Publicerad 2009-06-29 07:38:16 i Allmänt,
Optimist som jag var så trodde jag att alla biverkningarna var över men så var det inte. Har haft smärtor i fingrar och tår och leder hela helgen. Känner mig mera svag igen, borde gå och kontrollera blodvärdet så det inte sjunkit. Känns likadant.
Jag kommer inte att skriva på ett tag nu. känner att jag måste ta ett avbrott från internet, det har blivit lite för mycket. Ska ägna mig åt att vila, vara ute i solen och bara vara.
Ha en riktigt härlig vecka !
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-06-26 21:24:56 i Allmänt,
Nu är det 2 veckor sen jag fick min sista cytostatikabehandling. Tumören känns mycket, mycket mindre, hoppas också att det är så när de opererar mig. Jag är så förundrad över att jag mår så bra som jag gör idag. Har haft en del biverkningar den här gången också men de har snabbt gått över, bara för 1 vecka låg jag inne på sjukhuset med 39 graders feber och infektion. Undrar hur mycket egentligen det psykiska välmåendet spelar in? jag ser med mycket stor tillförsikt fram mot framtiden. Det var länge sen som jag kände mig så här glad.
Och alla era goa kommentarer lyfter mig!
Imorse åkte Kicki och jag in till Stockholm, har pengar kvar på landstingsbidraget till peruk som jag tänkte använda idag och köpa en ny peruk. Men det fanns bara peruker med riktigt långt hår som pengarna räckte till, om jag nu inte hade velat ha en superkort peruk som fanns på rea. Jag skulle få lägga till 500 kr och det kändes inte ok. Så jag har beslutat mig för att slita vidare på peruken jag har.
Hoppas mitt hår växer lika snabbt som det gjorde tidigare, då lär jag ha hår så jag kan vara utan peruk till hösten.
Så vi gick och fikade, satt ute vid Hötorget och fikade vid 10-tiden imorse och njöt av värmen och solen.
Tack Kicki för att du fick mig att inse att jag måste unna mig själv något också. Så jag köpte lite kläder och sandaler till mig själv. Kändes konstigt att unna mig själv något men nu är jag glad att jag gjorde det. Även om det blir tufft ekonomiskt men förstår ju att det är lättare när man känner sig fräschare.
Sen vandrade vi vidare till Gamla Stan, förstår inte var jag fick krafterna ifrån, kanske McDonalds milkshake. Det var tufft att gå så långt men vi tog det lugnt. Njöt av Stockholm när det är som bäst
Väl framme i Gamla Stan så gick vi till Stortorget och intog en helt underbar lunch på en uteservering, vi unnade oss även vin och öl till maten. Det var en minnesvärd måltid. Att bara sitta, inte ha någon tid att passa, njuta av god mat, härlig omgivning och goa skratt det var underbart.
Jag fick massor med positiv energi. Men oj vad slut jag var när jag kom hem. Men det var värt det.
I helgen ska jag skriva ett avslut om min cytostatikabehandling och sen lämna det bakom mig. Sen blir det en ny resa och nya lärdomar, erfarenheter och säkert en del smärta också men allt blir ljusare.
Kika in på Sandras och Andreas blogg.
www.supersyrran.blogg.se
www.andreaochlivet.blogg.se
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-06-24 14:03:40 i Allmänt,
Det är dags att ta farväl av cytostatikadelen i min bröstcancerresa. Ska försöka skriva en liten sammanfattning om tiden och sedan lämna den bakom mig.
Idag var Kicki och jag iväg till Karolinska sjukhuset i Solna för att träffa narkosläkare och träffa sjuksköterskan på avdelningen. Kan bara säga att det är underbar personal som jag träffar där, glada, positiva, sakliga, professionella, ja det känns riktigt tryggt.
Det enda som inte känns bra är SJUKHUSMATEN PÅ KAROLINSKA. Jag kan inte ta med mig egen mat för de har inte fått kylskåpet för patienternas egna mat. Men de har tydligen annan mat i frysen, typ pajer som man kan få istället. Annars får jag be någon komma över med mat till mig.
