annemarili

"Gårdagen kan du inte förändra Morgondagen vet du inget om Men Dagen idag är din" Ett motto som jag försöker leva efter. Är mamma, mormor och sjuksköterska som nyligen drabbats av bröstcancer. Försöker skriva ner mina tankar, mina erfarenheter under resans gång.

Uppdatering

Publicerad 2010-10-04 21:39:01 i Allmänt,

Det var drygt 2 veckor sen jag skrev sist. Har hänt en del, datorn har krånglat, har behövt komma till ro inombords, har varit i Göteborg och blivit ompysslad.

Min älskade vän Jill och hennes Gerry bjöd ner mig till Göteborg över förra helgen. De skickade tågbiljetter och Jill mötte upp mig i Göteborgs station. Många goa kramar och en del tårar. Blev så ompysslad, bara vara, härliga samtal, fick lite ångest en av dagarna men det hör ju till livet det också just nu. Den ångesten försvann lika snabbt som den kom, har verkligen lärt mig att tackla ångesten. Kan t.o.m vila på dagarna och det är värt mycket när man är trött.

Har gjort en datortomografi som inte visade på några metastaser eller förändringar i hjärna, lungor eller levern. Däremot hittades en till metastas lite högre upp på kotorna. Men min läkare säger att det är bra att det håller sig till skelettet för då är det bra prognos att hålla det i schack. Har ju tänkt leva tills jag blir 95 år så min läkare får det tufft.

Mycket positivt mitt i allt händer just nu, har fått en hyreslägenhet fr.o.m 1 november! Äntligen kan jag bli av med skulderna! och kunna unna mig något. Framförallt inte behöva vara lika orolig för att inte maten räcker ända fram till lönen/sjukpenningen.

Imorgon blir det sjukhustandläkaren, rotfyllning. Jag som har tandläkarskräck men i och med det jag gått igenom så tänker jag fixa det är också. Undrar var man får styrka ifrån?

Och på måndag får jag besked om vad som händer i behandlingsväg. Som det ser ut nu så ska jag slippa cytostatika och få ta tabletter istället. Ingå i en forskningstudie.

Det är tungt, det gör ont i mig de gånger jag påminns om att jag faktiskt är sjuk, att jag har cancer. Då tar jag djupa andetag och försöker fokusera på något positivt istället. Annars skulle jag aldrig klara av det här.

En stor kram!
Anne Mari

Kommentarer

Postat av: Thalina

Publicerad 2010-10-07 07:52:45

Förstår hur du känner dig och minns hur förlamad jag kände mig efter diagnosen. Men jag valde att tänka att jag ska bli frisk och det ser jag att du också gör.Tänker man så då får man en inre styrka och jag tror att det gör mycket för att bli helt frisk.Många varma kramar till dig.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela