med Femar så har jag återigen fått det jobbigt när jag går uppför trappor, episoder av hjärtklappning. en konstig trötthet, ledvärk och stel och utslag. Önskar att jag får råd att gå på yoga i höst, är övertygad om att den kan hjälpa till att jag mår bättre fysiskt. Har ju yogamatta och cd hemma men det blir inte av att jag gör yoga fast jag skulle behöva det.
Idag är det en helt underbar dag, solen skiner, det fläktar lagom och livet är för gott ändå. Det finns mera att vara glad över än ledsen över.
Önskar er alla en riktigt underbar midsommar oavsett om ni jobbar eller är hemma.
Kram
Anne Mari