Nu blev jag avbruten av ett telefonsamtal så jag tappade tråden i mitt skrivande. Men kan säga att provsvaren var bra, infektionsvärdet är på nedgång. Känner mig också piggare.
Vill tacka er som lämnar kommentarer, ni ska bara veta att det värmer gott i mitt hjärta! Ni är med mig och hjälper mig i min resa.
Skriver snart igen.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-06-23 12:11:31 i Allmänt,
Då var det dags igen. Trodde jag skulle få det lätt denna sista gång av cytostatikabehandlingen. Men vem har sagt att det ska vara lätt. Mådde ovanligt bra hela förra veckan och tänkte att kanske jag ändå får en bra resa denna gång. Men på lördag kväll fick jag frossa och hög feber, runt 39 grader. Ska ju åka in till sjukhuset om det är över 38 grader. Jag erkänner att jag är dumdristig när det gäller min egen hälsa. Så jag tog tabl Alvedon för att se om febern skulle gå ner istället för att ringa till onkologavdelningen som jag ska göra. Inte hjälpte Alvedonet inte, så då ringde jag och visste vad beskedet var. Jag skulle åka in genast till sjukhuset.
Ringde Kicki som ställde upp direkt för att följa med mig in. Vet inte hur jag ska återgälda henne när jag blir frisk. Jag bestämde mig för att åka taxi/sjukresa in. Men när jag skulle beställa kände jag mig ännu värre, blev tvungen att ringa SoS-alarm och bad dom hjälpa mig att ringa sjukresa. Men det slutade med att jag fick ambulans in.
Blev inlagd på infektions kliniken och fick antibiotika intravenöst (i blodet). Hade ingen feber igår så jag fick åka hem efter mycket tjat från mig. Det var en helt underbar personal på avdelningen, I64/I54!
Men fruktansvärd mat!!!!!!! Karolinska sjukhuset!
Jag kunde inte äta den, den kom i förpackningen, ingen tallrik, personalen värmer den i mikron. Det såg inte gott ut, allt blandat med grönsaker. Jag försörjde mig med hårt bröd och fil. Var konstant hungrig. Hörde att flera patienter klagade. Hur sjutton ska man bli frisk av denna mat, som inte går att äta. Förstår inte alls hur dom tänkt som bestämt att patienterna ska ha denna mat!
Jag som ska operera mitt bröst på Karolinska, ska höra med personalen på avdelningen om jag får ta med mig egen mat och lägga i deras frys. Hellre äter jag Dafgårds frysta mat än denna "vidriga" mat som Karolinska bjuder på. Jag är absolut inte kräsen när det gäller mat men detta går inte att äta. Provade med den vegetariska varianten också men den var ännu värre. Det måste ju bli massor med mat som kastas och hungriga patienter och vad är vitsen med det?!
Jag sa detta till personalen och läkaren och bad dom föra detta vidare till högre ort.
Nu ska jag iväg och ta nya prover, håll tummarna att infektionsvärdet har vänt neråt!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-06-19 22:05:24 i Allmänt,
Har varit hos Kicki och blivit bjuden på underbar middag, tack Kicki!
Kicki och jag har börjat spela på hästar. Kicki har aldrig varit på en travbana än mindre spelat på hästar. Själv har jag jobbat på travstall i min ungdom och var ofta på Solvalla med pappa och farmor. Men har inte spelat på flera år.
Vi har varit nära att få alla rätt men som sagt nära skjuter ingen hare. Men våra hästar har varit med bland de tre första och vi har haft 6 rätt två ggr med urdålig utdelning, en gång fick vi 39 kr. Det är Kicki som gör systemet och vi satsade 32 kr och vi spelar bara på V75.
