Trött, trött, trött
Nu har jag kört på alldeles för hårt. Är helt slut i kroppen, det värker och jag har inga krafter kvar. Det har varit många sjukhubesök, tandläkarbesök, var på Hus och Hemmässa i helgen, fikat, ätit lunch med vänner. Idag träffade jag min dotter, hon är på kurs och vi gick till en italiensk restaurang åt gott och pratade. Så mysigt. Det är inte ofta vi träffas så jag njuter av varje sekund.
Känner av en av mina metastaser i ryggen, den känns där hela tiden, vill inte det för då påmins jag om min sjukdom. Ont i magen som vanligt när jag rör på mig.
Nu har jag gnällt färdigt.
Var iväg igår till onkologen, goa Sofia F följde med mig trots att hon hade jobbat 3 nätter. Oj vad det värmde gott i hjärtat. Det är så bra att ha någon med sig på läkarbesöket, annars är det lätt att man missar det som sägs. VAr jättenervös, vill ju inte ha cytostastika i första taget.
Jag har "bara" metastaser i skelettet, det är positivt. Ska få ingå i en ny studie som jag hoppas väldigt mycket på. Drygt 60% får den riktiga medicinen resten placebo. Det är två läkemedel jag ska äta. Den ena antihormontabletten får jag i vilket fall som helst, det är standardbehandling. Men det nya läkemedlet ihop vet varken jag eller min läkare om jag får. Men däremot bidrar jag ju till forskningen, samt att jag får täta kontroller.
Är helt sjukskriven, känns konstigt men hoppas, hoppas jag ändå kan jobba någon dag emellanåt. Men just nu är jag totalt kraftlös.
Ha en härligt fortsättning på veckan!
Kram
Anne Mari
