Vill bara skrika ibland
Jag hatar verkligen cancer. Träffade nyss en fd granne som fick cancer i underlivet i våras och jag trodde att hon var frisk. Men ack vad jag bedrog mig, hon har fått börja med cytostatika igen. Tycker så synd om henne, hon sa något som jag också känner, hatar verkligen cancern men det som är jobbigast är ju alla behandlingar, att inte få vara ifred utan ständigt få åka till sjukhuset för behandlingar. Hon hade också dåligt blodvärde och får regelbundet blodtransfusioner.
Inte blir det bättre av att det oktober månad med Rosa Bandet överallt, tv, tidningar osv. Men det är ju till något som främjar oss som har cancer men det är ändå jobbigt att hela tiden påminnas om sjukdomen.
Det finns mycket positivt i livet också så jag ska inte klaga. Min dotter kom till mig igår, hon är på kurs i Stockholm i 2 dgr och jag får umgås med henne och det är inte ofta som vi är ensamma. När jag åker till henne så är det full fart med barnbarnen och det vill jag ju inte vara utan. Men nu får vi bara vi två.
I helgen var jag och firade min storebror som fyllde år, är tacksam för att jag fått färdtjänst som gör att jag kan komma ut mera än jag skulle orka annars.
Imorgon ska jag iväg till tidningen M-magasin, de bjuder bröstbloggare på lunch och föreläsning, ser verkligen fram mot det.
Nu är det 3 veckor kvar tills jag ska göra en ny datortomografi, måtte metastaserna ha stannat upp. Men är lite orolig då jag åter fått ont i magen och underlivet, det hade jag innan jag fick vara med i forskningsstudien men det försvann under den behandlingen. Så lite orolig är jag. Men som min onkolog säger, det finns andra cytostatika att ta till.
Ibland skulle jag vilja åka till en stuga vid havet, bara få vara nära naturen, njuta av tystheten och av havet.
Önskar er alla en riktigt underbar fortsättning på dagen!
Kram