Förra veckan frångick vi våra principer och spelade på V65. Kicki tog som vanligt ut hästarna och då loppen skulle visas på tv först vid 17-tiden så hade vi datorn på och följde resultaten på ATG. Vi tyckte det var jättekonstigt att det var så många danska kuskar med, Charlottenlund, hm var ligger det. Vi spekulerade och jag trodde att det låg i värmland, Kicki trodde att det låg vid västkusten. Jag som hade högsta betyg i geografi en gång i tiden, men det var tydligen väldigt länge sen.
Regnet öste ner utanför fönstret och vi kunde inte förstå varför det var en dansk kusk som vann 3 lopp. Kanske var det för att det regnade så mycket och banan var tung.
Det gick inte så bra med vårat spel och klockan började närma sig 17 så vi knäppte på tv:n för att se spelen i efterhand. Men va konstigt, det var en alldeles torr bana, inget regn där inte och plötsligt förstår vi att Charlottenlund ligger i Danmark. Inte konstigt att det var så många danska kuskar som vann.
Det var länge sen vi skrattade så gott!
Publicerad 2009-06-19 12:46:05 i Allmänt,
Önskar Er Alla en ritktigt solig midsommar!
Nåja, nu ser ju väderleken inte ut att ge så mycket sol men önska kan man ju alltid göra. Samtidigt som jag skriver detta så hör jag hur "himlen öppnar sig och regnet öser ner". Tur att jag tog in dynorna igår kväll från balkongen. Brukar alltid missa det.
Men som dom säger; efter regn kommer solsken. Klockan är ju inte 13 ännu så hopp finns det att solen dyker upp.
Är inne i de jobbigaste dagarna efter cytostatikan, så det blir inte så mycket skrivet nu. Anton och Sandra har åkt till Hälsingland till Jennie och hennes familj, Niclas åkte iväg för att fira midsommar i skärgården, hans flickvän Andrea är utomlands med sin pappa och sina syskon. Är glad att sönerna har någonting att göra i helgen, i påskas låg jag också pga cytostatikan och då åkte de till min bror Peter i Strängnäs och fick fira påsk där.
Så skönt att jag har mina barn, barnbarn, svärson, svärdöttrar, syskon, mamma, vänner, arbetskamrater mm. Och framförallt att jag har Kicki som osjälviskt ställer upp!
Själv ska jag ta mig till KIcki (om jag så ska krypa) och bli bjuden på midsommarmat.
Har fått en förkylning, ont i halsen och allmänt förkyld men ingen feber och det är viktigast.
För varje cytostatikabehandling jag fått så är det olika biverkningar, den här gången fick jag näsblödning. *Vaknade igår natt av att kudden var blöt, trodde jag svettades men det var näsblod. Ringde behandlingsavdelningen och fick information om att det är slemhinnorna som är sköra pga cytostatikan. Det borde jag räknat ut själv men har lämnat sjuksköterskerollen bakom mig när det gäller mig själv.
Var nu rädda om varandra!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-06-16 16:54:23 i Allmänt,
Då har jag varit på kirurgen/bröstcentrum på Karolinska sjukhuset. Som vanligt var min trogne vän Kicki med och höll ordning på informationen jag fick.
Dagen för operation är bestämd till den 16 juli, får ligga kvar på sjukhuset 3-4 dgr. Bröstet med tumören tas bort helt och ersätts med expanderprotes. En bröstprotes som fylls på med vätska, där huden får töja på sig under en längre tid. De ska även fixa till det andra bröstet så att de inte blir så olika stora. Så jag blir av med en hel del bröst, men det viktigaste för mig är att bli helt frisk! Jag är inte så säker på att jag skulle operera in en bröstprotes direkt om jag haft ett förhållande, fast man vet ju aldrig.
Det är så mycket man får omvärdera när man hamnar i kritiska/oväntade situationer. Man kan fortfarande ha kvar samma värdering men hur man hanterar det kan förändras. Det är något som jag fått till mig under denna resas gång.
