Tråkig dag
Pest och pina känns det som just nu. Mina krafter har försvunnit och glädjen också. Trots att jag varit i Hälsingland i helgen och fått träffa min dotter, min svärson och mina goa barnbarn.
Tycker att livet är så jäkla tråkigt. Hur gör andra som har kronisk cancer för att klara av dagarna? En del jobbar men just nu är det otänkbart för mig. Får ju cytostatikabehandling 1 gång i veckan i 2 veckor och sen vila en vecka. Sist fick jag blodtransfusion igen men är så trött igen efter 14 dgr.
Har ont i buken och underlivet och blir riktigt rädd att det ska ha spridit sig mera. Den 6 nov ska jag göra en datortomografi och läkarbesök den 15:e nov. Är riktigt orolig för svaret.
Det är nog dags att ringa till min psykiatriker och kurator på onkologen.