Det känns skönt att ha detta klart, ska även träffa narkospersonal som ska söva mig samt se avdelningen i början av juli. Känns som om jag återigen stänger av min sjukdom när jag tänker på operationen.
Att jag fortfarande har svårt att acceptera att jag är sjuk är något som min bror Peter ofta påtalar för mig och han har helt rätt. Trots att jag försöker hävda att jag visst har accepterat att jag är sjuk.
Måste nu i första hand fokusera på här och nu. Har en "kämpig" vecka framför mig innan cytostatikan går ur kroppen.
Jag skulle verkligen behöva vila nu men har så svårt att slappna av.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-06-16 10:41:03 i Allmänt,
Snart ska jag iväg till kirurgen på Karolinska för att diskutera operationen av bröstet. Har inte skrivit på några dagar men det beror på cytostatikabehandlingen. Idag är det egentligen ingen optimal dag att åka på läkarbesök, tur att jag får åka taxi/sjuktransport. Mina vita blodkroppar börjar sjunka så smått. Så att vistas bland folk känns inte helt ok. Men vill ha min operation gjord så fort som möjligt.
Igår slog cytostatikabehandlingen till, har känt mig pigg och glad sedan i fredags men igår morse då kändes det. Nu är det nedrasering av cellerna för att de sedan ska byggas upp, ja inte de sjuka cellerna men väl de friska. De sjuka hoppas jag dör för evigt. Är så evinnerligt trött på denna cancersjukdom, vill bara hoppa av men det går ju inte.
Äntligen så kom solen fram, har inte sett den på över en vecka. Så underbart skönt, vi behöver solen för att kunna må bra. Det räcker inte med sol inombords, vi måste ha tillgång till solens energi och ljus för att må bra.
Igår fick jag en blombukett av min älskade arbetskamrat Karin Li och hennes familj, kunde inte ha kommit lägligare. Då jag "bröt ihop" under förmiddagen och bara grät. Stackars mina barn. Men gråten skulle ut.
Skriver om läkarbesöket ikväll.
Önskar er alla en riktigt härlig solig dag!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-06-14 14:07:26 i Allmänt,
ikväll ska jag tända ett ljus för alla cancersjuka, de som inte klarade av sjukdomen och gått bort, de som kämpar i ensamhet som inte har någon att luta sig mot. De som inte blir uppmärksammade, de som inte har någon som hjälper dom.
Trots att man har släkt, vänner, anhöriga, bekanta så är cancer en ensamhetens sjukdom. Man känner en mycket märklig ensamhet och där är jag tacksam att det finns bloggar, webbmagasin som www.clife.se samt andra forum i cancerfondernas regi där man kan ta del av andras berättelser.
Det som jag fått till mig under denna cytostatikaresa är att jag lever ett liv vid sidan av det verkliga livet. Eller vad är det verkliga livet för något egentligen?!
För mig som inte har orkat med mycket pga alla biverkningar av cytostatikan har det varit ovärderligt att få ta del av det andra livet via andra. Mina barn, barnbarn, svärson, svärdöttrar, vänner och underbara arbetskamrater.
Vi föds, vi lever, vi dör, det är livets gång. Men det är då vi lever, viktigt att vi inte fastnar utan försöker leva livet här och nu.
Det eviga regnandet fick tillbaka min skrivlust.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-06-14 11:40:24 i Allmänt,
Helt ofattbart att tiden har gått så fort, kan fortfarande inte förstå att jag fått 6 cytostatikabehandlingar. Nu är det bara 12 dgrs väntan på att cytostatikan jobbar för fullt i kroppen, nedbrytning och uppbyggnad. Mår ovanligt bra hitills, tror att blodtransfusionen jag fick 2 dgr innan gjorde sitt till. Det är första gången under hela behandlingsperioden som jag har krafter kvar.
Idag var min dotter Jennie med mig på behandlingen, hon hade åkt från Hälsingland. Jag är så glad att hon var med och fick se hur behandlingen går till, det är så lätt att fantisera ihop något som inte stämmer om man inte sett det. Hon fick se att det inte var några konstigheter, 3 påsar med dropp och sen var det klart. Hon har ju sin egen familj med småbarn så hon har fullt upp. Jag beundrar henne så för att hon är så stark och orkar. Hon har helt underbar familj, barnen är trygga och harmoniska. Jag blir så stolt.
Vilken värld det öppnade sig för mig när jag fick min cancerdiagnos. Att det finns så många olika behandlingsformer, alla individuella. Olika reaktioner, att så många personer drabbas av cancer. Att se det med egna ögon, har ju läst om hur många fall men det går inte att förstå innan man ser. Både unga och gamla, tjejer, killar, kvinnor , män och sedan alla dessa barn och ungdomar.
Det här har gett mig och ger mig nya perspektiv på mitt liv. Inser att jag påbörjat resan på mitt nya liv, vart det ska bära hän vet jag inte. Har alltid sagt att man ska njuta av livet, leva livet och så är det fortfarande för mig. Men, men på vilket sätt, det var nog där jag missade poängen.
Undrar hur lång tid det tar innan jag får tilbaka så pass mycket hår att jag kan lägga ifrån mig peruken? *Det är knappt någon som sett att jag har peruk, den har suttit på från morgon till sena kvällen. Vill inte se mig själv utan hår, det är för mig så mycket sjukdom.
På tisdag bär det iväg till kirurgen på Karolinska i Solna, hoppas det inte stöter på några hinder. De hade ju bestämt på kirurg/onkologkonferensen att hela bröstet ska tas bort och jag ska få ett nytt direkt. Kicki min ovärderliga vän ska följa med.
Är glad att jag fick min cytostatikabehandling först, nu vet jag att den har gett effekt, och om några elaka, snabba cancerceller valt att vandra ut i övriga kroppen så borde de ha förstörts eftersom min tumör har minskat radikalt från 6x4 cm till 3x3 efter förra behandlingen.
En stor kram till er alla och önskar jag kunde plocka fram solen, men här regnar det dag och natt!
Anne Mari
Publicerad 2009-06-11 23:32:21 i Allmänt,
Om ni bara visste hur jag uppskattar era kommentarer och de ger mig mycket i gengäld. Många nya tankar väcks, blir gladare, får mera energi osv. Jag läser alla, funderar och tar till mig. jag har hela tiden velat skriva mail till var och en av er men som ni förstått så har jag inte haft orken. Men lovar att innan jag gör operationen så kommer mail till er som lämnat adress. tror att det är de flesta.
Blir lite konstigt skrivet här, det går inte att skifta rad. Så det ser lite konstigt ut. sonen kom och fixade till det.
Tack för att ni finns här för mig, jag tar till mig allt i mitt hjärta. Var rädda om varandra och njut av livet, varje minut. Lämna bagatellerna, livet är för kort att bråka om småsaker.
Lev här och NU.
Glöm inte att säga till varandra hur mycket ni älskar varandra. Jag försöker göra det varje dag till mina barn.
En stor bamsekram till er!
Anne Mari
Publicerad 2009-06-11 15:25:51 i Allmänt,
Blodet gjorde susen, det var länge sen jag var så här pigg. Känner mig gladare också men allt hänger ju ihop, Känns som om jag haft alla biverkningar av TAC-behandlingen. Det är alltid lika "spännande" att se vad som händer efter behandlingen.
Jag tror att det var vid tredje behandlingen som jag fick jättemycket blåsor i munnen och kunde inte prata, det gjorde ont..Så till nästa behandling så laddade läkaren upp med massor av bra mediciner. Men, jag behövde inte använda alla då besvären var mycket mindre.
Imorgon är det då dags! Sista cytostatikabehandlingen, bort med picc-linen. Slut på kapitel 1, nåja nästan, ska väl gå igenom de första 15 dagarna först.
Min dotter åker från Hälsingland idag för att vara med på min behandling imorgon. Längtar så efter henne. Ska bli gott att få ha mina barn hemma tillsammans.
En solig kram
Anne Mari
Publicerad 2009-06-10 19:45:55 i Allmänt,
Idag fick jag två påsar blod, känns mycket bättre. Jag kan röra mig utan att få hjärtklappning och andfåddhet. känns bättre inför den sista cytostatikabehandlingen på fredag.
Men det är märkligt hur det tar emot att komma till behandlingsavdelningen nu. Mådde illa när jag kom dit idag, har en underbar sjuksköterska där som lyssnar och är jätteduktig. Men det var knappt så jag orkade prata med henne idag, tur att Kicki var med och höll låda. Det är med blandade känslor jag åker dit på fredag för sista behandlingen. Picc-linen ska också dras ut då och äntligen får jag bada. Det blir ett riktigt härlig skumbad sen.
Den här cytostatikaresan har gjort att jag har massor med nya kunskaper att ta med mig när jag börjar jobba igen i höst som sjuksköterska. Många nya insikter om hur man mår när man har cancer, illamående, ångest samt anemi och då speciellt hur det känns att inte ha några krafter.
Är inne i en period då jag kommit till insikt om min sjukdom, vill bara "hoppa av" och få vara frisk här och nu. Vill leva ett normalt liv. Inte oroa mig för ekonomin, min hälsa, slippa att inte orka göra något. För det är trist.
Fick kallelse från Karolinska för att träffa kirurgen inför operationen, ska dit den 16. Sen kom även kallelse till strålbehandlingen, 5 aug och sen start med strålbehandlingen den 20 augusti.
Idag träffade jag Karin Li och hennes blivande man och lilla bebisen Arvid när vi var på väg till avdelningen på SöS. Jag blev så otroligt glad för Karin betyder väldigt mycket för mig, hon har alltid stöttat mig. Har upptäckt under den här resan vilka goa vänner, arbetskamrater jag har.
Imorgon ska jag ta mig tid och försöka ta tag i hemmet, känns som om jag har fått nya krafter.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-06-09 10:48:09 i Allmänt,
Jag är så fruktansvärt trött och ledsen. Det tar emot att få sista cytostatikabehandlingen, förstår inte det. Eller om det är kroppen som säger ifrån att nu räcker det. När jag var på behandlingsavd förra veckan och fick min picc-line spolad var det första gången som jag mådde illa av att vara där. En av sköterskorna höll på med ispåsarna och jag trodde att jag skulle kräkas, mådde så illa och det vände sig i magen. Jag kommer nog aldrig mera i mitt liv kunna använda mig av is.
Jag har nog inte vilat tillräckligt under behandlingen, min bror säger fortfarande att jag inte har accepterat att jag är sjuk. Kan ju vara så ändå, att jag försöker förneka det och försöker köra på så gott det går med mitt liv. Även fast jag inte orkar så mycket. Just nu skulle jag inte ha något emot att få åka på ett vilohem, bli uppassad, bara få vara.
Hoppas blodet jag få imorgon gör att jag känner mig piggare och gladare.
En stor kram
Anne Mari
Publicerad 2009-06-08 18:38:04 i Allmänt,
Idag var jag på läkarbesök inför min sista cytostatikabehandling på fredag. Jag är så fruktansvärt trött, orkar ingenting, blir andfådd för mnsta lilla. Det är en av biverkningarna från cytostatikan men det visade sig att mitt blodvärde har sjunkit ännu mera. Så på onsdag ska jag få blodtransfusion, hoppas jag återfår krafterna så jag orkar med sista behandlingen.
Det är riktigt tungt nu, känns som all kraft runnit ur mig. Trots att det här ska vara bästa veckan i behandligen.
I onsdags var min läkare på kirurg/onkologkonferens ang min bröstoperation. Det tar bort hela bröstet och en del av lymfkörtlarna i armhålan. Jag ska få bröstrekonstruktion i samband med operationen. Det är jag tacksam för. Operationen blir av 1 månad efter sista cytostatikabehandlingen.
Snart har jag då gått igenom del 1 av mina behandlingar. Del 2 blir operation och del 3 strålningen.
I samband med läkarbesöket var jag och hälsade på min arbetsplats och fick massor med goa kramar. Längtar tillbaka till jobbet.
Det har trots allt gått fort tiden med cytostatikabehandlingen men som tur är så glömmer man mycket av det jobbiga. Men vill aldrig göra om detta.
Hade biljetter till Bruce Springsteen konserten igår söndag men hade inga krafter alls att gå så Anette fick mina biljetter.
På onsdag skulle jag och Kicki varit på Berns, lyssnat på föredrag om cancer, ätit god lunch där samt fått träffa Helen som startat webbmagasinet www.clife.se Hon ska hålla ett föredrag och det hade jag gärna lyssnat på. Men, men det viktigaste nu är att jag få rmina krafter tillbaka.
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-06-06 20:41:48 i Allmänt,
Lovade att jag skulle skriva idag. Hmm, är ledsen. Trots att det har varit två riktigt lyckade studentmottagningar. Tack ni alla goa vänner till Anton och Niclas. Speciellt tack till Sandras föräldrar Annika och Björn! Samt till Andreas föräldrar Lena och Håkan. Det var väldigt uppskattat hos mina söner.
Idag har min dotter, Molly, Wille och Peter åkt hem till Hälsingland. Vi var på Ikea på förmiddagen. Det är mycket märkligt hur vi svenskar är. Det är national dag och IKea har öppet och inte ens ett plakat om att det är National dag.
Ja, vi ligger ju i lä med norrmännen när det gäller firandet av national dagen.
Jag mådde jättedåligt igår, hade ont i magen, och kunde för allt i världen inte åka på Niclas utspring och det gjorde ont i mig. Men det gick bara inte. Men däremot klarade jag av studentmottagningen tack vare Kicki, Jennie och Anette. Gick och vilade emellanåt. Det var tuft. Man vill ju inte visa sig inför sina barn att man mår dåligt men igår var det kört.
Orkar inte skriva mer, foton kommer
Var rädda om er!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-06-04 18:08:19 i Allmänt,
Det har inte blivit skrivet på ett tag. Fullt upp här. I förrgår anlände Jennie, barnbarnen och Peter, igår studentfest för Anton. Tack till alla som bidrog till att Anton fick en underbar dag! Återkommer till det, ska sätta in foto också.
Imorgon studentfest igen, Niclas tur. Så är är ingen ro just nu. Var iväg idag och spolade picc-linen och fick den omlagd.
Träffade en kollega Tomas, blev bara såååå glad, lite kramkalas, oj vad jag saknar er på jobbet.
Ett stort tack för att ni finns därute!!!!!!!!
Kram
Anne Mari
Publicerad 2009-06-01 21:21:52 i Allmänt,
Ett stort Grattis till dig Kicki, idag är det 2 månader sedan du slutade röka! Jag är så imponerad av dig. Så man kan verkligen säga att inget ont som inte har något gott med sig.
Blir inte så mycket skrivet just nu, blåsor på tungan, det gör ont, smärtstillande hjälper inte och inte heller bedövning. Men det kanske är skönt för omgivningen att det är tyst ett tag.
Idag frågade en vän till sönerna om min bröstcancer, han undrade vad jag hade på överarmen under bandaget, vad det är för behandlingar jag får mm. Jag berättade för honom, det är mycket han har funderat över under våren. Han berättade att det är många som bryr sig om mig bland killarnas vänner. När Niclas hade fått beskedet att jag hade bröstcancer var det meningen att dom skulle gå ut, men luften gick ur dom när dom fick veta att jag var sjuk. Så de åkte hem istället.
Kan bara säga att vilka underbara vänner mina barn har. För att inte säga vilka underbara barn jag har, älskar dom över allt annat på jorden.
Kram
Anne Mari
